2010-07-16, 01:01
#2090
2010-07-16, 23:03
#2092
Citat:
Hur uttalas det?
Ursprungligen postat av Tjackaren
Whylbürth döpte våra svenska grannar sin grabb til.
2010-07-17, 15:10
#2093
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Du har alldeles rätt i att namnen Kent, Kenneth, Roger, Sonny, Conny, Jimmy osv bara markerar hederlig normal arbetarbakgrund på män som idag mellan 55 och 80. Men när det gäller personer yngre än femtio, så tenderar de namnen till att markera ett lägre socialt ursprung än så - eller kanske snarare att man tillhör den del av arbetarklassen som inte orkade flyta med uppåt när industriarbetarna som helhet sociologiskt förborgerligades på 1960- och 70-talen. Utpräglade WT-namn från 1940- och 50-talet var uppenbart lånade från populärkulturen, men fortfarande uttalade efter svenska regler, som Clark (uttalat Slark av åtminstone den unge Clark Olofsson; det är möjligt att han ändrade sig när han fick lite intellektuella ambitioner), Keith (uttalat på samma sätt som det engelska flicknamnet Kate av Keith Cederholm), Tyrone (gemenligen uttalat som Lasse Berghagen gör med sin sketchfigur), Steve uttalat tvåstavigt med e-ljud etc.
Tendensen att de lägsta socioekonomiska skikten tar namn från populärkulturen har hållit i sig sedan dess, parad med en helt ny strävan efter att ge barn unika förnamn, eller åtminstone unikt stavade förnamn. För någon med en del av rötterna i Dalarna, där det långt in på nittonhundratalet bara fanns mindre än tio acceptabla polk- och flicknamn att välja på, känns denna nutidens strävan väldigt främmande. Möjligen beror den av efternamnens tilltagande marginalisering. Att varje hederlig svensk har rätt till ett alldeles eget efternamn - som Agebjär (för Andersson), Junefalk (för Johansson, Jonsson, Jönsson och Jansson) Hönebrant (för Hansson) Kegefors (för Karlsson), och Skvademalm (för Svensson) har varit etablerat i ett drygt halvsekel nu. Men i och med att efternamnen inte används lika mycket nu som förr, kanske i stället trycket på unika förnamnsvarianter ökar - därav inte bara stavningar som Zhandrah, Chewin etc, utan helt nya sammansatta namnkonstruktioner, och trådar av typen Min kompis snodde min sons namn här på Flashback.
Delvis kanske det ocksp har att göra med amerikanskt kulturinflytande. Den väldiga språkliga och kulturella smältdegeln USA har ju tappat varje känsla av att somliga ord är "riktiga namn" och andra inte - det fanns alldeles för många olika namntraditioner att utgå ifrån för att någon människa skulle kunna dem alla, och med dessas mer eller mindre långtgående anpassning till anglosaxiskt uttal och namnbruk blev det helt ogörligt. Om en amerikan heter Spam E. Blotch kanske folk ler lite i mjugg åt det roliga namnet, men ingen kommer på idén att säga Det där är väl inget namn, heller! - eftersom precis allting kan vara ett namn i The Land of the Free.
Hursomhelst har det svenska förnamnskicket gjort en mycket lång resa på de senaste hundra åren, före vilka föräldrar till ett litet gossenbarn i en Siljanssocken i princip bara hade att välja på Anders, Nils, Lars, Mats, Olof eller Per åt sin nyfödde.
Tendensen att de lägsta socioekonomiska skikten tar namn från populärkulturen har hållit i sig sedan dess, parad med en helt ny strävan efter att ge barn unika förnamn, eller åtminstone unikt stavade förnamn. För någon med en del av rötterna i Dalarna, där det långt in på nittonhundratalet bara fanns mindre än tio acceptabla polk- och flicknamn att välja på, känns denna nutidens strävan väldigt främmande. Möjligen beror den av efternamnens tilltagande marginalisering. Att varje hederlig svensk har rätt till ett alldeles eget efternamn - som Agebjär (för Andersson), Junefalk (för Johansson, Jonsson, Jönsson och Jansson) Hönebrant (för Hansson) Kegefors (för Karlsson), och Skvademalm (för Svensson) har varit etablerat i ett drygt halvsekel nu. Men i och med att efternamnen inte används lika mycket nu som förr, kanske i stället trycket på unika förnamnsvarianter ökar - därav inte bara stavningar som Zhandrah, Chewin etc, utan helt nya sammansatta namnkonstruktioner, och trådar av typen Min kompis snodde min sons namn här på Flashback.
Delvis kanske det ocksp har att göra med amerikanskt kulturinflytande. Den väldiga språkliga och kulturella smältdegeln USA har ju tappat varje känsla av att somliga ord är "riktiga namn" och andra inte - det fanns alldeles för många olika namntraditioner att utgå ifrån för att någon människa skulle kunna dem alla, och med dessas mer eller mindre långtgående anpassning till anglosaxiskt uttal och namnbruk blev det helt ogörligt. Om en amerikan heter Spam E. Blotch kanske folk ler lite i mjugg åt det roliga namnet, men ingen kommer på idén att säga Det där är väl inget namn, heller! - eftersom precis allting kan vara ett namn i The Land of the Free.
Hursomhelst har det svenska förnamnskicket gjort en mycket lång resa på de senaste hundra åren, före vilka föräldrar till ett litet gossenbarn i en Siljanssocken i princip bara hade att välja på Anders, Nils, Lars, Mats, Olof eller Per åt sin nyfödde.
På riktigt alltså...?
Herrejisses -"Slark, kom in och ät!" . "Nej, Slark, inte röra:"
2010-07-18, 00:45
#2094
2010-07-18, 00:51
#2095
2010-07-18, 10:05
#2096
2010-07-19, 19:44
#2097
Citat:
Ursprungligen postat av Hamilkar
Att använda beteckningen WT i Sverige är rätt oegentligt, och om jag ska uttrycka det så, en smula WT i sig självt. Så gör minsann inte riktigt fint folk. 
Men att somliga förnamn associeras ihop med olika socioekonomiska strata gäller för alla språkområden och kulturer som jag känner till.
Men att somliga förnamn associeras ihop med olika socioekonomiska strata gäller för alla språkområden och kulturer som jag känner till.Kunde inte uttryckt det bättre själv, slås av förundran att tråden inte redan från början fått en korrekt svensk titel, kort och gott: LVU-namn eller om man tvunget vill "Den enorma tråden om LVU-namn"
2010-07-20, 22:22
#2099
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera