Verkligheten är baserad på varje enskild individ

Anser ni att verkligheten baserar sig på en individs uppfattning av välden? Eller är verkligheten en objektiv kunskap? (Alla individer upplever allt på samma vis).

Jag tror starkt på en blandning av dem båda då vissa upplevelser inte går att styrka utan stöd i den andra åsikten. Jag känner andra känslor för en upplevelse än min kompis men vi ser ändå samma sak.

Ni får gärna utveckla detta tänkande.

Jag skulle nog säga att verkligheten finns där ute i någon form eller annan, och att avgöra vilken form den har är vad vetenskapen sysslar med. I "vardagliga" sammanhang, däremot, går all extern information genom proxys som perception och framför allt minne och koncept, vilket gör att vad vi upplever inte är den "verkliga" verkligheten, utan en (oftast) fungerande översättning. Då inga två människor har levt samma liv, och därför inte har samma minnen, ser de inte verkligheten helt lika. Dock är vi så pass lika att vi konceptualiserar världen på tillräckligt lika sätt för att kunna relatera till varandras upplevelser, vilket troligen är grundläggande för all kommunikation.

Verkligheten är objektiv i den meningen att alla möjliga observatörer kan komma överens. Du kan testa detta själv med en våg och några vänner. Väg någonting och se att ni kommer överens.

Det är nog bra att skilja på "verkligheten" och "världen".
Det finns många olika valida världar, men också olika tolkningar av verkligheten.
Inte riktigt samma sak.

Vad exakt är skillanden?

Man lever i världen, inte i verkligheten. Kanske
Världen är förnimbar, och består av dom regler man tror att världen är uppbyggd utav.
Det finns fotbollar och kaffekoppar i världen.
Verkligheten förändras inte beroende på hur man ser den,
i sådana fall handlar det enbart om tolkningar av verkligheten,
som är det närmaste man kan komma den...

Fast det verkar iof finnas olika definitioner på det här också.
För "enkelhetens" skull känns Heideggers definition av värld helt ok:
http://en.wikipedia.org/wiki/World_(...phy)#Heidegger
Men som subjektivist känns det humflum att tro på någon form av eterisk sanning
som skulle sitta till grund för det som vi kallar verkligheten:
http://en.wikipedia.org/wiki/Reality
Man kan se verkligheten som en teoretisk entitet, postulera dess existens,
för att kunna lösa vissa dilemman. Till exempel "solipsism kontra fenomenologi" kanske

Världen och verkligheten verkar ha beröringspunkter,
så deras sfärer har nog en isomorfisk relation till varandra.
Till exempel så är fenomenologin både verklig och världslig,
medan kosmologin är enbart världslig och inte verklig.
Fast det beror på, om man ser sociala konstruktioner som verkliga eller ej.
Fysikalister ser väl allt som verkligt, och då är distinktionen verklighet/värld meningslös.
Men om man tror på en idévärld, subjektets medvetande, eller att det finns qualia,
då är nog separationen mellan värld och verklighet nödvändig.

Både tolkningen av verkligheten och upplevelsen av världen skiljer sig åt mellan individer,
men på olika sätt...
Vissa tror att jorden är platt (tolkning av verkligheten),
vissa tror på Gud (upplevelse av världen).

Det finns ett gammalt kinesiskt (tror jag) uttryck som säger; '300 män som går över en bro är 300 män som går över 300 broar.' Jag tror inte det finns två människor som upplever någoting på samma sätt.

En fantastisk bok att läsa är The Holographic Universe, den förändrar ens syn på vad 'verklighet' egentligen är.

En kort version av ett kapitel i boken;

På en middagsbjudning hade värden bjudit in en hypnositör för att underhålla gästerna. Hypnositören valde den han kände var lättast att hypnotisera och fick honom att 'se' saker som inte existerade i rummet. Alla tyckte det var jättekul att se mannen när han 'såg' och var jätteförvånad att det fanns både giraff och annat i rummet.
Innan hypnotisören väckte honom så instruerade han mannen att när han kom ur hypnosen så skulle han inte kunna se sin dotter.
Mycket riktigt, hans dotter stod framför honom men han kunde inte se henne. Dottern kunde inte hålla sig för skratt, men inte det heller hörde han.
Hypnotisören tog då fram ett gammalt ur och höll det bakom dotterns rygg och frågade mannen om han kunde se vad han hade i handen. Mannen sa att det var ett ur och då blev han tillfrågad om han kunde läsa inskriptionen på uret... han kisade med ögonen och läste mycket riktigt inskriptionen på uret som hypnotisöre höll bakom dotterns rygg.

Så, vad är verklighet egentligen? Jag tror ingen av oss riktigt vet det ännu...
Är själv väldigt intresserad av kvantfysik och när man läser om det så börjar man undra hur mycket som är verklighet och hur mycket som egentligen är 'skapat' av oss genom att vi fokuserar på det.

Det en finns en websida (engelsk) www.matrixenergetics.com där man kan se en del enastående videosnuttar där de både pratar om och visar hur man kan förändra 'verkligheten' genom fokus och manipulation av 'vad som är'.

Det verkar vara en variant på "man kan inte korsa samma flod två gånger".

Det är ganska logiskt att ingen upplever världen på samma sätt.
Alla har ju olika utgångspunkter, olika kroppar.
Du ser fotbollen från ett annat håll.

Vi verkar kunna kommunicera ändå dock,
och sådan intersubjektivitet skulle kunna antyda någon form av objektiv verklighet...

Ja, på något vis kommunicerar vi alla mellan varandra men vår upplevelse av vad "verkligheten" uppfattas som skiljer sig förvånansvärt mycket i vissa fall. Spännande hur ni alla lyckats driva denna diskussion så långt. Det verkar som om vi har fått både en del ordspråk och kvantfysik involverat vilket glädjer mig. Men finns det fler filosofiska perspektiv?