Ditt inre ideologiska träd.

Introspektion ¨är mycket viktigt, men svårt att mäta hur pass objektivt introspektiv någon är.

Nja, trädstrukturen kändes bara logisk och överskådlig för sinnet. För att inte göra det onödigt komplicerat för sig.

Öö ja termen var kanske inte den bästa men jag tror du förstår vad jag menar i alla fall.

Tanken vara att få en så klar och tydlig bild av det egna ideologiska trädet eller vad vi nu ska kalla det. Det är få om några individer som har en kristall klar bild av sitt inre själv. Ökad självkännedom och analysinstrument underlättar dock.

Grupper kan visst vara intressanta men det är en annan diskussion.

Jag skulle säga att det stora problemet med att finna en struktur är själva antagandet som ligger till grund för detta sökande - att vi genom att strukturera någonting helt plötsligt har gjort det genomlysligt, på något sätt begripligt. Det tror jag hänger ihop med vårt sätt att betrakta strukturer över huvud taget. Någonstans tror vi att det finns en "strukturbefriad" utgångspunkt som vi själva kommer ifrån när vi använder oss av en struktur. Att det skulle kunna vara så att strukturen istället dominerar oss, ägnar vi aldrig en tanke.

Men om en struktur inte kan fångas in, förklaras, utom med hjälp av en annan struktur som till exempel det tankemönster vi använder för att förstå saker (ett tankemönster som i sin tur kan fångas in av och begripliggöras av andra tankemönster), så faller vi inte bara in i en oändlig regression - vi ställs även inför faktum att strukturens strukturalitet är obegriplig för oss. Något tillspetsat uttryckt, men ändå en viktig tanke när man börjar prata om att finna struktur på tankemönster etc.

struktur är ingen som existerar där av går det ej att förklara.

Så fort man fångat helheten hos en person så har den förändrats. Hela tiden en process. Ett växande träd, både vid rötterna och grenarna. Och ibland så kan man ta bort en gren och ersätta den med en annan, som man gör om man vill ha ett äppelträd med flera olika sorters äpplen. Man kan också flytta hela trädet från en plats till en annan. Och om trädet får lite sol eller syre så mår den dåligt. Även en gren kan förtvina utan syre eller sol medan andra grenar får mer energi. När man klipper av många grenar så växer många små vattenskott ut.

Metaforen håller, men det gör det personliga ideologiska trädet väldigt oförutsägbart. Rötterna skulle jag likna vid ens logocentristiska grund. Flyttar man trädet kan det ses som att man själv flyttar. Byter man ut grenar så kan det liknas vid att man ändrat åsikt totalt i en fråga. Grenar som dör på grund av solbrist eller syrebrist kan vara som åsikter man lämnat eller gett upp på grund av likgiltighet. Och vattenskott kan liknas vid en fragmentering av identitet/inre konflikt i olika frågor.

I vilket fall dock, så är det aldrig enbart ett "inre" ideologiskt träd. Det finns hela tiden extern påverkan. Och då är det lättare att se det inre ideologiska trädet som en reflektion av yttre påverkan. Man kan se på gräset, vinden, solen, vattnet, fåglarna, människorna, som olika faktorer på hur det inre ideologiska trädet ser ut. Eller rättare sagt, vi har inget annat att utgå ifrån. Vi kan aldrig veta om någon är arg förrän personen bankar näven i bordet. Man kan aldrig förstå att en kommentar skadar förrän personen gråter eller säger "aj". Det betyder inte att det inte finns ett inre ideologiskt träd, bara det att dess struktur uppenbarar sig bäst för oss genom dess yttre förutsättningar.