ska man respektera allas åsikter?

En bra kort förklaring av det enda logiska synsättet på frågan.

Ska rationen alltid vara överställd känslan? Det är inte någon självklar fråga. Ifall känslolivet och det rationella medvetandet går skilda vägar i till exempel familjefrågor (man kanske älskar sin bror och försöker ge honom mat och husrum fastän han knarkar och behöver komma in på behandlingshem), hur berättigar vi rationens suveränitet över känslan? I det fallet kanske det är lättare att fördöma den "omtänksammes" handlande och åsikter eftersom det rör sig om en björntjänst. Men om en mor bestämmer sig för att trotsa lågorna fastän hon säkerligen kommer att omkomma, i jakt på sitt instängda barn, kan vi då lika snabbt fördöma hennes irrationella beteende?

I ett större perspektiv kanske vi ser att även allmänt erkänt "rationella" åsikter är uppbyggda i ett irrationellt sammanhang. Det är rationellt att anse att mord är dåligt. Samtidigt lider världen av överbefolkning, vi behöver kanske rent logiskt sett bli färre. Vilken logik ska man luta sig mot när man gör en bedömning av någons åsikter?

Visst ska man alltid kunna diskutera en åsikt men med det sagt anser jag att det finns vissa objektiva sanningar. Dessa sträcker sig bortom det mänskliga förnuftet och är sant var man än är och närhelst frågan kommer upp.

När man pratar om kulturella normer brukar man få höra även där att man inte ska etikettera andra kulturer som Rätt eller Fel och bra och dåligt. Man får nog ta hänsyn till våra perifera och centrala värderingar för att förstå varför vi har dessa tendenser.
Ett program på svt2 igår påminde mig om hur svårt detta samförstånd mellan kulturer kan vara. programmet hette musikmixen:

Programmet tog up våldtäkt/övergrepp ämnet och när intervjuaren frågade en afrikansk man om vad man tyckte angående sex med sina fruar utan konsensus svarade han med ett flin att det är absurd att tänka så i deras kultur. En kvinna finns där för mannens skull och om mannen vill ha sex så kan inte kvinnan neka hans begäran. "it is her duty" sa han slutligen.

oftast tänker inte vi så, speciellt inte i Sverige. men ändå får vi inte kalla sådana normer i andra kulturer för "fel" eller "dåligt". samma sak gäller andras åsikter, de ska inte dömas.
Det kanske inte finns någon Rätt sätt att vara/tänka men en grund för de borde ändå finnas. Om mord är straffbart i alla(?) samhällen varför kan det inte finnas fler globaliserade etiska regler? så som att inte tvinga ens fru till sex. misshandel, könsstympning och så vidare är ytterligare ämnen att ta up.

Det finns anknytning mellan kulturella normer och Individuella åsikter. Om ens åsikter bygger på värderingar finns alltid risken för att dessa värderingar uppstått från opålitliga källor. religion kan vara en av de. Om ens åsikter bygger på en gemensam grund istället tode det finnas större chans att enas och om inte det åtminstone respektera varandras sätt att tänka då vi använt oss utav samma verktyg. Förnuft?

Alla uttryck hävdar något sant om världen, så att värdera en åsikt som mer eller mindre sann ger inte speciellt mycket. Då är det nog nyttigare att kunna kompromissa, så att inte alla går sin egen väg hela tiden. Och vetskapen om vad någon annan tycker gör att man kan förstå deras beteende bättre. Det ger det ett värde i sig självt tillsammans med andra. Om jag vet att du tycker att skatter är dåligt, så ger det mig en chans att kunna förstå varför du röstar på borgerliga partier. Eller som hur en neger hellre hör att rasisten säger att den tycker illa om mörkhyade, då vet dom var dom har varandra, då kan dom komma överens och nå samförstånd.

Kan man inte ta en åsikt på allvar utan att respektera den? Om man får personligen höra från en självmordsbombare att han vill ta människors liv för att det är Guds vilja kommer man naturligtvis att ta det på allvar men inte kommer man respektera åsikten. Jag tror nog många skulle t.o.m. ha svårt att respektera självmordsbombaren i fråga.

Det är ju inte din åsikt, det är ju inte du som vill ta människors liv. Det hade nog varit värre om självmordsbombaren inte sa något utan bara gick iväg och sprängdes i luften. Om man får veta vad hans åsikter är så kanske man kan föra en dialog, få honom att ändra sig, eller till och med känna sympati för hans sak. Inom akademia känns det otroligt viktigt att sätta sig in i andra människors tankesätt. Annars hade vi förmodligen fortfarande trott att jorden är platt.

Det blir lite thought-crimes scenario över det här. Man vill kontrollera vad människor får tycka och tänka. Otäckt. Tänk om någon kom och sa till dig att du inte får tycka om solen, eller bara att man är dum som tycker om solen. Det är helt ok att ha olika åsikter, alla har olika åsikter, men att värdera vissa som bättre än andra, var går gränsen för det då...

Det påminner mig om igår vid middagstid. Då säger en tjej först att maten som killen bredvid mig äter är jätteäcklig. Vad har hon med det att göra, hon behöver ju inte äta den. Sen kom en annan kille och sa samma sak om maten. Helt fantastiskt. Det är ju inte som att det lättar upp stämningen precis

De objektiva sanningar jag pratar om handlar inte om hudfärg, skattepolitik eller liknande, i sammanhanget, triviala saker. Dessa sanningar handlar bland annat om godhet och rättvisa. Det är saker som nget mänskligt förnuft kan sätta sig över. Vad som exakt är godhet kan inte jag svara på men jag vet att om jag agerar med ett ont sinnelag så beror det uteslutande på att jag är okunnig och har fel.

Det kan vara tvärtom också, att du ses som ond för att andra är okunniga och missförstår. Så "uteslutande" på det vis som du beskriver det är det nog inte. Men det är ju din åsikt, så jag kanske inte ska respektera den

Jag tror att jag förstår det du säger här. För mig blir slutsatsen av det att man ska respektera individen. Men har fortfarande lite svårt att se varför man måste respektera åsikten.
Jag kan förstå att någon kommer från en annat bakgrund än jag och att h*n tänker annorlunda. Men om åsikten inte kan prövas eller ändras (om den bygger på tro exempelvis) då är den immun all kritik och för mig tappar den sitt värde. I det fallet kan jag fortfarande respektera att en människa väljer att tro för hans omgivning kanske har gett honom den tendensen eller för att h*n haft en stark upplevelse. Men varför ska åsikterna som är baserade på tron respekteras? Åsikten kommer från människan men man kan ändå skilja på människa och åsikt. eller?
Rent praktiskt kan brist på respekt angående åsikten leda till brist på respekt gentemot människan i fråga. så man kanske ska se det som att människans åsikter är en del av människan.

Det beror på sammanhanget. I det vidaste sammanhanget, mänskligheten, så antar jag att mån bör respektera andras åsikter.

Men i lite snävare sammanhang, som på ett universitet, eller på ett sjukhus, så krävs vissa grundläggande åsikter och avvikelser leder nog till uteslutande. Tänker på en läkare som argumenterar för rashygien, eller en explicit rasistisk professor.

Exakt!