Kärlek & Tjack=Kaos?

nej jag sa att det var EN lösning (men förmodligen den "bästa" i egenskap av att problemet försvinner). och att jag inte skulle gå in på det etiskt sett. usräkta MITT språk men jag menade "utan att nån går helt pk och skriker att sprutor är fel fel fel".

om HAN skulle börja skjuta tjack, med HENNE, och de dessutom äslkar varandra skulle ju HENNES problem vara löst inte sant? De skulle skjuta tillsammans och fungera bättre tillsammans.

Jag VET att det är fel, jag vet att det skulle förmodligen vara skittaskigt och moraliskt ohållbart att få den personen att börja. Men det är inte min poäng.

eh, troligtvis skulle problemen eskalera då det helt plötsligt är två som ska ha sitt tjackberoende stillat. Tänk dig TVÅ tjackisar på at istället för en. Nja, tycker din idé faller...
Ser inte det kausala sambandet mellan: HAN börjar skjuta tjack med HENNE, äslkar varandra = problem vara löst.

Jag personligen ser ju bara två utvägar med olika resultat eftersom din killes kompromiss inte räckte till åt dig.

Vad betyder mest för dig? Din kille eller ditt tjack?

Det går faktiskt att sluta använda tjack och hjälp finns att få om du skulle behöva det med! Det är kanonjobbigt, men jag vet att det går. Amor vincit omnia.

Skänker dig hur som helst ett varmt lycka till!

Sköt om er!

Självklart måste ni båda komma ut ur bubblan ni två lever i - hur vet jag inte, men frågan jag vill ställa dig är: Vill du förändra på dig och ditt beteende eller på din kille och hans beteende?

Först vill jag tacka er för att mi tog er tid och läste, samt gav mig eran reflektion. Ska försöka besvara era frågor så gott jag kan.

Än en gång vill jag bara påpeka att det handlar inte om vad jag vill göra utan vad jag för tillfället kan göra.

Som det ser ut just nu så är jag alldeles för inne i mitt missbruk för att kunna välja bort det. Men det som kanske inte framgick av mitt första inlägg är att jag verkligen har dragit ner på det för hans skull. Iaf mitt sprutmissbruk. Vore det inte för honom skulle kanylen sitta i armen nästan 24/7. Tack vare honom bryr jag mig om min egna hälsa och naturligtvis om hans.

Att han oxå skulle börja skjuta tjack-visst har tanken funnits. Men pga att han för det första inte får ngt rus av drogen och för det andra absolut inte vill så är det det sista jag vill. Den skuld jag skulle känna om jag satte jungfrun i honom och han fastnade går inte att beskriva med ord.

Hobbies har jag letat i åratal. Förra månaden köpte jag en gitarr ihop om att det skulle kunna uppta min tid lite mer än knarket. Hittills har det inte blivit så.

Under natten som gått har vi suttit och diskuterat ämnet. (han kom tillbaka) Vi har fortfarande inte nåt någon hållbar lösning men en större förståelse från båda sidor. Han insåg att mitt missbruk inte har någon som helst koppling med mina känslor för honom och att det är något som jag faktiskt verkligen försöker att hålla ner på det för hans skull. Att utan honom skulle allt vara mkt värre. Jag insåg att det jag håller på mig verkligen gör honom illa. Att han måste kämpa för att orka stå upp när jag gör såhär. Men att han älskar mig för den jag är.

Känner mig inte fullt så miserabel som jag gjorde igår men fortfarande finns ingen given lösning. Det kommer det nog aldrig att göra. Men förhoppningsvis så inser vi båda att vi måste ändra oss, för våran egen och varandras skull.

Finns nog ingen lösning med den kombon av droger tyvärr. Kan ni inte hålla era löften till varandra så är det ju kört, alla vet ju hur missbrukarhjärnor fungerar. Nu menade jag absolut inget illa om folk tror det. Är sj periodmissbrukare av tjack så jag vet hur det fungerar på alla plan.

Undrar bara varför tjejer blir så otroligt körda på tjack

Du vet att det finns hjälp att få, va? Gå till en beroendeklinik, finns på de flesta sjukhus. Du har ingenting att förlora. Om du inte vill gå till en klinik, så kan du ju börja gå på NA? Det vore bra för din pojkvän också..

tycker att ni båda borde lägga in er på rehab. Visst han röker bara, MEN han brukar inte på ett sunt sätt. Vilket du inte heller gör. Om ni gör det samtidigt kan ni ta igenom det tillsammans (även om ditt beroende är mycket starkare än hans- fysiskt.) Varför inte bara ta er bort från det och försöka leva tillsammans?

Vill någon av er leva utan droger?
Tycker det är orättvist av honom att bara lägga ditt beroende som ett problem. Ni borde kompromissa. Om du ger upp pannan får väl han ge upp något annat osunt som han bör bli av med.

lycka till

rebelgirl: vilken fruktansvärt vidrig situation för er båda. jag hoppas att ni kan stötta varann så att ditt (och hans) missbruk håller sig på en lägre nivå, och att du så småningom kanske till och med känner att du vill & orkar ta dig ur det!

FlyingDutchMan: my bad. jag brukar inte tipsa om saker som jag inte tycker vore bra, så jag är lite ovan att andra gör det. men jag håller ändå inte med dig om att det skulle lösa problemet. inte heller tycker jag att man kan isolera ett problem från alla nya problem som "lösningen" skulle medföra, dvs ännu en tjackmissbrukare (med allra största sannolikhet).
och att jag skulle vara pk bara för att jag inte tycker att det vore en bra idé att locka den man älskar att bli sprutmissbrukare? vad ska jag säga? lol?

Jag tänker som youngsoulrebels gör..Är du helt jävla dum i huvvet? Varför försöka sätta en stoner in i ett sprutmissbruk? Varför försöka sätta någon öht in i ett sprutmissbruk? Att du ens kunde me o skriva en sån sak?
Fattar du hur illa det är om man har ett sprutmissbruk? Oavsett om man mår dåligt över det eller inte så är det ju illa iaf.
Nä, skäms på dig!

Det är ju bara korkat att ställa ultimatum, om du frågar mig. Men om han mår dåligt av hennes missbruk, så skall han naturligtvis inte behöva utsätta sig för det. Om han å andra sidan älskar henne, så stannar han i alla fall. Problemet löst.

Har extremt liten erfarenhet av förhållanden, av olika anledningar, men en stor anledning till att jag inte söker det och inte planerar söka det inom överskådlig framtid är just missbruket. Jag tror helt enkelt inte att någon klarar av att leva med mig när jag håller på som jag gör.

Jag har haft kompisar som har haft flickvänner då de knarkat, kanske inte på samma nivå som jag gör för närvarande, men fortfarande ganska ordentligt. Det releventa är dock att då har flickvännerna använt en eller flera gemensamma droger som partnern.

Jag känner inte dig, men för min del är kärleken till drogerna för stor för att lägga ner just kärlek och energi i någon annan, så pass mycket som ett förhållande kräver. Förmodligen kände min far samma sak, när jag var liten, eftersom han valde flaskan framför familjen, och kanske är det därför jag väljer att inte engegera mig mer i den saken, trots att det är en viktig del av livet och för att må bra.

Jag är drogförespråkare i ett stort perspektiv, men jag tror tyvärr att det är svårt att hålla ihop förhållanden, om man är missbrukare. En gråzon är möjligtvis just den du tar upp, om båda parter brinner lika mycket för varandra som för den gemensamma drogen, helst mer för den förstnämnda.

Jag har för närvarande en polare i förhållande, där båda tar centralstimulantia regelbundet, om än i näsan, som jag tror kan hålla, om inte för alltid, så under lång tid framöver.

Hoppas det löser sig!
/wsb