Hur lång tid tar det att komma över någon?

(Saxar min egen text från ett 5 minuter gammalt inlägg då jag inte orkar skriva det igen.)

Skrev precis detta och tänkte på en grej som kanske låter konstigt, men vi kör ändå.


Jag har vid två tillfällen vart tvungen att komma över mitt ex, mars 2008 och nu, i skrivande stund.
Vi var som texten ovan förtäljer, ihop i 3 år.
Första gången vi gjorde slut så vet jag inte vad som hände, vi älskade varann fortfarande men bestämde att gå skilda vägar. Hon mådde uselt, smsade varje dag, ringde och sa godnatt, kom över ibland etc.
Jag bad henne dra åt helvete, inte för min egen skull utan för hennes.
Jag kände konstigt nog inte något begär att vara med henne. Man kan säga att jag kom över henne direkt, därför beslutade jag att inte träffa henne alls för att underlätta för henne. Jag ville inte ge henne något hopp, eller få henne att må dåligt mer än nödvändigt.


Nu, nästan ett år senare så fick jag tillbaka känslorna med råge.
Jag tror faktiskt jag älskar henne mer nu än jag gjorde under våra 3 år.
Jag har hela Januari månad umgåtts med henne precis som vi var ihop, men hon har hela tiden tvekat.
Häromdagen kom beskedet att hon inte ville ha något förhållande.
Givetvis gick min värld åt helvete, men ändå inte.


Det har gått 2 dagar och jag börjar redan komma över henne?
Första dagen så påminde ALLT och ALLA om henne, hon var ständigt i mina tankar även i sovande tillstånd. Det var otroligt tufft.
Men nu så tänker jag på henne kanske en, två, tre gånger i timman? Om ens det?
Det är inte ens jobbigt längre.
Jag ska tillexempel på bio med henne imorgon, inte ens det känns jobbigt.


Vad kan stämma bäst?
A - Att jag är dum i hjärnan?
B - Att jag är välsignad med en "lätt att komma över"-förmåga?




Hur lång tid har det tagit DIG att komma över ditt ex?



Förlåt för att texten är grötig och lång, men jag kände att jag var tvungen att skriva av mig. Har dessutom tagit ett par öl.

För mig tog det, senaste gången ungefär... till och från 3-4 månader. Den första månaden sörjde man sig själv dag ut och dag in. Nästa månad började man tänka på att skita i att grina på nätterna. Slutet av andra månaden började man gå ut och leta substitut - tredje månaden hittade man lite ONS som gjorde att man temporärt förlorade minnet av exet. I tredje månaden kanske man också finner ett ragg/friend with benefits som kan användas till detta glömma-bort-syfte mer än en gång.
Sedan, när denna också spelat ut sin rätt - så har man hittat sig en ny!

Självklart kan man ändå sakna ex:et, utan att vara kär eller ens ha några liknande kärlekskänslor för denne, utan bara sakna hennes/hans personlighet. Men det är ju som att slita sig från en kompis, så det räknas inte in i "att komma över". I alla fall inte för mig.

Tjao det är väl olika...

Tog ca 1,5 år för mig att bli helt lipfri, men då va hon den enda bra vännen jag nånsin haft också, det är väl lite skillnad. Missförstå mig rätt, jag låg inte inne och tyckte synd om mig själv i 1,5 år.. Så var det bara några månader


En lätt-komma-över-förmåga är BRA och jag tror minsann du har den :-)

Det beror verkligen på situationen skulle jag säga. Dumpade mitt ex och då känndes det mer som en lättnad än jobbigt att relationen tagit slut. Hade lite ångest natten jag dumpade henne men dagen efter var allt bara som en lättnad. Så jag skulle säga jävligt fort.

Visst tänker man lite på henne ibland men inga överdrivna mängder och ganska så direkt kommer man på varför man dumpade och gick vidare. För jag mår så mycket bättre nu. Kanske inte världens bästa exempel men jag tror bara man vill gå vidare och verkligen tar till handling så går det ganska så fort. Brukar vara så för mig iaf.


Skulle gissa på B. God bless! Eller så var kanske inte förhållande så djupt som du trodde. Med andra ord insåg du att du kanske var bättre utan henne, vad finns det då att sörja?

Jag mådde mycket bättre, kände mig gladare, mer effektiv, mer konstruktiv och mer utåt då jag var med henne, konstigt nog.
Hon är definitivt bra för mig, oavsett om vi umgås som vänner eller inte så mår jag bra när jag är med henne.

Jag mår definitivt bättre MED henne än utan, 100x.
Men jag tror att jag har lätt att acceptera faktumet att livet går vidare.
Fan, jag är i mina early 20's liksom, minst 60 år kvar innan man sitter i gungstolen, först DÅ kan man sitta och grina över förluster i livet känns det som.

Känner att alkoholen börjar göra sitt, fan också.
Jag har inte druckit på ett år nu, men jag tröstdricker inte.



Edit: Det första du nämner med lättnaden känner jag igen.
Jag kom över till henne och hon lade faktan på bordet. "Det blir aldrig vi igen".
Fan, hela Januari så har jag suktat efter de orden. Givetvis också nån variant av "Det BLIR vi igen". Men när jag gick ifrån henne så var vi vänner, och fy satan va lättad jag kände mig.
Jag kände mig glad och uppåt tillochmed.

Ja men då är väl saker och ting ganska så givna. Du mår bra av henne, behåll henne som vän. Att kunna skita i allt grubbel och alla förluster här i livet är bara bra jävla hälsosamt. Skönt med folk som fortfarande har råg i ryggen och skiter i allt detta daltande med relationer this 'n that. Se det som ett avslutat kapitel. Ni hade era glory days men nu är det dags att hitta en ny kvinna som du kan dela nya framgångar med.

Förhållandes aktivitetstid delat med Pi
Tex 546494645 min / 3,14 = 174042880,57324841

332 år? Njae.

Det beror helt på vad det är för ex. Hur långt förhållande man haft, hur man varit ihop, hur och när det tar slut.

Jag var sambo med en kille i tre år som jag kom över två månader efter att vi flyttat isär.

Min förra snubbe dejtade jag i lite över ett år och det tog mig ett och ett halvt år att komma över honom.

Det var bara ett exempel.

Till och från, 1 år cirkus! Då bör nämnas att vi INTE pratade ett dugg under tre av sommarmånaderna, inte träffades eller liknanade. Riktigt skönt, och det var också där vändingen kom! Mådde så jävla bra då, så det var det bästa som kunde ske.

Detta fick mig att tänka. Om man blir dumpad efter sommaren, så är det nog större chans att känslorna sitter kvar länge. Vintern gör en faktiskt lite deprimerad, och det blir svårare att hitta på positiva saker att tänka på medans man försöker komma över någon. Idealmånaden att bli dumpad är nog april. Då hinner man sörja två månader innan det blir varmt, och man kan tillbringa dagarna med att ligga och sukta efter de där gyllenbryna tjejorna på stranden.