Pneumothorax flera gånger?

Hur går det för alla idag? Känner ni av det något än idag? Jag själv känner ju alltid av det men långt ifrån hela tiden jag tänker på det. Man känner ju att det hänt något när man sportar speciellt. Sen kan det fortfarande vare lite skumt att gäspa, att det gör lite ont och så men det blir lite bättre hela tiden.

Hej!
Har haft lite små-hugg sista tiden. Men inget mer. Som jag tidigare skrivit så har mina kollapser vart i dec/jan så jag känner mig "trygg" i att det är en safe period nu
Ska på återbesök nu 1 juni och kika läget på lungmottagningen.
Ska dessutom på semester i juni till Italien så man blir ju lite nojig då. Hade vart så jäkla typiskt om det kollapsade precis då.

Jag kan fortfarande känna av det fyra år efter op. Känns under höger bröstmuskel och precis under denna översta högra magmuskeln. Känner det konstant men bara väldigt lite. Dock när jag lyfter mig själv i ribbstången med armarna så känns det en del. Får man leva med. Får väldigt sällan hugg numera och flyger som vanligt (ganska mycket) utan problem.

Edit:

Vill bara poängtera att jag mår väldigt bra och att känningarna är försumbara. Tacksam över att jag inte fått återfall efter operationen och det är inget jag går och funderar på i vardagen. Förutom att jag skulle vilja dyka med tuber vilket man inte får tyvärr. Never ever. Är det inte värre än så så.

Hej på er allihopa,

Long time no see.
Jag har legat av mig på Flashback på sistone, men kom att tänka på den här tråden idag. Jag har en massa poster längre bak i tråden om mina kollapser och operationer i Spanien och Danmark. Då (2010-2011) hade jag fem kollapser och två operationer på höger sida, sedan dess har högra lungan betett sig väl. Nu för tiden bor jag i USA, och för ett halvår sedan fick jag min första kollaps på vänster sida. Så nu har jag testat sjukhus och operationssalar även på denna sida Atlanten - hör av er om ni vill ha utförligare recensioner än att sjukhusmaten här är kass, rent ut sagt förjävlig i jämförelse med sjukhusmat i Danmark, Finland och Spanien.

Jag satt och jobbade vid mitt skrivbord, fick plötsligt ont i ryggen, och efter att ha böjt mig fram fattade jag precis vad som hände. Knallade bort till en kollega i andra änden av byggnaden (eftersom jag visste att hon var inne), och fick hjälp att ringa ambulans. Var inlagd i 10 dagar, blev opererad på dag 2 eller 3 (när de märkte att kollapsen långsamt växte) av en galen 75-årig iranier - han var nog skicklig på att operera, men definitivt inget charmtroll. När han skulle dra ur dränaget några dagar efter operationen sa han åt mig "håll andan". Sen drog han ut slangen utan vidare förvarning (och utan bedövning), och det gjorde så jävla ont att jag skrek rakt ut. Givetvis läckte det in luft, så jag fick ligga några dagar till.

Fast forward ett halvår senare: Jag mår utmärkt, eller i vart fall helt okej, har just återvänt från en resa till Japan (14 timmar flyg enkel väg). Får lite känningar då och då, men inget allvarligt. Har vant mig vid det här jäkelskapet, och har bestämt mig för att skita i det så länge det håller sig i schack, ingen anledning att gå och ha ångest för det när man kan leva sitt liv istället.

Jag vet att det kan komma tillbaka trots operation - det var just det som hände på min högra sida för fem år sedan - men förhoppningsvis gör det inte det.

Frågor på det?

Hej alla,

Vet inte om tråden är helt död eller om jag kan trigga lite aktivitet. Har flera gånger varit inne och läst men aldrig skrivit något själv. Man känner sig lite mer normal, är ju inte så vanligt detta.

Tänkte berätta lite kort om mina kollapser och ställa några frågor. Får se om någon fortfarande läser.

October förra året stack det till i bröstet på höger sida när jag stod i duschen. Tänkte först att det kunde vara muskelspänningar. Åkte till jobb som vanligt, men tog 6 timmar innan en kollega övertalade mig att ringa. Då blev det ambulans. Höger lunga hade kollapsat helt.

Blev inlagd med dränage, satt inne 2 dygn, när de tog ut det kollapsade lungan hela vägen igen. Nytt dränage i 4 dagar. Sen satt den!

Skulle på bröllop i Thailand några veckor senare, fick hävt flygförbud dagen innan vi flög men var sjukt nervös. Gick dock bra.

I februari var det dags igen, den här gången visste jag direkt. Så tåg tåg in till stan (40min) och gick upp till akuten. De vägrade tro på mig först eftersom jag hade gått dit, men efter röntgen blev det ambulans igen. Lungan var helt kollapsad. Den här gången blev det dränage i 4 dagar, sen bestämde de att det skulle bli operation. I mitt fall "scrubbing", där de skapar en inflammation mekaniskt som ska läka ihop.

Återhämtade mig ganska snabbt och var tillbaka på jobb. Lite smärta och så men kändes ok. Fram till i somras. Fick samma känsla som tidigare, på höger sida, men inte andnöd, röntgen visade att allt såg bra ut. Blev bättre efter några dagar.

Den senaste månaden har jag dock haft ont på båda sidorna, även den vänstra. Varit inne och röntgat en gång, visade inget. Har nu haft en förkylning med hosta, imorse smällde det till ordentligt på höger sida. Övertygad den här gången, åkte till läkare som lyssnade och konstaterade att det inte var någon fara.

Känner mig som en hypokondriker nu. Kan inte lita på smärtan heller. Läkaren säger att jag kan få leva med konstant obehag och tillfällig smärta i upp till 2 år efter operation.

Så nu till frågan.
Ni som har haft problem efteråt, vilken typ av operation var det? Och hur länge har det hållt i sig efter operation?

Hej, jag är inne och kikat o tråden ibland så helt död är den inte
Jag har i land haft obehag i lin opererade lunga och ibland att det huggit till ordentligt men då har smärtan inte hållit i sig, då brukar jag vara lugn. Klart det är obehagligt när det bara hugger till precis dom en kollaps gör, men vi kan ju inte styra det så mitt tips är att vara lugn, rasar den så gör den det men låt inte lovet kretsa kring det helt, lättare sagt än gjort så klart men men.

Nu börjar min såkallade "oturs-tid", har haft alls mina kollapser i december-januari 3 år i rad nu.. så det sättet ju sig psykiskt att det ska inträffa igen. Jag försöker bara ta det lugnt och tänka att visst kollapsar lungan igen så får jag operera den också men den tiden den sorgen. Jag opererade min högra lunga januari 2015, efter 3 kollapser på den lungan vänstra har kollapsat 3 gånger också men är inte opererad, så får jag en stor kollaps på den vänstra blir jag nog opererad. Känner av obehag i både den vänstra och högra lungan och detta är normalt sa min läkare också.
Vet inte om det blev något svar på dina frågor men men

Tack för svar! Vilken typ av operation gjorde du? Läste en studie de gjort. Tydligen runt 30% som får bestående men.

Studien genomfördes visserligen 2001 och ganska liten kontrollgrupp. Så kan ju hoppas att det utvecklats sedan dess.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11251279

De knipsade bort stora alveoler (emfysem) tror jag i toppen av lungan sen så skrapade de insidan av bröstkorgen eller lungan kommer inte helt ihåg så det skapades en naturlig inflammation som gör att lungan liksom limmas fast, haha så brukar jag förklara det. Tror det står något ned mekanisk ab nånting nånting i min journal. 😉
Fick precis ont i min opererade lunga när jag tar djupa andetag så det var därför jag gick in här igen hehe. Nu är jag inte så orolig då det är väl den typ av smärta jag fordras med helt enkelt som kommer och går, den är överkomlig. Det jobbig är att man hinner bli orolig och nojjig både en och två gånger att det kanske är ett återfall eller dylikt. Men troligtvis inte.
Nu ska bara januari kila snabbt förbi så jag kan vara lugn.
Hoppas allas lungor håller sig uppe! 😉☺

Hej alla,

Jag gjorde min lungoperation 2011 på Sahlgrenska, och var lite aktiv i det här forumet då. Det är intressant att läsa era upplevelser även ett par år efter. Jag känner av det till och från. Just nu känns det mer. Kan bero på att jag flugit nyligen? Det är svårt att förklara känslan, men när jag gör vissa rörelser så känns det i ryggen. Jag har behov av att harkla mig och hosta hela tiden, precis som om det sitter slem i lungan som måste upp. Jag känner av det ännu mer när jag tränar och blir andfådd. Jag har även som flera här haft problem med nerverna på magen (under bröstet) där det är som att känseln försvunnit lite och jag får obehagskänslor när någon annan rör mig där. Som sagt, fem år sen och det kanske är så här det ska vara. Det känns som det fortfarande är en liten luftspalt som spökar. Jag har funderat på om jag skulle propsa på en ny lungröntgen, men frågan är om dom gör nåt, och sen vetekatten om jag har lust att genomgå ny operation om det nu skulle behövas....Men som sagt. det verkar som flera av er upplever samma så det är säkert i sin ordning..

Hej på er,

Längsen 😁
Hoppas ni alla mår bra under omständigheterna.

Gjorde ju en större operation 2013 där lungan sattes fast och man tog bort en stor del av både lunga och lungsäck.

Nu måste jag fråga er.
Den sista tiden har jag fler gånger fått ont i axeln, upp mot nacke, ner i armen, bak i ryggen. Skulle beskriva som att det svider. Men och en en annan ihärdig smärta. Det gör mer ont när jag andas mest upp och fram känner även av längre ner inne i lungan. Blir osäker på smärtan. Den försvinner efter 1-2 veckor så har det kommit igen efter några veckor.

Efter operationen har jag haft lite med axeln och känner att den sidan är både svagare och nerver säkert kommit i kläm. Kan inte röra mig hur som helst då drar det i lungan.

Nu är frågan om lungan börjar stöka igen 😣

Hallå efter att under flera års tid alltid undrat om varför jag får så dålig kondis helt plötsligt och det kommit och gått gick jag äntligen till sjukhuset i slutet av Juli i år. Läkaren trodde först det var ryggsmärta i någon kota som strålade uppåt men han bokade allafall in en lungröntgen för att utesluta allt men sa att det troligtvis skulle komma tillbaka tomt. Efter några blodprov kunde jag konstatera att jag hade stor d-vitamin brist också så det var ju bra det att jag löste det direkt. Dagen för lungröntgen kom och där såg man att jag hade ett ganska stort hål på höger lunga och läkaren ringde mig direkt och jag fick en akutremiss på akuten.

Väl på akuten fick jag gå före de mesta i ordningen och kom in direkt till en ST-läkare som bestämde tidigt att jag skulle läggas in på dränering. redan 1 timme senare låg jag och väntade på operation och genomförde den smärtfritt och slangen sattes in. Man konstaterade direkt att detta skulle ta dit och att jag skulle behöva ligga inne på sjukhus i 3veckor för att fixa detta. Detta då jag gått med hålet så länge och vanligtvis kommer folk in tidigt. Efter några dagar började på riktigt ont och då fick jag tillgång till oxynorm som lindrade den mesta smärtan. Och det var ingen dålig medicin det där inte.

Nu är jag inne på sista veckan på sjukhuset och hoppas på att detta håller och att jag slipper den där operationen jag läst så mycket om här, den verkar hemsk. Men en jävla stor eloge till svensk sjukvård som är outstanding här och det enda jag kan klaga på är sjukhusmaten som verkar behöva googla på lite recept och sluta göra potatis med, potatis med och potatis med.. hela tiden.