Hur det är att bo i ett litet samhälle..

Växte upp i en by med ca 200 innevånare, där fanns det en liten ICA-butik (numera nedlagd dock). I tätorten i någon halvmil bort (med hela 1000 innevånare) fanns det dels en betydligt större ICA-butik och dels en Konsum.

Växte själv upp, och bor kvar, i en rostig gammal håla. Självklart är det härligt att kunna ta på sig badbyxorna och gå ner till en liten tjärn ungefär 500 meter från där jag bor, på sommrarna. På vintern är det bil eller skridskor som gäller på isen. Dessutom har jag knappt hundra meter till fina skidspår på vintern och ett väldigt stort skogsområde som man kan gå ett par mil i utan att se en enda människa.

Men sommaren är ändå skönast här, gå ut i skogen och grilla eller fiska. Man kan stanna på hålans enda gågata och snacka med folk man känner, som några associala råttor här på forumet tycker är jobbigt 740-killarna finns också, men man har ju vuxit upp med dem och kan snacka med dem, så det livet har ju också sin charm. Allting är nära och parkerar man bilen i centrum av sta'n så har man gångavstånd till alla affärer. Man slipper åka en kvart med tunnelbana eller buss.

Men allt har ju nackdelar. Utbudet i hålan är ju begränsat, den obligatoriska korvkiosken är visserligen en pizzeria där 740-måsarna har konferens varje fredag och lördag. På midsommar är det årsmöte. Vill man handla kläder så får man åka till den närliggande håla med 40 000 invånare då det faktiskt inte finns några affärer här. Folk är ju mer inskränkta i små hålor än stora städer, för världen är ju lite mindre här än i Stockholm. Eller jag har ju aldrig bott i Stockholm utan bara besökt staden lite då och då, men mitt intryck är åtminstone att folk är mer inskränkta här.

Men trots att människor kanske är en aning inskränkta, så finns det många trevliga också. Kulturlivet är väldigt bra i den här hålan vilket också är ett plus Nära till allt, eller ja, det som finns. Allt behöver inte planeras lika mycket som i Stockholm, här kan man bara ringa en polare och fråga om han ska med ut i skogen, komma och dricka kaffe eller bara komma över och se en film. I Stockholm måste man göra något, spontana grejer förekommer inte där. Men trots nackdelar och fördelar så planerar jag att flytta härifrån i höst. Jag vantrivs inte här, men jag vill se lite mer av världen, det går ju alltid att komma tillbaka hit om jag vill. Men sommaren är härlig här, så den vill jag inte missa

Rätt roligt ändå att bo i en håla. Man känner dom flesta, problemet är mopedjävlarna som åker runt på nätterna på sommaren. Alla skrotbilar, mopeder och andra motordrivna fordon skulle behöva ses över som rullar i denna by.

Bilarna som man ser mest utav är: en vit Volvo 745 med tonade rutor, trasig ljuddämpare och extraljusen och självklart tärningar i spegeln.

En röd BMW E30 med ett stort jävla utblås på minst 4 tum, brölar som fan.

En grön okapad Volvo 240 med svart huv och raka rör är vad eparaggarna åker runt i. Finns även en gammal Duett också som ser ut att komma från skogen.

Sen finns det även en någorlunda ny Suzuki 250 cross som åker på vägen.

Det måste vara förjävligt...

Jag är böjd att hålla med. Jag brukar prata en del med folk som bor i hålor av varierande storlek, och varje gång de börjar tala om "utelivet" eller liknande så får jag ångest av blotta tanken på att bo där.

Det finns för- och nackdelar som inte är helt enkla att väga mot varandra. Jag har knytningar till Rimbo i Uppland som visserligen har mer än 900 invånare men ändå är en håla och har det flesta av de attribut som kommer med att vara en håla. Vi har moppekidsen, epagrabbarna och hela köret, men det finns även en viss gemenskap runt t.ex. idrottsföreningarna. Rimbos hanbollslag är otroligt duktiga för att vara en sådan liten klubb och det blir verkligen en stark uppslutning kring lagen som jag bara tror att man kan få om det är ens bekanta som spelar.

Rimbo ligger en timme från stan med bil, så helt ute åt helvete är det inte, och det ligger nära till arlanda och skogen om man är intresserad av jakt och dylikt. De flesta stora inköp kan göras i Norrtälje 15 minuter med bil och där har man även vatten om man vill ut i skärgården.

Om man är lite av en naturmänniska så är det definitivt värt att bo i en ort som Rimbo, men det kräver ju mer planering i vardagen för att det är inte lika lätt att spontant gå på bio eller liknande. Jag föredrar staden, men har inte svårt att se varför folk skulle vilja bo på mindre orter, men det är klart, någonstans finns väl en gräns för hur långt man kan vara från civilisationen innan det blir tråkigt, men jag tror att många hålor har nära nog.

Bor i ett samhälle med ungefär 200pers boendes i själva tätorten. Trivs jättebra. Lugnt och skönt, man känner dom flesta och någon korvkiosk finns det inte, det finns inte ens eparaggare här. Nära till större städer är det också.

Bodde en period i ett samhälle med ungefär 1300pers i tätorten. Trivdes inte. Tyckte det var för mycket folk i rörelse.

Jag får nästan ångest av att prata med "storstadsfolk" om utelivet då dom flesta inte ens har koll på krogarna/dansställena/discon m.m i grannstan och tror att utelivet i deras stad är bäst i hela världen.
Jag som bor i en "håla" brukar springa på uteställena i dom 5 närmsta städerna så jag har bra mycket mer att välja på än många "storstadsfolk".

Det finns iof några patetiska uteställen i min håla också men dom skulle jag aldrig gå till, bara massa inavel och puckon har jag fåttförmej som inte förstår att det är roligare någon annanstans, kanske sådant folk du har pratat med.

landsbygden.... tja, visst är det fint med nära till naturen...men, har man otur så kanske det nlir lite deliverance över det hela Squeal Like a Pig !!!!!


http://www.youtube.com/watch?v=yj4LnfkdJDM

Haha, och jag som känner att Stockholm är för litet..
Inget hat mot er bönder men HUR FAN ORKAR NI?

Tja, jag ser ingen större anledning att masa mig iväg till t.ex Uppsala om jag nu inte ska hälsa på någon bekant som bor där(dock har jag en viss brist på bekanta i just Uppsala).
Däremot så håller jag med om att man är bra så inskränkt om man tror att Stockholm(eller Göteborg/Malmö för all del) har världens bästa uteliv. Personligen så är jag väldigt förtjust i utelivet i Prag.

Håller för övrigt med Diabete, även Stockholm känns ganska sketet av och till.

Bohlinger, det är ju det som är grejen.

Att bo i en håla, där det bor få människor och är långt till närmaste större stad, 5-10mil och den staden kanske inte har mer än 20000 invånare. Då måste det vara hemskt. Det som jag anser är "riktiga" hålor. Då jag är lite bekant med dalarna så kan man ju ta lite exempel. Dala-Floda, Gangnef åker jag igenom några gånger varje år. Usch det är hemskt. Inte så små hålor men dom ligger så långt ute i skogen på något sätt.

Så länge man har max 1h med bil till en storstad (större stad) som t.ex. falun, borlänge, gävle då är det ju inte ett problem då kan man liksom få byhålan och allt det där men ändå bara kunna sätta sig i bilen och åka till stora staden. Då är det ju inte så farligt.

Däremot måste det vara värt för dem som bor i riktiga små hålor och inte har tillgång till bil, dvs moped eller annat. Och bussen går nästan aldrig. Då blir man verkligen instängt, riktigt elakt mot barn att bo på en sådan plats tycker jag.

Själv bor man utanför stockholm, och ändå tycker jag stockholm är litet, det tänker man inte på i vanliga fall men när man åker till andra städer, t.ex. berlin, london osv. När man sedan kommer tillbaka undrar man alltid, vart är alla bilarna och människorna

Det är ganska skönt kunna välja bort storstaden men att ändå ha tillgång till den så att säga. Så jag kan inte förstå folk som bor i en håla mitt ute i skogen med 10-15mil till närmaste mindre stad. Antar det är värst i norrland, eller norra och nord-västra Sverige. USCH.