Citat:
Ursprungligen postat av zanderman
Klarat mig hittills, lite deppigt ibland men känns helt klart värt det i det långa loppet
Grejen är den att jag är ingen festsupare, jag festar sällan och går sällan ut, jag är den ensamma osociala alkoholisten som satt hemma, spelade spel och drack varje kväll i min ensamhet, "sociala" livet var genom typ skype, ventrilo osv.
Den fysiska avtädningen är inte så jättejobbig, det är mest den psykiska biten som är hård.
Mer än en vecka helt ren nu, det låter inte som en big deal men för någon som druckit varje dag i typ 6 år är det en big deal
Påminner om mig. Började min karriär på krogen och slutade hemma i min ensamhet. För vafan, när krutröken lagt sig och det klarnade så var det ju alkoholen jag var ute efter mest och att kunna supa som jag ville när jag ville utan att bli störd!
15 månader spiknnykter nu. Tog lång tid innan suget försvann men nu kommer "huggen" mycket sällan.
Livet är inte sig likt, man har koll, känner mig modig, står upp för sig själv, kollar folk i ögonen och säger ifrån. Människa igen!
Kämpa. Det är det värt.