Hur länge har man rätt att klaga?

Hejsan
Jag har suttit och funderat här i flera dagar. Det jag funderar på är att människor har "rätt" till att klaga när de tex blir påkörda av ett rattfyllo, medans om ett rattfyllo kör ihjäl sig själv ska han skylla sig själv.
Vad är egentligen skillnaden? Rattfyllot visste (förhoppningsvis) hur stor risk det var att köra ihjäl sig innan han satte sig bakom ratten. Den som blev ihjälkörd av fyllot visste att det fanns en risk att bli nermejad av ett rattfyllo när han var ute och gick...
Försöker absolut inte förhärliga rattfylleri eller säga att rattfyllerioffer ska skylla sig själv. Ett annat exempel då...
En polis sa till mig att jag skulle skylla mig själv när jag blev rånad i en förort till Stockholm, eftersom det var så pass stor risk att råka ut för det just på det stället jag var på.
Men om en person blir träffad av blixten eller halkar i badkaret, då är det synd om honom?
Varför ser folk inte bara alla exempel lika? Som ett spel där du vet om riskerna och spelar därefter?

Hoppas ni förstår lite vart jag vill komma, jag förklarar gärna närmare hur jag tänker om ni inte förstår.
Ska bli trevligt att disskutera detta med er

Har faktiskt aldrig tänkt men det är onekligen intressant. Jag ska också fundera över saken och kanske återkomma med vad jag kommit fram till.

Om det är allmänt vedertaget att aktiviteten som resulterar i olyckan är farlig så är det ens eget fel. Ställer man sig högt på en kulle med en åskledare på huvudet mitt under storm och (o)lyckas bli träffad av blixten så har man blott sig själv att skylla.

Om aktiviteten däremot är av trygg karaktär där risken för en tragisk utgång är liten så kan man skylla/klaga på sin omgivning, utan att hålla sig själv som en bidragande faktor till händelsen.
Om man går längs Avenyn och plötsligt blir nermejad av en krypskytt (väldigt liten chans, men detta är blott ett exempel) så har man rätt att klaga på sin otur/andra människors idioti.

Påminner mig om hur min mormor sa att alla svenskar som dog av tsunamin som slog till i Thailand fick skylla sig själva. Helt absurt, hur i hela fridens namn ska man kunna gå runt och tänka på såna saker hela tiden. Ska man gå runt med hjälm dygnet runt för att det kan falla ned en 1kilosisklump på huvudet, eller ska man undvika hjälm för att den kan fastna i en gren när man är ute och cyklar så att man dör.

Två saker som jag tror är relevanta här. (1) Försäkringskultur och (2) Neoliberalismen. Dom går lite hand i hand iof. Men med försäkringsföretag (som blivit alltmer ett måste, i och med statens nedrustning/utförsäljning), så har dom fått givna rätten att bestämma vad folk ska få göra. Det bästa exemplet jag har är från en TryggHansa-affisch för några år sedan, det stod "Åk inte på skidsemester" på den. Ooookej, vad i hela tomelilla har dom att göra med huruvida jag åker på skidsemester eller inte. Jo det är klart det handlar om premien (så det blir en klassfråga också förstås, där dom som har råd med gigantiska premier "får" göra vad dom vill), och att försäkringsbolaget inte betalar ut någon försäkring om jag bryter mot villkoren (jag får "skylla mig själv" om jag gör något dom sagt åt mig att inte göra). Men ger det dom rätten att säga åt mig vad får och vad jag inte får göra? Har man ingen egen rätt att välja, har man ingen frihet? Och där kommer jag in på punkt (2) här. Neoliberalismen förespråkar individens frihet, individens rätt att välja. (Det blir lätt en paradox när man tänker att neoliberalismen också förespråkar försäkringskulturen som begränsar ens personliga frihet) Det betyder att allt man fått här i livet, har man fått på grund av sina egna personliga val. Neoliberalismen är helt enkelt "filosofiskt libertariansk" i frågan om fri vilja. Det innebär att den rika snubben är en duktig kis, han har valt rätt här i livet, han har kanske arbetat hårt för dom pengarna. Men det betyder också att den fattiga snubben på parkbänken får "skylla sig själv" när han fryser ihjäl på vintern. Det finns inget utrymme för humanism eller empati. Alla som har det dåligt får skylla sig själva. Dom har ingen rätt att klaga. Barnen som svälter ihjäl i Afrika, dom får skylla sig själva. Människor som förlorar jobben när Volvo sticker utomlands, dom får skylla sig själva. Människan som ställer sig framför den rattfulles bil, den får skylla sig själv. Vilken ding ding värld vi lever i...

Rättigheter är ju också bara påhitt,
så,när har man inte rätt att klaga egentligen?

^Det är klart att alla har rätt till att klaga, men när är det moraliskt riktigt att klaga, var går gränsen?
Som i mitt exempel, ska jag skylla mig själv om jag blir rånad på ett ställe där det är farligt att vara, där det är stor risk att bli rånad, eller har jag "rätt" till att klaga? Lite svårt att skriva ner mina tankar eftersom jag inte riktigt själv förstår vad jag menar. Hoppas det finns något att diskutera iafl

Det är skillnad på etik och moral. Det finns inget som heter "moraliska rättigheter", det heter "etiska rättigheter". Huruvida det är bra eller dåligt av dig att klaga, det är extremt godtyckligt, skiljer sig från kultur till kultur, skiljer sig från person till person. Huruvida det är rätt eller fel av dig att klaga, beror på vilket etiskt system man applicerar. Men det finns förstås utrymme för tolkningen även inom etik. I en domstol skulle nämndemännen kunna säga att en flicka får skylla sig själv om hon blivit våldtagen, för hon hade ju så sexiga kläder på sig, hon sände ju ett sådant budskap. Där du blev rånad, dit du gick, ville du blir rånad eller? Om du gjorde det enbart för att provocera tror jag inte du hade fått rätt i din klagan, men om du inte förstod att det fanns risk för att bli rånad så skulle du nog ha all rätt i världen att klaga.

Ingen ska ju behöva bli rånad överhuvudtaget, så alla som blir rånade har rätt att klaga. Men i ditt exempel tror jag du menar huruvida det finns en majoritet av människor som skulle hålla med dig när du klagar? Om du målar ansiktet svart med skokräm, sätter på dig en anti-nazist t-shirt och går in på ett white supremacy möte och visar alla fingret, så tror jag ingen håller med dig när du sen klagar över att du blev misshandlad. Men om du får en armbåge i magen när du står och väntar på bussen, så är det inget som du inte skulle få klaga över.

Var gränsen går är en bra fråga...
Till att börja med måste det finnas någon att beskylla tror jag.
Man kan inte riktigt klaga på en tsunami.
Sen så måste man nog kunna påvisa att skulden ligger på den andre parten,
att man själv inte gjort något fel.
Sen måste nog den andre parten ha haft uppsåt,
att någon råkar armbåga dig i magen och sen ber om ursäkt är inget att klaga över.
Det är ungefär samma kriterier som i lagboken.

Sen måste man själv kunna påvisa någon form av kunskap eller brist på kunskap.
Om man ser en bil komma i 200km/h, man ser att övergångsstället lyser rött,
men man förstår att bilen inte hinner stanna, och ÄNDÅ går ut i vägen,
bara för att man har rätt att göra det, då har man nog inte rätt att klaga när man ligger på sjukhuset.
Kanske inför lagen och försäkringsbolaget, men inte inför vännerna/allmänheten.
Att man inte får vara dum, helt enkelt, är nog ett viktigt kriterium för huruvida man har rätt att klaga.
Det är oerhört godtyckligt egentligen, vad som ska anses som sunt förnuft.
Om man åker till ett annat land där andra regler gäller,
har man då dåligt sunt förnuft om man råkar köra bilen på fel sida vägen?

Så det blir ganska mycket man inte har rätt att klaga över egentligen.
Inte för att folk är så väldigt dumma, utan för att olyckor händer hela tiden.
Ingenting är omöjligt, det finns en liten risk för att vadsomhelst ska hända.

Tack så mycket för att du förtydligar det jag försöker säga
Jag har väldigt svårt att skriva så att folk verkligen förstår vad jag menar...

Att tycka synd om människor eller tycka att dom få skylla sig själv är igentligen ointressant. Naturen har alltid sin gång som vi alltid måste följa vad en vi tycker om konsikvenserna. Liberalismen försöker följa naturens gång för att skapa ett logiskt och rättvist samhälle. Det kan dock tolkas som ts beskriver av politiska känslomänniskor.

Individen har alltid sig själv att "skylla" för allting, eftersom alla val man gör och hur man hanterar situationer är orsaken till att man känner/tänker som man gör, och det är känslorna och tankarna som avgör hur vi klagar och vem vi skyller. Jag tycker att den där polisen har sig själv att skylla att han tycker att du har dig själv att skylla

Men så behöver vi ju såklart samhällets förståelse och acceptans för våra val vi gör. Och vissa val får man ju inte göra, för att samhället ska fungera.

Inte aktiva val iaf..

Ja, man tar ju alltid risker, men skillnaden är väl att man kan ju utsätta sig själv för risk, men det är att gå över gränsen enligt mig när man även utsätter andra för risker. Men det är en personlig åsikt, det är inte självklart för alla människor, och behöver inte vara heller. Samhällets regler och moral är inte det yttersta.

Jag tycker självklart att rattfyllot får skylla sig själv mer än den andre personen. Men samtidigt så tycker jag inte att jag borde tycka det egentligen.. Alla människor har rätt att göra vilka val de vill. Vilket innebär att människor även har rätt att mörda. Men jag tycker att det är dåliga val, men det är min åsikt och många andras. Vad tycker du själv?? Det är svårt det här..

Visst är det omständigheter vi inte kan påverka, men man kan inte begära att miljön är neutral. Eller att den är mer anpassad till sig själv, tex att det inte finns några mördare etc. Människan är som den är.. inte särskilt duktig på att hitta sin nich i världen.

Nej nu fattar jag inte vad jag har skrivit. Jag bara spekulerar. Ändrar mig säkert imorrn