Personer som döljer leenden bland folkmassor

Ifall man e ute o går på centralen till exempel och det är mycket folk, visst är det folk som försöker att låta bli att le då?

Typ "nu känns det som jag går i en riktig storstad"! Den typen av leende, som ALLA försöker dölja.

Alla försöker låtsas dölja leendet, för "detta är ju normalt situation med mycket folk, jag bor ju i en storstad"........

Även fast vi alla vet hur dött Stockholm kan vara.



Är det bara jag som lagt märke till detta?

Så känner jag faktiskt själv. Alltså att jag undviker att le bland folk.

Det kanske är du som ser rolig ut? Jag själv kämpar ofta för att dölja leende när jag går bland folk, för emellanåt möter man ju exemplar som ser kul ut på olika vis, vare sig det är riktiga skogstroll eller uberstylade stekare.

Tror inte det är ovanligt att tänka så.

Skulle vara kul att veta vad folk har för anledningar... Tror detta med att "försöka smälta in i storstaden... det finns inget att le för, detta är min vardag".... är det vanligaste.

Hyfsat irrationellt att låta bli att le i normala situationer.
Men man ser tydligt att många människor anstränger sig att låta bli att le.

Får aldrig några "du ser konstig ut"-blickar normalt.

Detta gäller enkom när stora folkmassor samlas, t.ex. när två tåg just anlänt till T-centralen... Då börjar en del rycka till av glädje som de försöker dölja.

Då börjar storstadsandan vakna till liv inom dem.

På T-centralen möts och skiljs många människor, det är mycket känslor i luften!

Kan ligga något i det... Men det jag pratar om är mer ytligt.

Ibland när jag går ute och kommer att tänka på något komiskt, kan jag inte låta bli att le eller nästan småskratta. Tror faktist detta kan se ganska stört ut, kan förstå varför man skulle vilja dölja det..

Händer mig med...

Men det jag pratar om är direkt relaterat till folkmassan. De stora ögonen och flinet de försöker dölja.

Inget impulsivt som en tanke som bara poppar upp.

Jag älskar att gå runt och småle , speciellt bland folkmassor.

har hänt mig med, ibland har man kunnat sitta själv och helt plötsligt få skrattanfall , det är rätt sjukt , men roligt på ett sätt :P

Jag röstar också på tripprapport. Stockholm är ingen storstad. Jag är i och för sig uppväxt i innerstan, men jag har definitivt aldrig haft några problem med att hålla tillbaka storhetsvansinnet över att byta linje på T-Centralen.

Däremot så försöker jag också låta bli att le när jag kommer på roliga saker. För att leenden brukar dra till sig de mest desperata raggarna om man har otur.