Ondskan regerar- Är det en dominant egenskap hos människan?

Jag antar att den utvecklingsstörde hade begått ett grovt brott då? Ge gärna lite bakgrundsinformation om fallet.

/Teutonic Warrior

Johnny Paul Penry dömdes till döden för att ha brutit sig in hos en kvinna, våldtagit henne, och mördat henne och hennes far. Med en IQ på 54. Det hela utspelades i Texas, och The US Supreme Court försökte hela tiden få domen omprövad. Till slut "erkände" Penry att han inte var mentalt retarderad, och fick då en livstidsdom i fängelse istället. I 25år satt han på Death Row, innan han förra året fick sitta i ett "vanligt" fängelse istället.

Det intressanta med Culpability som dom kallar det, är att straffet inte kan stå i proportion till brottet, när den åklagade är ett miffo. Huruvida brottet var "grovt" eller ej blir helt plötsligt irrelevant. Man kan lika gärna döma människan för att ha gått på fel sida vägen, för honom vore det samma sak. Grovheten hos ett brott är en moralisk bedömning, och att döma en person utan moral till döden visar just på det paradoxala i det hela. Man kan lika gärna döma en 5åring till döden.

Det är först dom senaste åren som frågan om Culpability i anknytning till mentalt efterblivna personer dykt upp på agendan i USA. Dom "hittade" lagen någonstans djupt i gömmorna. För mig känns det självklart, men det är väl min moraliska bedömning då.

Det är alltid ett utanförperspektiv, när man ser på något som ont. Som när man i USA säger att en utvecklingsstörd är ond, eller som när jag säger att USA är onda för att dom dömer utvecklingsstörd till döden. Men det gör det inte ok. Att säga att det finns mycket ondska här i världen är som att säga att dom flesta andra människor är sämre än en själv. Hybris och arrogans. Och det är väl just därifrån ondskan egentligen uppkommer, från ignorans och missförstånd. Folk blir dödade och torterade för att någon annan tycker att dom är onda. Ondskan är en slags intentionalitet i sinnet, inte något man kan peka på ute i verkligheten. Så länge man missar det så kommer ondskan bara att sprida sig. Som hur människor i Palestina och Israel hämnas på varandras bomdräder in i det oändliga...

Det är extra mycket rädsla och ångest i världen nuförtiden. Så det är inte konstigt att ondska är en "dominant egenskap". Men det är en efterhandskonstruktion, en moralistisk efterhandskonstruktion. Frågan måste problematiseras, argumenteras, operationaliseras, dekonstrueras. Den kan inte lämnas där som ett öppet får på motorvägen. Man kan inte anta att alla vet vad ondska är. Man kan inte bara säga "det där är ondska" och sen nicka samstämmigt. Är en bil ond när den krockar med en annan bil? Varför var inte den andra bilen ond?

Som Insignificunt sade - vad är ondska? Enligt yidakis resonemang finns ondska egentligen inte, eller? Har jag missupfattat? För mig så kan ondska inte existera om vi inte antar att det finns något rätt och fel utanför människans konstruktion. Det här kan självfallet dikuteras men det är så jag ser ondska. Sedan kommer frågan om det finns rätt och fel.

Som jag ser det så finns ett antal olika alternativ till definitionen av ondska. Antingen är det en kraft i sig (typ Satan) som står i motsats till godheten eller så är det avsaknaden av godhet, eller så existerar inte ondska utan bara onda handlingar.

Om man återgår till Hitler; om vi antar att han handlade som han gjorde i tron att detta skulle förbättra världen, kan handlingarna då sägas vara onda? För ondska måste ju på något sätt vara medvetet.

Jag försöker bara krångla till saker och ting i diskussionen kring ondska,
men personligen tror jag inte på att ondska finns

Apropå Hitler och ondska. Det finns en diskussion kring huruvida Heideggers verk är onda för att dom skrevs av en nazist, och då vidare att man själv är ond om man gillar hans verk. Samma sak med Hitler, man får inte hålla med om det står i Mein Kampf, för då är man ond. Jag tror inte på att ondska smittar på det här sättet, det är magiskt tänkande, men det verkar höra till ondskans ontologi. Det skulle ytterligare förklara varför människor tror att ondska är en dominant egenskap hos människan, eftersom den sprider sig från person till person, från text till text, från händelse till händelse. Det är lite som "Matter out of place", som hur en brahmin kan ta i kastrullen om den kastlöse lägger kastrullen på marken, eller hur kalsongerna ska flyttas från matsalsbordet till kalsonglådan. Ondska, rädsla, orenhet, det beror på hur man ser på det. Det intressanta om man ser likheterna mellan ondska och "matter out of place" är att det handlar om gruppidentitetsskapande genom dialektiken mellan Själv och Andre. Ondskan kan alltså ha en funktion, eller en existentiell mening. Och det känns fascinerande. Då behöver man inte vara så anti-ondska i alla situationer. Och ondskan kan lättare förklaras, dekonstrueras och förstås.