Citat:
Ursprungligen postat av adequate
Givetvis kan det göras utan vad vi kallar rädsla. Hade däremot någon annan process utvecklats för att få systemet att avlägsna sig från fara, så hade vi kallat den processen för rädsla istället.
Man bör inte, i min mening, hänga upp sig så mycket på den faktiska qualen i fall som detta. Jag hade en diskussion med den ansvariga för en filosofikurs jag läste på uni om detta. Han nämnde funktionalismens "problem" med varför hetta känns som det gör, och smärta känns som det gör, och inte på något annat sätt (exempelvis tvärtom). Vad jag menar är att detta inte alls är ett problem. Poängen är att signalen som indikerar i dessa fall för hög upphettning av vävnad respektive avlägsnad av dito måste registreras på något sätt som får systemet att vidta åtgärder för att avbryta detta. Det sätt på vilket det faktiskt har utvecklats är vad vi kallar "hetta" respektive "smärta", men hade det utvecklats så att det känns på något annat sätt, hade vi kallat detta sätt för "hetta" eller "smärta" istället. Qualen är sekundär och kan kännas nästan hursomhelst (inom vissa ramar), det viktiga är funktionen.
Ska rädsla definieras som en funktion? Jag förstår att rent pragmatiskt så handlar folk som om rädsla är något vi alla kan känna igen oss i. Vi tror att alla förstår vad man menar när man säger att man är rädd. Men är det det rädsla är, en symbol för en situation?
Citat:
Ursprungligen postat av CurryCurre
Rädsla, i vilken bemärkelse? Vi har en spännvidd av olika sinnestillstånd som vi kan kalla för "rädsla" men som också kan ha mer specifika namn, till exempel "nervositet" eller "panik".
Ofta, när vi ser till den faktiska situationen, upplever vi flera känslor simultant, direkt och ordlöst. När vi sedan använder språket för att beskriva tillståndet vi befann oss i, behöver vi sönderdela det tillståndet vi befann oss i, i mindre komponenter: "Jag hade ångest för att hon var borta, blev panikslagen när jag inte kunde hitta henne, kände rädsla för vad som kunde ha hänt och oroade mig för att hon kanske hade gått vilse." En del av problemet är att vi inte kan kommunicera telepatiskt... vi kan inte direkt förmedla situationen i sin helhet, utan vi måste bryta upp den kakan i många små delar och servera dem en och en, i form av ord.
Dessa ord måste sedan ta vägen över den kulturella kontexten, sammanhanget, personerna i fråga... ja, det är fantastiskt att vi kan förstå varandra alls! En sak är säker i alla fall, och det är att "rädsla" inte kan definieras precist, utan bara allmänt.
Det påminner mig om Catherine Lutz arbete om hur känslor kan uttryckas olika i olika kulturer. Hur man i en kultur kan säga att någon är sorgsen när den bankar näven i bordet (ett uttryck som vi kanske hellre skulle relatera till ilska). Hon gör så helt enkelt, att först så antar hon att alla har möjligheten att känna alla känslor som människor kan känna, sen så ser hon uttrycket för känslan som känslan i sig självt (sen så antyder hon att den skillnaden i hur man uttrycker en känsla kan få personer att känna olika känslor i liknande situationer, att när en person bankar näven i bordet så blir den arg).
Och det är klart, man kanske inte har så mycket annat att gå efter än det som uttrycks, men samtidigt kan man inte veta om det som uttrycks är det som känns. När en person ser ledsen ut så tröstar man den personen, fastän den kanske är förbannad. Kan man inte tala om rädsla utan att gå in på hur det uttrycks?
Människor försöker jämt kategorisera verkligheten, för att kunna kommunicera och för att kunna uppleva en känsla av kontroll i sin livsvärld (för att undvika just existentiell ångest). På det sättet påminner kategoriseringen av rädsla bland allt annat, som en slags "colour bar". Som när man tittar mot horisonten och försöker tillsammans med en kompis reda ut vilka färger man ser. Egentligen ser man ingen gräns mellan färgerna, men man sätter ändå in hela spektrat i olika kategorier.
http://www.britannica.com/EBchecked/...513/colour-bar
Jag försöker inte ens tala om det som en känsla, för redan där har man gjort ett försök till en definition. Det kanske är en motivation, eller ett mål, eller något helt annat. Vad är inte rädsla, kanske man upplever rädsla hela tiden?
Jag är ofta rädd, rädd för det mesta. Men ändå kan jag inte säga vad det är, inte ens till mig själv. Jag vet inte vad rädslan är för något. Rädslan i sig självt blir något att vara rädd för. Absurt...
