Citat:
Ursprungligen postat av eloge
Stötte på uttrycket kåkromani i boken Odjuret av Roslund & Hellström. Kåkromani beskrivs där som ett utdöende språk som har använts i fängelser av fångar och skiljer sig från den romani zigenare talar.
Är intresserad av när och hur detta språk uppstod. Hur utbrett det har varit och när det hade sin storhetstid. Vilka uttryck använder vi idag som härstammar från kåkromani? (Alltså inte från ”vanlig” romani utan från kåkromani.)
Ett par exempel från boken:
Honkar di rotepa, buråbeng?
Helvete, rackar di romani, tjavon?
Man kan ana vad det betyder, men ser gärna en mer exakt, förklarande översättning. Någon kanske har andra längre exempel på språket med översättningar.
Det största problemet egentligen är väl att romanin aldrig haft ett skriftspråk. Därför skiljer det så mycket från lexikon till lexikon. I ordlistan det länkades till skrevs det "kjuro" (kniv), men jag vågar påstå att den vanligaste stavningen ändå har kommit att bli "tjuro". Men ändå... det är i alla fall inte ett ord som jag vill räkna till det vanligaste. Jag påstår att "tjuring" är den vanligaste benämningen. Sedan tror jag inte det finns något specifikt som kallas "kåkromani". De resande blev ju anklagade för både det ena och det andra och slängdes ganska ofta in i fängelse. Förmodligen hakade de andra internerna på för det visade sig vara ett språk som inte plitarna förstod.
Ordet "rackar", som du skrev, har jag hört som "rackrar": "Miro rackrar i taven (jag pratar i telefon)".
Bokexemplen:
Förstår du romani, idiot?
Helvete, pratar du romani, grabben?
Romanin lever i högsta grad, men den används mest bara resande emellan. På senare tid har resandefolket iofs "kommit fram" mer och mer, men det är fortfarande belagt med rädsla. Den som är intresserad kan läsa Bo Hazells "Resandefolket - från tattare till traveller".
Wermland
PS. Man måste även skilja på den romani som talas av zigenare resp. resande. Det är inte samma språk. En resande och en zigenare kan INTE automatiskt prata med varandra.