Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Klart alkohol är fysiskt beroendeframkallande, varför tror du man kan drabbas utav delirium? Dock får man hålla på ett tag.

Min farfar är vad jag kallar en riktig alkolist. Han har under nästan hela sitt liv supit till och från (var väl säkerligen värre i början, jag var själv inte med då). Började vid 17 års ålder och än idag (han är 62), med hjärtproblem, cancer och allt vad han fortsätter han att få sina supardagar.

Det är inte allt för ofta nu får jag höra, kanske 1 gång varannan månad han super sig totalt redlös i flera dagar. Det kan allvarligt talat hålla på i över en vecka ibland, och när han sen sovit av sig allt rus så upptäcks ju så klart skadorna han tagit från att ha varit onykter. Blåmärken, skadat käkben har hänt. Han har även haft en hjärtattack, dock skedde hjärtattacken inte under onyktert tillstånd. Han är alltid ensam under den tid han dricker. Farmor bor med honom, och har gjort det sen han var 17. Hon dricker själv aldrig alkohol och hon tycker det är så hopplöst. Många gräl över farfars problem, men det har aldrig bitit på honom.

Har varit med farfar vid många tillfällen när jag sovit över, varit i skidstugor, på landet med honom, det är alltid en burk 7,0 öl till kvällstidningen innan läggdags som gäller. Jag antar att han dricker denna burk varje kväll för att stilla sitt sug för alkoholen. Han gömmer även alkoholen, farmor vet mycket väl om det, jag vet också. Farmor brukar även gömma undan hans bilnycklar när han super, han skulle allvarligt talat sätta sig i bilen och köra om han behövde även när han är som fullast.

Han är ganska ofta arg, eller inte arg, men... lättretlig och framförallt otålig.

Jag börjar bli skapligt orolig nu. Han klarar helt enkelt inte av detta liv längre. Med alla problem som farfar har, kommer hans kropp kollapsa snart, kanske t.o.m under nästa suparperiod.

Finns det någon som har förslag på hur min familj och släkt skulle kunna stoppa detta beteende? Jag vet att det inte kommer vara lätt, han har som sagt supit så här i snart 50 år. Men kanske det biter mer om jag som barnbarn skulle kunna göra något? Han lyssnar som tidigare skrivit inte på farmor. Inget hon säger biter. Hon blir bara less och åker iväg hemifrån när han super.

Skulle kunna dra ut detta på djupet, men blir för mycket. Antagligen har säkert flera personer detta problem med sina släktingar, det är minst sagt tråkigt att det ska behöva gå så långt.

Jag har också en alkoholiserad farsa och mitt tips till dig är att se till att uppmuntra honom när han väl är nykter! Det brukar ta skruv. T.ex om du säger "Jag tycker så bra om dig när du är nykter, fattar inte varför du måste hålla på och supa". Fråga honom också gärna om varför han dricker och vad det ger honom. Om han får ut något av det eller om han bara dricker för att döva sina känslor.

Ofta när man konfronterar en alkoholist på ett ödmjukt sätt med frågan "varför?" så känner han sig ofta manad att tänka efter och "komma på" orsaker.

Nästan alla alkoholister gillar att prata om sig själva och och om du säger att du gillar honom bättre när han är nykter så är chansen ganska stor att han tar fasta på det och tänker till lite. Det kanske inte ger resultat direkt, men på sikt kommer det att göra det, så länge du bemöter och konfronterar honom på ett ödmjukt sätt.

Idag har jag 104 dagar nykter och ren.

För mig började det väl som för alla andra, spännande och roligt att supa i tonåren.
När jag var 20-25 så fanns det knappt något negativt alls med alkohol. Jag bodde ihop med två vänner, och vi söp så ofta det gick. Fest varje helg, och jag drack hela veckorna också, så mycket det gick med tanke på jobbet.

Men vid ~25 började det hända något, jag blev otroligt deprimerad, paranoid, livstrött och fick panikångest när jag inte drack. Antidepressiva från läkaren, och benzo från gatan hjälpte galant mot det.

Kompisen som tekniskt sett hade lägenheten skulle bli far, så jag åkte ut med arslet före, och vi var ovänner ett tag, bara av den ruttna anledningen att han slutade dricka och jag fortsatte.

Så eget ställe, och blev ihop med en tjej som söp ganska friskt hon med. Vi gifte oss och jag fortsatte trycka i mig piller och sprit. Ofta med resultat såsom att jag slog sönder saker hemma eller min egna kropp. Jag skar mig och brände mig för att lindra någonslags ångest. Börjar med lite andra droger i den här svängen, mest amfetamin och brass.

Detta håller inte, fattar ju en femåring, så skilsmässa på det, och jag super mig såpass ner i skorna att jag inte sköter mitt jobb eller något annat i mitt liv. Jag hamnar på en månads avgiftning från alkohol och benzo. Kommer ut och är nykter ett halvår någonting, sedan skall jag prova på att bara dricka lite. Det här var väl sommaren -09.

Med en gång går det åt skogen, och jag börjar dricka som en svamp. De andra drogerna följer med på köpet. Ordet eskalera passar bra här, för det var så det blev. Det eskalerade ur proportion. Jag går inte till jobbet, utan sitter bara hemma och super. Jag kör ekonomin i botten med lån och dumheter. I början när jag åkte in på avgiftning så var jag nykter iaf någon vecka när jag kom ut. Men mot slutet, nu i vintras, låg jag på torken tre gånger på fyra månader.

Och där nådde jag min botten. Jag träffade samma pundare på de här avdelningarna varje gång, jag fick höra om hur allt var skit och att de längtade ut till tjacket/dricket. Jag fick höra om allt som gått fel i deras liv pga drogerna. Här någonstans så bestämde jag mig för att jag skulle lägga undan flaskan.

Nästan obemärkt hade läkarna gett mig mer och mer tabletter varje gång jag låg inlagd, eller när jag hade tider i öppenvården. Den sista läkaren som skrev ut mig, gick fram med lien och skar bort några, och lade till några andra. Det skulle ju visa sig att jag kunde må ganska bra utan sprit.

Det låter löjligt när jag tänker på det, men jag bestämde mig den gången att jag skall fungera utan alkohol. När jag bara accepterade det, märkte jag att livet funkar ganska bra. Några neuroleptika bara och lite annat gott morgon och kväll, så fungerar jag som individ.

Idag är jag nykter, och så länge jag håller mig nykter så tar jag inga andra droger. På det sättet är det alkohol som är mitt stora problem. Jag går på NA-möten, men vet inte riktigt om det är något för mig. Jag har inte gett mig in än och skaffat sponsor eller så.

Suget finns där, såklart, men jag vet om det. Så när polarna halar fram flaskan med go whiskey så sticker jag hem istället.

Jag tänkte häromdagen på vad det är som skiljer den här gången ifrån de andra gångerna jag har slutat? Motivationen helt klart. De förra gångerna har jag alltid varit nykter för att det skall se bra ut, för jobbet, för vännerna, för föräldrarna. Men nu vill jag vara nykter.

Så visst, det går att sluta supa även om det gått ganska långt. I mitt fall krävdes det någonslags botten, det är samma som de upprepar i oändlighet på NA.

Så alla i den här tråden, jag hoppas att ni lyckas bli nyktra.

Jag har varit nykter nu i 8 veckor, men i går tog jag en riktig fylla igen. Vet inte varför riktigt, bara blev så och eftersom jag söp igår måste jag ju supa idag oxå, bara för att få det där sköna efterdagen ruset. Patetiskt är det och dom två månaderna ja varit ren har fanimej varit riktigt bra. Ingen ångest dagen efter, inte brännt massa pengar på skit och gjort dumma saker. Så varför i helvete väljer man att gå tillbaka till flaskan trots allt possitivt man upplevt. Jävla gåta för mig , men den här drogen är lömsk och svår att överlista själv, så kämpa på alla bröder och systrar där ute som sitter i samma båt. Nu stänger jag korken för två månader, sen får vi se hur det går.

Ja då var det dags för ett uppehåll. Hade tänkt att inte dricka på året ut fram till 31 december!

Anledningen är väl ganska enkel, har gjort alldeles för mkt skit på fyllan senaste tiden. Helt sinnessjuka grejer, har allvarliga minnesluckor 9 gånger av 10 då jag druckit.

Hur gör man för att hålla motivationen uppe?

Har tidigare försökt med uppehåll men de har bara varat i 2-3 veckor. Jävligt svårt när man är singel och ungdom!!!

Kan man någonsin dricka igen, de är frågan jag ställer mig. Är bara 22 år men har ställt till med alldeles för mkt problem på fyllan.

När jag slutade supa så började jag samtidigt träna upp min kondition som var värdelös på den tiden. Det hjälpte väldigt mycket, testa det om du inte redan tränar regelbundet!

Det handlar mest om att hitta något annat att fokusera på som kan distrahera dig. Träning är ultimat eftersom det dessutom får dig att må bättre fysiskt och psykiskt.

Har fetmarkerat det jag känner igen mig på. Hade också tänkt sluta med alkoholen framtill nyår.

Önskar dig all lycka!

Ska försöka hålla mig kortfattad, men jag förstår redan nu att det inte kommer att gå! Jag har alltså bestämt mig för att ge upp alkohol, åtminstone på vardagar haha. Kanske egentligen inte passar eftersom jag vill dricka, men inte lika ofta. Min dygnsrytm varierar rätt kraftigt, men när jag varit vaken i ca 7 timmar, som nu dvs, har jag vanligtvis druckit någon öl och en del sprit, precis så att man känner av det. Opererades för 2 veckor sedan så jag gick på kodein de första 7 dagarna, under den tiden drack jag knappt någon. Den här veckan har jag bara tagit kodein då och då, och då har det också blivit mindre sprit än vanligt men ändå skulle väl det aldrig klassas som normalt. Lite komprimerad bakgrundshistoria:

Var problembarn sedan dagis, började med alkohol när jag var 15 (höll mig rätt länge) och blev successivt ännu värre. Började med cannabis, rökte varenda dag, drack varannan. Slutade med allt och höll mig nykter i 5 år, började i februari 2012 igen. Sedan dess: 5-6 dagar per vecka är jag minst salongsberusad, så ja, det torde väl vara problematiskt. Just i år har jag inte haft så mycket jobb heller, lyckats få ihop så att jag klarar mig och lite mer men jag vill inte bo i förorten längre. Vill skaffa jobb och en ny flickvän (eller ja, snälla ******** kom tillbaka). Har ingen släkt eller något som kan hjälpa mig med jobb, har bara halvdana meriter och knappt gymnasiekompetens. Har iofs kontakter men inga hederliga sådana. Less på att vara kriminell, de flesta av mina vänner som jag umgås med nu är relativt laglydiga och det är där jag faktiskt trivs bäst. Inbillar mig att jag fortfarande är gravt deprimerad och att det är därför jag dricker. Det stämmer inte längre.

Jag ska hålla mig undan alkohol om det är vardag och jag är ensam, men helt nykter finner jag egentligen ingen mening med att bli. Övriga droger har jag inte bestämt hur jag vill förhålla mig till, sen februari har jag också rökt cannabis någon gång per vecka och även opiater eller benso tar jag ibland. Nu den allra senaste tiden har jag druckit en del GHB för att testa något nytt. Min plan är att jag 5 dagar i veckan ska vara fri från alkohol eller narkotika. Det kommer förmodligen i praktiken innebära att jag dricker GHB någon av veckodagarna, och sedan dricka alkohol och/eller röka cannabis på antingen fredag eller lördag.

Jag har inte druckit sen i helgen men pga vad som hände då(bland annat) vill jag försöka lägga av, jag har försökt tidigare men nu vill jag verkligen sluta, åtminstone just nu.
Det är ju dock fan så roligt, jag har (vad jag antar) är abs från alkoholen, bland annat;

*Otroliga humörsvängningar. Jag kan bli oerhört arg och sur på bara några sekunder över skitgrejer
*Sömnbrist; jag kan knappt sova fastän jag egentligen är trött, jag har mardrömmar, vaknar, har svårt att slappna av eller varva ner
*Svettningar, särskilt på natten
Hur länge brukar det ta innan de såna symptom ger med sig? Dagar, veckor, månader? Ni som själva lagt av, hur länge tog det för er innan kroppen återgick till det normala igen och hur gjorde ni när ni fick abs?

Och till det jag tycker är värst av allt, att jag misstänker att alkoholen påverkat min hjärna endel; jag har otroligt dåligt minne, är mycket tankspridd, jag har svårt att koncentrera mig, jag har svårt att lära mig nya saker och minnas dem, att tänka logiskt och hänga med i diskussioner - jämfört med tidigare då jag hade det ganska enkelt för mig. Kommer det bli bättre med tiden?
Har inte varit nykter längre än en vecka på flera år så jag vill liksom vara lite förberedd på vad som väntar ..

Hur mycket drack du under dessa år innan du slutade?

Känner igen mig i dina symptom.
Svettningarna avtog efter några veckor eller om det var ett par månader och mardrömmar hade jag första året. Har svårt att minnas första tiden men jag fick information om nåt som heter
Postakut abstinens stress och torrfylla.
Stress i sig kan göra att det blir knasigt i huvudet med minnesstörningar och koncentrations svårigheter
Sök så kommer du hitta lite info på nätet.
Ja, det bli bättre och lättare med tiden.

kram och lycka till!