Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Hej folket

Inne på min 3e helt nyktra helg. Fick helt plöstligt nog efter att ha druckit nästan varje fredag/lördag under många års tid. Iväg till systemet varje fredag efter jobbet..Bunkra upp med alkohol, snus och massa onyttig mat. Glo på serier in på småtimmarna, skicka dumma meddelanden till folk man ångrar dagen efter. Vakna och mår piss/full.. inser att man har alkohol kvar, hinka resten så man kommer in i dimman igen. I bästa fall är alkoholen slut och man orkar inte ta sig till systemet igen.
Slösa bort hela lördagen på att nyktra till.. Ha ångest.... Ligga sömnlös på lördagnatten av ångest.
Inte kunna sova på söndag och inte vakna utvilad till en ny arbetsvecka pg av ångest/abstinens...Eller har man kört 2 dagars race så mår man piss måndag / tisdag innan man är människa igen.
Är det värt detta? HELL NO.. nu får det vara slut på att dämpa sina känslor och sitt meningslösa liv med alkohol och istället börjat ta tag i det som en riktig människa! Kroppen tar stryk och jag har blivit fet av all alkohol och allt jävla fyllekäkande. 5kg ner på 3 veckor och då har jag i princip bara skippat alkoholen! Kämpar vidare!

På tisdag har jag varit nykter (igen i 5 v) . Har gått över förväntan. Tappat 8 kg.
Nu sätter jag små mål. Tex Ner under 85 kg. . Vara nykter över nästa helg. Slå personbästa . (44 dagar)
Gå ner under....
Törsten dyker upp då och då.
En rask promenad i en halvtimme , så är suget över.

Ha bra koll på hur du mår. Har själv fått epilepsianfall med ambulans och inläggning ett par gånger. Brukar hända en till tre dagar efter sista ölen. Det kan ju också vara så att jag är överkänslig mot alkohol.
För ditt eget bästa tror jag på två alternativ om du mår riktigt dåligt (alkoholabstinens kan döda):

1. Ta dig till en läkare, mår du svindåligt får du åka till en beroendeklinik eller akuten.
2. Kör en nedtrappning i egen regi. Kräver järndisciplin, men det funkar.

Började dricka dagligen för 2.5 år sedan pga stress i jobbet som gav sömnsvårigheter och ångest. Gjorde flera försök att sluta utan att lyckas. Mot slutet kunde jag dricka ca 3 liter vin per dygn de dagar jag hade möjlighet till det. Skötte mitt jobb och var aldrig onykter där. Sökte tillslut hjälp då kroppen inte orkade mer och började på antabus. Var ett helvete i början med dålig sömn och hög ångest. Körde antabus i 4 veckor och mådde efter det bättre än vad jag gjort på flera år, började träna och äta bättre mat. Gick bra till en början att hantera alkoholen efter avslutad antabusbehandling men föll efter 2 månader in i samma mönster med drickandet. Denna gången drack jag ännu mer än förra gången, fick sjukskriva mig 2 dagar från jobbet för första gången pga att jag inte var nykter och kunde sluta dricka.

Sökte hjälp på nytt och började med antabus igen, har nu kört exakt 4 veckor. Gick första tiden till vårdcentralen och tog det övervakat, sköter det från och med idag på egen hand. Känns mer hoppfullt att det ska gå vägen denna gången, kommer även att köra på med antabuset en längre period.

Har gjort förändringar i livet som minskat ner stressen, bla börjat på ett lugnare jobb där jag slipper arbetsledarroll, behöver nu endast ta ansvar för mig själv att jag gör ett bra jobb. Tänker även aktivt hela tiden på att inte stressa i vardagen. Suget efter alkohol finns till viss del där men eftersom att jag går på antabus så kan jag snabbt slå bort den tanken.

Då jag egentligen bara varit semialkis i 2.5 så har det inte påverkat mitt liv i jättestor utsträckning. Har gått upp i vikt samt förlorat endel vänner pga att jag inte lämnade lägenheten när jag var ledig, ville bara vara för mig själv. Min förhoppning är att i framtiden kunna dricka alkohol ansvarsfullt igen. Är strax över 30 och ungkarl, känns som att man står vid ett vägskäl och att det är nu eller aldrig som det gäller.

Edit: Kan tillägga att jag även mot slutet innan jag blev nykter utvecklade suicidtankar, väldigt läskigt. Kom aldrig så långt så att jag planerade att göra något, skulle aldrig kunna göra så emot min familj. Men alkoholen kan verkligen leda en in på en destruktiv väg, man slutar att bry sig om saker som tidigare var viktiga.

Det är jättebra att du har tagit tag i dina problem och jag önskar dig all lycka i fortsättningen och jag förstår att det är en vanlig instinkt att förminska sina problem - men semi-alkis var du inte. Läs själv vad du just skrev. Du förlorade vänner på grund av ditt drickande. Det är många människor som sköter sina jobb samtidigt som de är alkoholister men ofta får det andra konsekvenser. Du var en av dem. Vem förutom en alkoholist dricker dagligen? Tre liter vin dessutom då det passar? Behöver du verkligen hamna i rännstenen innan du kan erkänna det för dig själv?

Jaha, då hamnade man i ytterligare ett jävla missbruk. Jag har ett utpräglat blandmissbruk bakom mig. Daglig brukare sedan 13 års ålder, huvuddroger amfetamin, cannabis, opiater, i den ordningen. Kröken och benz har inte intresserat mig nämnvärt...

Har nu vid runt 30 års ålder börjar dricka 10-20 7,2:or dagligen istället för någon av ovanstående. Jag vill inte ha det, jag njuter inte. Men jag är rädd för hur min sönderpundande hjärna ska fixa ett liv utan dopamin-rushar.

Tjack och cannabis ger mig större livskvalitet, kan sköta jobb, familjeliv med mera. Vill inte sluta med dessa egentligen, men tvingas ge upp jazztobaken i utbyte mot Elvanse förhoppningsvis (är nydiagnostiserad, adhd, drag av autism)

Opiaterna är mer lika alkoholen, förutom den distinkta skillnaden att jag blir utåtagerande av alkohol. Måste byta dörrar i lägenheten 1g/månad tex.

Hur slutar man dricka? Känslan av att vakna varje morgon och skaka och gråta tills bolaget öppnar är det värsta jag varit med om.

Tjena! Först och främst: det här fixar du, jag tror på dig.

Jag har också ADHD, går på Medikinet 10mg och det har hjälpt mig otroligt med att vara på banan, koncentrerad och inte lika impulsiv.

Jag var väl "alkis" i 1.5 år men har druckit ända sen jag var 13, fast från då till för 2 år sen så var det väl mestadels bara 1-2 gånger i månaden.
Sen var det tjack i 1 år nästan också.

Mitt "nu räcker det" var när ett par körde hem mig efter att ha däckat utanför polisstationen då jag inte kunde gå.
Notera att jag oftast söp så hårt så jag inte ens visste vad jag hette.

Jag sårade först och främst mitt livs kärlek så hårt så hon dumpade mig rakt av. Jag satt där i min lägenhet helt ensam och undrade vad jag skulle göra. Alla vänner hade lämnat mig. Hade förlorat jobbet. Flickvännen stuckit.

Så jag frågade mig själv, vill jag verkligen leva såhär? Så där tog alkoholen slut. Men för att bota det bortfallet jag fått från alkoholen kom tjacket in mer i bilden. Jag knarkade ända fram till i september. Då hade jag fuckat min hjärna så mycket så jag blev knappt lycklig av tjack längre.

Jag bestämde mig då för att bli ren.

Jag hade bokstavligt talat ett helvete första och andra veckan. Suget efter alkohol och tjack, ångest och ilskan tog död på mig nästintill. Men jag fixade det. Från vecka 3 och fram till för 2 månader sen så var det mycket humörsvängningar, ibland ville jag ta ett återfall och bara skita i allt.

Men samtidigt så funderade jag på om detta verkligen var det jag ville lämna bakom mig när jag väl lämnar jordelivet. Ska jag dö vid 40 och bara bli ihågkommen som en misslyckad knarkare där ingen kommer på min begravning?

Eller vill jag bättra mig och leva ett nyktert liv där jag faktist kan bli ihågkommen för något, kanske få ett barn eller bara vara en förebild för någon. För det finns alltid någon som behöver en likadan historia.

Så jag säger det till dig, att var stark. Ta dig ur skiten. Du är mer än drogerna. Oavsett hur mycket du än påstår att du förstört din hjärna så stämmer inte det. Vänd om ditt liv, hjälp någon i samma sits som kanske hamnat fel eller att bara bli ihågkommen som någon som faktist var en vettig människa i slutändan och inte dog på 40års dagen som en misslyckad människa. För det är du inte.

YOU CAN DO IT.

Skriv gärna i PM om du bara behöver snacka ut eller så. Jag finns gärna. Eller svara på mitt inlägg bara.

Lycka till.

Vilket fint inlägg. Grattis till ditt uppvaknande och dina fina insikter.
Blev väldigt glad av att läsa detta då det påminner lite om mitt eget liv.
Väldigt fint.

Tack så mycket! En hemsk verklighet men den är inte alltid så fin. Glad att jag kommit ur skiten. Hoppas det går bra för dig med.

Tre månader så jag firar med folköl. Det är komiskt.


Action speaks louder than words
And I'm a man of great experience
I know you've got another man
But I can love you better than him

Starkt jobbat! Fortsätt att kämpa! Jag vet att varje dag är en kamp och att vissa dagar så känns det nästintill omöjligt att inte dricka. Men nästa gång ni har en sån dag, tänk på hur mycket alkoholen faktiskt ”kostade er” (relationer, välmående osv) och hur långt ni klarat er utan de!

Kör hårt nu!

Jag blir full varje dag och så har det varit i säkert 2 år nu. Vardagen blev för trist så att ha en platta starköl hemma som väntar efter en meningslös arbetsdag förgyller vardagen.

Trivs inte så bra på jobbet, har inga bra vänner och ingen flickvän så jag spenderar dagarna helt ensam förutom på jobbet då, där alla gör planer med varandra och inte ens funderar på att bjuda in mig som sitter bredvid och tvingas lyssna på deras spännande liv.

Ändå är jag "bara" 25 år och har en familj som älskar mig, så helt hopplöst är det inte. Jag blir bara sinnessjukt uttråkad på kvällarna så jag dricker hellre än att stirra in i väggen, det har blivit en vana.

Ska jobba tidigt i morgon och sitter här duktigt berusad. Var ganska bakis på jobbet idag också. Det jag är mest rädd för är väl att bli av med körkortet då kontroller ofta är tidigt på morgnarna där jag bor.

Skönt att skriva av sig men har inte motivationen att ändra min livsstil just nu. Hoppas det kommer i framtiden.