Citat:
Ingen fara! Det är jätteviktigt att få berätta för andra hur man mår och hur man känner. Och det är positivt att du själv har dessa funderingar, det tyder på en bra självinsikt Tack så mycket, du ska veta att det betyder mycket att du tog dig tid att skriva. Det är svårt att veta om och hur det går ut över relationer och jobb, när det är så pass subtilt. Jag är ju inte full och missar möten eller somnar vid middagsbordet. Snarare känner jag att jag blir trevligare och positivare, men det är troligtvis en illusion. För mitt mående över lag går ut över hela livet, och troligtvis förvärras det bara av alkoholen. Jag ska försöka igen att söka hjälp.
Jag är själv alkoholist, spelberoende och har en beroendehjärna av rang så jag kan bli beroende av vad som helst förmodligen. Nykter nu över ett år, men det är ju ett livslångt projekt.
Det där med att känna sig positivare, trevligare. Jag tänkte själv att jag blev en bättre människa när jag drack, gladare och mer normal. Det jag kan säga utifrån vad de i min närhet berättat är att allt detta var en illusion. Samtliga föredrog mig i nyktert tillstånd. Och med tiden försvann mycket av de positiva sakerna jag trodde mig få genom alkohol och kvar blev en bitter, grälsjuk, egoistisk och elak fylltratt. Som höll på att förlora familj och jobb.
Jag litar inte en sekund på min egen hjärna längre, alla idéer, tankar, minnen och planer som ältats och malts. Tack vare riktig medicinering mot depression och mindfulness/meditation kan jag idag hålla stånd mot det som klöser och river inom mig.
Kämpa på! Om du gör ett nytt försök med vården, överdriv. Även om du kan jobba så säg att du sjukskriver sig ofta på grund av ångest. Även om du inte är suicidal så säg att du ofta tänker på självmord. Det känns fel att be någon ljuga men just i sådana här fall vet jag hur svårt det är att få hjälp. Får du inget utskrivet första gången så kom tillbaka nästa vecka. Var jobbig som fan tills de ger med sig, skit i att det kanske känns pinsamt (det gjorde det för mig). Ditt mående är oändligt viktigare än vad någon annan människa tycker och tänker, de har ändå glömt bort oss dagen efter
Du kan vända på spiralen, så att den går långsamt uppåt!
En fantastisk dikt som är många hundra år gammal, men som klickade bra med min hjärna oxäch vad jag kämpat med som vuxen:
https://institutet-for-psykoterapi.s.../dikt-av-rumi/
Citat:
Tack jo det gick bra här med, nykter sen mitten av september, inte jättelänge men man lär ju börja någonstans. Jag är nöjd och tar det dag för dag och det funkar än så länge.
Citat:
Hej, är en kvinna i yngre medelåldern. Har aldrig haft problem med alkohol tidigare, vanligt festande i yngre år med en hel del fyllor men inget som jag upplevt som onormalt. Dock under de senaste åren, i samband med jobbiga saker i livet, har jag tagit till alkoholen mer och mer. Det började med en öl och cigarrett på kvällen några gånger i veckan i perioder, för att dämpa ångest. Sen mer och mer. Sista halvåret har jag tagit för vana att smygdricka i princip varje dag. Det är sällan större mängder, så om jag kollar såna här tester för riskbruk och alkoholism så ligger jag på gränsen. Ofta är det kanske bara ett glas starkvin, har inga problem att sluta när jag börjat, blir inte utslagen utan det bara tar bort det värsta av smärtan i bröstet.
Jag har sökt hjälp för mitt mående men inte fått någon.
Över julen har jag både smygdruckit och druckit socialt. Så det har blivit 3-5 öl kanske på en eftermiddag/kväll. Det har gjort att jag känt mig mer lugn och positiv.
Blir inte bakfull direkt men märker att jag har kraftigare ångest nästa dag. Så jag vaknar med en 5a i ångest dag 1, dricker och den går bort. Dag 2 vaknar jag dock med en 6a. Osv.
Förlåt ett långt och svamligt inlägg. Men jag sitter här med stark ångest och mycket självhat och vill bara ta en öl så att det går bort. Och vill samtidigt inte.
Om jag har en fråga så är det väl: någon som känner igen sig i att vara alkoholist med relativt låg konsumtion?
Jag har sökt hjälp för mitt mående men inte fått någon.
Över julen har jag både smygdruckit och druckit socialt. Så det har blivit 3-5 öl kanske på en eftermiddag/kväll. Det har gjort att jag känt mig mer lugn och positiv.
Blir inte bakfull direkt men märker att jag har kraftigare ångest nästa dag. Så jag vaknar med en 5a i ångest dag 1, dricker och den går bort. Dag 2 vaknar jag dock med en 6a. Osv.
Förlåt ett långt och svamligt inlägg. Men jag sitter här med stark ångest och mycket självhat och vill bara ta en öl så att det går bort. Och vill samtidigt inte.
Om jag har en fråga så är det väl: någon som känner igen sig i att vara alkoholist med relativt låg konsumtion?
Känner definitivt igen mig, och visst det är inte samma sak som att vara fullfjädrad alkis. Men jag brukar skriva lite försiktigt i alkoholproblemtrådarna ibland ändå, och har hittills inte blivit varjen varnad eller påhoppad för det.
Men för dig är det värt att ta på allvar oavsett hur mycket eller lite alkad du är. Och om alkoholen har blivit en ond cirkel av eskalerande ångest, då är det läge att testa en liten vit period. Helst flera månader, för att du ska känna den fulla effekten, men det är ju olika i vilken takt man är mogen att ta det.
Jag var ungefär i samma ålder när jag började dricka varje dag, och det tog flera år innan det blev ohållbart, främst av samma orsak som du nämner - den evigt ökande ångesten och självhatet. Inte pga att själva drickandet gick över styr.
Önskar dig lycka till!
Citat:
Ingen fara! Det är jätteviktigt att få berätta för andra hur man mår och hur man känner. Och det är positivt att du själv har dessa funderingar, det tyder på en bra självinsikt
Jag är själv alkoholist, spelberoende och har en beroendehjärna av rang så jag kan bli beroende av vad som helst förmodligen. Nykter nu över ett år, men det är ju ett livslångt projekt.
Det där med att känna sig positivare, trevligare. Jag tänkte själv att jag blev en bättre människa när jag drack, gladare och mer normal. Det jag kan säga utifrån vad de i min närhet berättat är att allt detta var en illusion. Samtliga föredrog mig i nyktert tillstånd. Och med tiden försvann mycket av de positiva sakerna jag trodde mig få genom alkohol och kvar blev en bitter, grälsjuk, egoistisk och elak fylltratt. Som höll på att förlora familj och jobb.
Jag litar inte en sekund på min egen hjärna längre, alla idéer, tankar, minnen och planer som ältats och malts. Tack vare riktig medicinering mot depression och mindfulness/meditation kan jag idag hålla stånd mot det som klöser och river inom mig.
Kämpa på! Om du gör ett nytt försök med vården, överdriv. Även om du kan jobba så säg att du sjukskriver sig ofta på grund av ångest. Även om du inte är suicidal så säg att du ofta tänker på självmord. Det känns fel att be någon ljuga men just i sådana här fall vet jag hur svårt det är att få hjälp. Får du inget utskrivet första gången så kom tillbaka nästa vecka. Var jobbig som fan tills de ger med sig, skit i att det kanske känns pinsamt (det gjorde det för mig). Ditt mående är oändligt viktigare än vad någon annan människa tycker och tänker, de har ändå glömt bort oss dagen efter
Du kan vända på spiralen, så att den går långsamt uppåt!
En fantastisk dikt som är många hundra år gammal, men som klickade bra med min hjärna oxäch vad jag kämpat med som vuxen:
https://institutet-for-psykoterapi.s.../dikt-av-rumi/
Jag är själv alkoholist, spelberoende och har en beroendehjärna av rang så jag kan bli beroende av vad som helst förmodligen. Nykter nu över ett år, men det är ju ett livslångt projekt.
Det där med att känna sig positivare, trevligare. Jag tänkte själv att jag blev en bättre människa när jag drack, gladare och mer normal. Det jag kan säga utifrån vad de i min närhet berättat är att allt detta var en illusion. Samtliga föredrog mig i nyktert tillstånd. Och med tiden försvann mycket av de positiva sakerna jag trodde mig få genom alkohol och kvar blev en bitter, grälsjuk, egoistisk och elak fylltratt. Som höll på att förlora familj och jobb.
Jag litar inte en sekund på min egen hjärna längre, alla idéer, tankar, minnen och planer som ältats och malts. Tack vare riktig medicinering mot depression och mindfulness/meditation kan jag idag hålla stånd mot det som klöser och river inom mig.
Kämpa på! Om du gör ett nytt försök med vården, överdriv. Även om du kan jobba så säg att du sjukskriver sig ofta på grund av ångest. Även om du inte är suicidal så säg att du ofta tänker på självmord. Det känns fel att be någon ljuga men just i sådana här fall vet jag hur svårt det är att få hjälp. Får du inget utskrivet första gången så kom tillbaka nästa vecka. Var jobbig som fan tills de ger med sig, skit i att det kanske känns pinsamt (det gjorde det för mig). Ditt mående är oändligt viktigare än vad någon annan människa tycker och tänker, de har ändå glömt bort oss dagen efter
Du kan vända på spiralen, så att den går långsamt uppåt!
En fantastisk dikt som är många hundra år gammal, men som klickade bra med min hjärna oxäch vad jag kämpat med som vuxen:
https://institutet-for-psykoterapi.s.../dikt-av-rumi/
Citat:
Känner definitivt igen mig, och visst det är inte samma sak som att vara fullfjädrad alkis. Men jag brukar skriva lite försiktigt i alkoholproblemtrådarna ibland ändå, och har hittills inte blivit varjen varnad eller påhoppad för det.
Men för dig är det värt att ta på allvar oavsett hur mycket eller lite alkad du är. Och om alkoholen har blivit en ond cirkel av eskalerande ångest, då är det läge att testa en liten vit period. Helst flera månader, för att du ska känna den fulla effekten, men det är ju olika i vilken takt man är mogen att ta det.
Jag var ungefär i samma ålder när jag började dricka varje dag, och det tog flera år innan det blev ohållbart, främst av samma orsak som du nämner - den evigt ökande ångesten och självhatet. Inte pga att själva drickandet gick över styr.
Önskar dig lycka till!
Men för dig är det värt att ta på allvar oavsett hur mycket eller lite alkad du är. Och om alkoholen har blivit en ond cirkel av eskalerande ångest, då är det läge att testa en liten vit period. Helst flera månader, för att du ska känna den fulla effekten, men det är ju olika i vilken takt man är mogen att ta det.
Jag var ungefär i samma ålder när jag började dricka varje dag, och det tog flera år innan det blev ohållbart, främst av samma orsak som du nämner - den evigt ökande ångesten och självhatet. Inte pga att själva drickandet gick över styr.
Önskar dig lycka till!
Ett stort tack till er. Det är verkligen fint att höra era tankar. Jag drack ingenting igår och hade mycket stark ångest. Idag har jag dock mindre än igår, kanske en slump, men jag väljer att ta det som ett tecken på att det är bäst att fortsätta så (har inte druckit idag heller). Tycker det ligger mycket i att ta en längre vit period för att se hur mycket det lättar med övriga problem.
Citat:
Låter kanon med en lång vit period! Ett stort tack till er. Det är verkligen fint att höra era tankar. Jag drack ingenting igår och hade mycket stark ångest. Idag har jag dock mindre än igår, kanske en slump, men jag väljer att ta det som ett tecken på att det är bäst att fortsätta så (har inte druckit idag heller). Tycker det ligger mycket i att ta en längre vit period för att se hur mycket det lättar med övriga problem.
Om du har en underliggande depression så lär den dock fortsätta tära, så se upp bara så du inte fastnar i något annat ohälsosamt sätt att hantera ångesten (om den dröjer sig kvar).God fortsättning och lycka till!
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
