2009-02-01, 05:31
#1
Vill bara börja med att kanske ifrågasätta mig själv för ytterligare en hbw-rapport, men drogen intresserar mig och jag har uppfattat det som att många andra undrar mycket över den också. Känner många som helt enkelt inte vill ge sig på det för att man framförallt hör om nackdelarna. Om ni läste min senaste rapport och inte gillade den behöver ni inte läsa den här heller, fast denna gången blev det någonting ganska annorlunda.
Ålder: 18
Kön: Man
Tidigare Erfarenheter: Alkohol, Cannabis, laglig röka och hbw.
Substans/Dosering: 8 stycken hbw-frön.
Pre-Story
Jag hade varit på fest i fredags där jag hade konsumerat en hel del alkohol och gräs, även hamnat i slagsmål och lyckats få en rejäl svullnad i ansiktet.
Kom hem idag/igår, lördag, och var riktigt bakfull och trött varpå jag bara dessutom hade sovit ca. 2 timmar. Hade hela dagen framför mig men ingenting att göra, inga uppgifter, inget arbete, ingenting. Skulle bara vara ensam och sega, var alltför slutkörd för att orka vara social. Tänkte rulla en feting och bara njuta av segheten och ''the taste of the day after''. Öppnar min lilla låda med lappen ''Glädje'' för att ta fram en gubbe brunt som jag var säker på skulle ligga där. Det gjorde den inte. Vid närmare eftertanke kom jag på att jag rökte upp den någon dag under veckan, varpå jag blev lite sur på mig själv. ''Jävla junkie'' mumlade jag och dunkade huvudet i väggen, men precis innan jag skulle stänga lådan ser jag en påse hbw. Det fanns 8 frön kvar sedan senaste trippen, och jag hade dagen framför mig. Men jag mådde ju inge vidare, så tanken av smaken fick mig lite illamående. Bestämde mig dock efter någon minuts övervägande om att de fick bli dagens underhållning.
Lördag - 15:30
Slänger in fröna i munnen efter att jag skalat dem, smaken infinner sig DIREKT. Tuggar långsamt sönder dem och känner att jag kommer spy före jag ens tuggat klart. Men det går dock vägen till slut, sväljer ner med en halvliter cola och borstar sedan tänderna, smaken ligger ändå lite lätt bakom tungan, men inget farligt. Tycker jag direkt känner en liten skum känsla i kroppen, men inser att det nog snarare är bakfylla och placebo.
16:00
Har precis kollat på Family Guy men fann det ovanligt tråkigt, när jag i normala fall brukar älska det. Kände mig av någon anledning aningen ointelligent. Magen kurrar till då och då, märker av att den är orolig, men jag mår inte direkt illa. Min halvtunga huvudvärk som befann sig innan var nu borta, kände bara av ett svagt dunkande inne i huvudet. Bestämde mig att föra anteckningar under trippen, och att göra detta till en mysigare, allmänt bättre tripp än förra gången. Om jag började må illa skulle jag gå och spy direkt istället för att låta det sabba allting. Lättare sagt än gjort, skulle det visa sig.
17:00
Börjar bli jävligt tankspridd men annars har det inte hänt så mycket. Mina pupiller har fortfarande inte vidgat på sig och jag blir grovt besviken varpå förra gången det gick mycket fortare. Försöker göra lite saker som vi gjorde förra gången och upplevde häftiga, men allt kändes trist. Möblerna var bara möbler, och jag var jag. Dock tänkte jag jobbigt mycket på konstiga saker, det var det enda märkbara än så länge. Börjar prata med en polare som vi kan kalla för Johan, om att vi borde starta ett band ihop. Han skrattar och instämmer. Jag kollar på honom en stund och får plötsligt en jävligt skum känsla. Vänta lite nu, säger jag högt och inser sedan att jag fortfarande är ensam. Jag hade suttit och pratat med en tom fåtölj. Det där var någorlunda nytt. Det kändes så jävla äkta, han satt ju där nyss. Inser att effekten nog börjar kicka igång nu, och bestämmer mig därför för att kurra ner mig i sängen med go musik, varpå jag var rädd för att snea. Vet inte varför, men det var ovanligt kallt plötsligt och huset kändes tomt och läskigt.
17:30
Hämtat från min ''under trippen anteckning'' som jag så fint hade döpt textfilen till:
''Har en skum känsla inombords. Jag vill be om förlåtelse för att jag sårat dig, kära du. Jag vet mer nu än någonsin förut, och jag inser att jag var ung och dum. Minns du månen älskling? Så stor och rund. Jordnötsmör på chokladen.
screw you guys, I'm going home
Varför svarar den här snubben inte? Jag ringer och ringer men han svarar inte. Återkommer med detaljer.
Jag har ingen telefon, det förklarar saken. Men jag måste verkligen veta svaret. Men nu har jag glömt frågan...''
Har för stunden ingen aning om vad något av detta handlade om, fick mig ett gott skratt när jag läste igenom det för stund sedan. Minns bara att jag satt och skrev detta från och till i ca. en timme.
18:30 Ungefär
Någonstans här (klassiskt) så försvann min tidsuppfattning, och ännu mindre intresserad av tiden var jag. Taket i mitt rum ser ut som ett snölandskap, lyser vitt och kallt. Tror att jag åker snowboard och får den där känslan ni vet, när man åker riktigt fort och det typ kittlar i magen. Gör konstiga miner och skrattar, det känns ljuvligt. Piggnar plötsligt till och vill göra någonting. Går in till vardagsrummet och öppnar kaminen. Det värmer gott, och jag får massa sköna känslor. Släcker alla lampor och låter eldens sken leka mot golvet. Jag lägger mig fascinerad ner och stirrar in i kaminen. Elden kändes som det bästa programmet jag någonsin sett, men efter en stund började det blir för galet, så jag ''stängde av''. Tog mig ett tag att fatta att inte fjärrkontrollen funkade på kaminen, utan att jag skulle stänga luckan.
Får ett sådant otroligt sug efter bra musik. Letar igenom mina brasskivor och kommer fram till att Jimi Hendrix ska få fylla min kväll med toner. Allting är dock väldigt svårt att genomföra, för jag får hela tiden upp massa konstiga idéer. Till exempel funderade jag riktigt länge på om cd-skivan skulle låta bättre om jag la in den upp och ner, men insåg till slut att det nog inte var så smart. Sätter på högsta volym och slår mig ner i min fåtölj framför kaminen, och vågar öppna luckan igen. Tänder en cigarett och lutar mig tillbaka. Little Wing rullar på och jag är inne i musiken. Ser mig själv ståendes med en cigg i munnen och naken överkropp med en gitarr i famnen, framför miljontals människor som skriker att de älskar mig. Jimi står bredvid mig och vi spelar perfekt ihop. Jag lägger till massa nya solon som får låten att bli ännu bättre. Är i den här världen en lång stund, men när Voodoo Child tar slut vaknar jag till.
Plockar upp min gitarr och spelar med så bra det går. Hittar rätt tonläge och tycker jag får in massa nya häftiga grejer. Allting känns sjukt bra. Jag funderar på massa gamla flickvänner och känner bara att jag är nöjd att jag är där jag är. Man begår misstag, man lär sig. Allting kommer ordna sig. Tror jag.
?
PANG. Fan. Helvete. Musiken låter inte alls rätt. Det känns som att den skriker åt mig. Jag börjar svettas och känner mig nervös och nojig. Försöker resa mig upp men det går inte. Ligger platt med golvet och skakar. Ska jag dö nu? IGEN? Fan. Få grepp om dig själv för helvete!, upprepar jag i huvudet. Känner för att ringa efter hjälp men hinner alltid ångra mig som tur är. Lyckas till slut resa mig och vinglar med fruktansvärd motorik fram till stereon och lyckas till slut stänga av musiken. Mörkret utanför fönsterna vill åt mig, känns som att jag sugs in i det.
?
Sitter i sängen och blundar. ''Snälla, sluta nu. Jag ber dig snällt.'', upprepar jag. Känner att jag vill slå effekten, döda den. Jag vill ta tag i drogen och strypa den. Illamående kommer krypande med ruskig fart. ''Aha!'', jag behöver bara spy. Plötsligt lägger jag mig ner i sängen. Jag vill gå till toan, men kroppen och hjärnan har ingen vidare kommunikation. Tusentals tankar flyger igenom mitt huvud snabbare än jag hinner med. Det är som att jag får en glimt av varje tanke innan den flyger vidare och nästa dyker upp. Vissa är galna, andra hemska eller bara allmänt störda. Stänger ögonen hårt och tycker mig kunna se mina tankar, det blev en blandning av upprymdhet och rädsla. Någonting så mycket mäktigare än mig själv hade mig i sitt järngrepp, och jag kunde inte slita mig loss.
?
Allting bara flimrar och är suddigt. Det känns som att någon degraderat grafikmotorn på världen. ''Fan va fult'', säger jag för mig själv. Mina fingrar ser kantiga och orealistiska ut. Täcket ser ut som en platta. Allting är orörligt. Illamåendet glider fram och tillbaka hela tiden. Jag kan inte röra mig hur hårt jag än försöker.
?
Blir fruktansvärt trött och måste sova, men kan inte. Är dock osäker på om jag drömmer eller om det är verklighet i vilket fall, för allting är så skruvat. Väggarna ändras, inte på ett trevlig hallucinogent sätt, utan bara frustrerande. De vill inte finnas, men jag vill ha kvar dem. Allting blir snurrigare och snurrigare tills jag knappt fattar vart jag är någonstans. Tankarna vill fortfarande inte stanna utan flyger iväg lika fort som de infinner sig.
Ålder: 18
Kön: Man
Tidigare Erfarenheter: Alkohol, Cannabis, laglig röka och hbw.
Substans/Dosering: 8 stycken hbw-frön.
Pre-Story
Jag hade varit på fest i fredags där jag hade konsumerat en hel del alkohol och gräs, även hamnat i slagsmål och lyckats få en rejäl svullnad i ansiktet.
Kom hem idag/igår, lördag, och var riktigt bakfull och trött varpå jag bara dessutom hade sovit ca. 2 timmar. Hade hela dagen framför mig men ingenting att göra, inga uppgifter, inget arbete, ingenting. Skulle bara vara ensam och sega, var alltför slutkörd för att orka vara social. Tänkte rulla en feting och bara njuta av segheten och ''the taste of the day after''. Öppnar min lilla låda med lappen ''Glädje'' för att ta fram en gubbe brunt som jag var säker på skulle ligga där. Det gjorde den inte. Vid närmare eftertanke kom jag på att jag rökte upp den någon dag under veckan, varpå jag blev lite sur på mig själv. ''Jävla junkie'' mumlade jag och dunkade huvudet i väggen, men precis innan jag skulle stänga lådan ser jag en påse hbw. Det fanns 8 frön kvar sedan senaste trippen, och jag hade dagen framför mig. Men jag mådde ju inge vidare, så tanken av smaken fick mig lite illamående. Bestämde mig dock efter någon minuts övervägande om att de fick bli dagens underhållning.
Lördag - 15:30
Slänger in fröna i munnen efter att jag skalat dem, smaken infinner sig DIREKT. Tuggar långsamt sönder dem och känner att jag kommer spy före jag ens tuggat klart. Men det går dock vägen till slut, sväljer ner med en halvliter cola och borstar sedan tänderna, smaken ligger ändå lite lätt bakom tungan, men inget farligt. Tycker jag direkt känner en liten skum känsla i kroppen, men inser att det nog snarare är bakfylla och placebo.
16:00
Har precis kollat på Family Guy men fann det ovanligt tråkigt, när jag i normala fall brukar älska det. Kände mig av någon anledning aningen ointelligent. Magen kurrar till då och då, märker av att den är orolig, men jag mår inte direkt illa. Min halvtunga huvudvärk som befann sig innan var nu borta, kände bara av ett svagt dunkande inne i huvudet. Bestämde mig att föra anteckningar under trippen, och att göra detta till en mysigare, allmänt bättre tripp än förra gången. Om jag började må illa skulle jag gå och spy direkt istället för att låta det sabba allting. Lättare sagt än gjort, skulle det visa sig.
17:00
Börjar bli jävligt tankspridd men annars har det inte hänt så mycket. Mina pupiller har fortfarande inte vidgat på sig och jag blir grovt besviken varpå förra gången det gick mycket fortare. Försöker göra lite saker som vi gjorde förra gången och upplevde häftiga, men allt kändes trist. Möblerna var bara möbler, och jag var jag. Dock tänkte jag jobbigt mycket på konstiga saker, det var det enda märkbara än så länge. Börjar prata med en polare som vi kan kalla för Johan, om att vi borde starta ett band ihop. Han skrattar och instämmer. Jag kollar på honom en stund och får plötsligt en jävligt skum känsla. Vänta lite nu, säger jag högt och inser sedan att jag fortfarande är ensam. Jag hade suttit och pratat med en tom fåtölj. Det där var någorlunda nytt. Det kändes så jävla äkta, han satt ju där nyss. Inser att effekten nog börjar kicka igång nu, och bestämmer mig därför för att kurra ner mig i sängen med go musik, varpå jag var rädd för att snea. Vet inte varför, men det var ovanligt kallt plötsligt och huset kändes tomt och läskigt.
17:30
Hämtat från min ''under trippen anteckning'' som jag så fint hade döpt textfilen till:
''Har en skum känsla inombords. Jag vill be om förlåtelse för att jag sårat dig, kära du. Jag vet mer nu än någonsin förut, och jag inser att jag var ung och dum. Minns du månen älskling? Så stor och rund. Jordnötsmör på chokladen.
screw you guys, I'm going home
Varför svarar den här snubben inte? Jag ringer och ringer men han svarar inte. Återkommer med detaljer.
Jag har ingen telefon, det förklarar saken. Men jag måste verkligen veta svaret. Men nu har jag glömt frågan...''
Har för stunden ingen aning om vad något av detta handlade om, fick mig ett gott skratt när jag läste igenom det för stund sedan. Minns bara att jag satt och skrev detta från och till i ca. en timme.
18:30 Ungefär
Någonstans här (klassiskt) så försvann min tidsuppfattning, och ännu mindre intresserad av tiden var jag. Taket i mitt rum ser ut som ett snölandskap, lyser vitt och kallt. Tror att jag åker snowboard och får den där känslan ni vet, när man åker riktigt fort och det typ kittlar i magen. Gör konstiga miner och skrattar, det känns ljuvligt. Piggnar plötsligt till och vill göra någonting. Går in till vardagsrummet och öppnar kaminen. Det värmer gott, och jag får massa sköna känslor. Släcker alla lampor och låter eldens sken leka mot golvet. Jag lägger mig fascinerad ner och stirrar in i kaminen. Elden kändes som det bästa programmet jag någonsin sett, men efter en stund började det blir för galet, så jag ''stängde av''. Tog mig ett tag att fatta att inte fjärrkontrollen funkade på kaminen, utan att jag skulle stänga luckan.
Får ett sådant otroligt sug efter bra musik. Letar igenom mina brasskivor och kommer fram till att Jimi Hendrix ska få fylla min kväll med toner. Allting är dock väldigt svårt att genomföra, för jag får hela tiden upp massa konstiga idéer. Till exempel funderade jag riktigt länge på om cd-skivan skulle låta bättre om jag la in den upp och ner, men insåg till slut att det nog inte var så smart. Sätter på högsta volym och slår mig ner i min fåtölj framför kaminen, och vågar öppna luckan igen. Tänder en cigarett och lutar mig tillbaka. Little Wing rullar på och jag är inne i musiken. Ser mig själv ståendes med en cigg i munnen och naken överkropp med en gitarr i famnen, framför miljontals människor som skriker att de älskar mig. Jimi står bredvid mig och vi spelar perfekt ihop. Jag lägger till massa nya solon som får låten att bli ännu bättre. Är i den här världen en lång stund, men när Voodoo Child tar slut vaknar jag till.
Plockar upp min gitarr och spelar med så bra det går. Hittar rätt tonläge och tycker jag får in massa nya häftiga grejer. Allting känns sjukt bra. Jag funderar på massa gamla flickvänner och känner bara att jag är nöjd att jag är där jag är. Man begår misstag, man lär sig. Allting kommer ordna sig. Tror jag.
?
PANG. Fan. Helvete. Musiken låter inte alls rätt. Det känns som att den skriker åt mig. Jag börjar svettas och känner mig nervös och nojig. Försöker resa mig upp men det går inte. Ligger platt med golvet och skakar. Ska jag dö nu? IGEN? Fan. Få grepp om dig själv för helvete!, upprepar jag i huvudet. Känner för att ringa efter hjälp men hinner alltid ångra mig som tur är. Lyckas till slut resa mig och vinglar med fruktansvärd motorik fram till stereon och lyckas till slut stänga av musiken. Mörkret utanför fönsterna vill åt mig, känns som att jag sugs in i det.
?
Sitter i sängen och blundar. ''Snälla, sluta nu. Jag ber dig snällt.'', upprepar jag. Känner att jag vill slå effekten, döda den. Jag vill ta tag i drogen och strypa den. Illamående kommer krypande med ruskig fart. ''Aha!'', jag behöver bara spy. Plötsligt lägger jag mig ner i sängen. Jag vill gå till toan, men kroppen och hjärnan har ingen vidare kommunikation. Tusentals tankar flyger igenom mitt huvud snabbare än jag hinner med. Det är som att jag får en glimt av varje tanke innan den flyger vidare och nästa dyker upp. Vissa är galna, andra hemska eller bara allmänt störda. Stänger ögonen hårt och tycker mig kunna se mina tankar, det blev en blandning av upprymdhet och rädsla. Någonting så mycket mäktigare än mig själv hade mig i sitt järngrepp, och jag kunde inte slita mig loss.
?
Allting bara flimrar och är suddigt. Det känns som att någon degraderat grafikmotorn på världen. ''Fan va fult'', säger jag för mig själv. Mina fingrar ser kantiga och orealistiska ut. Täcket ser ut som en platta. Allting är orörligt. Illamåendet glider fram och tillbaka hela tiden. Jag kan inte röra mig hur hårt jag än försöker.
?
Blir fruktansvärt trött och måste sova, men kan inte. Är dock osäker på om jag drömmer eller om det är verklighet i vilket fall, för allting är så skruvat. Väggarna ändras, inte på ett trevlig hallucinogent sätt, utan bara frustrerande. De vill inte finnas, men jag vill ha kvar dem. Allting blir snurrigare och snurrigare tills jag knappt fattar vart jag är någonstans. Tankarna vill fortfarande inte stanna utan flyger iväg lika fort som de infinner sig.
