2009-01-28, 22:43
  #1
Medlem
Andrewgos avatar
Har ni någonsin tänkt på vad chansen är att just DU skulle födas när det är så mycket som står i vägen?

Först och främst måste Big Bang ha smällt på exakt rätt sätt för att vår galax, vårt solsystem och vår jord skulle skapats. Sedan att det fanns exakt de rätta villkoren för att liv skulle uppstå på vår jord som sedan överlevde global massdöd om och om igen tills vi människor började vandra. Dina förfäder hade samlag på exakt rätt tidpunkt och på rätt sätt, och dessutom med rätt människa så att ledet gick vidare ett steg i rätt riktning.
Och till sist var vi ju tvungna att vinna emot ett par miljoner andra spermier för att komma först

Faktorerna som vi räknar med är oändliga, det finns för många saker som kunde hänt för att förhindra vår födelse. Så enligt statistiken existerar vi inte

En förklaring är ju att vi själva har VALT att födas här på jorden, i denna kropp, med detta namnet, med dessa egenskaper.

Så vad är sannolikheten från den stund universum skapades, till att jag sitter här och skriver detta?

Vad är era tankar om detta?
Citera
2009-01-28, 22:46
  #2
Medlem
Sweeper80s avatar
Liten, men din existens är en ren slump, precis som min. Det hade varit oerhört mycket mer troligt att båda vi inte fanns. Tyvärr för jorden som kom du, och till allas stora glädje även jag!
Citera
2009-01-28, 23:00
  #3
Medlem
Kheperas avatar
Jag valde inte att bli till, men jag väljer att fortsätta vara till (Förbehåll: åtminstone i dagsläget!)
Citera
2009-01-28, 23:27
  #4
Medlem
user_21s avatar
för mig har det alltid känts mirakulöst hur just JAG lyckades ta mig förbi alla steg du beskrev. det är en tanke som gett mig en del besvär när jag försökt komma på förklaringar. det kan nästan kännas som om jag är "meant to be"!
har alltid förefallit mig underligt.

för mig har svaret inget med sannolikhet att göra. jag tror att svaret har, på sätt och vis, med medvetande att göra.
Du är medveten om din egen existens för att du är en människa som existerar. Men hade du inte existerat så hade du inte varit medveten om det. Det är bara de människor som har existerat, existerar och kommer att existera som kan vara medvetna om det. så att ställa sig frågan "varför just jag?" är för mig en naturlig men dessvärre en felaktig resonemang för man antar nästan att det finns andra medvetna enheter (personer) som inte kommit till. de finns däremot inte! så det är ingen lotteri där vissa personer vinner och kommer till och där andra inte hade tillräckligt med tur för att komma till. de som finns är allt som finns och det är de ända som kan ställa sig den frågan. ingen icke-existerande person kan ställa sig frågan "varför inte jag?". så för att du ska vara den "utvalda" personen måste du ha de outvalda någonstans. och de har du inte.
vet inte riktigt om det var tydligt nog. känns som jag förklarat det lite krångligt för jag brukar förstå saker bättre än jag kan förklara.
om någon tänker i liknande banor kan de förhoppningsvis utrycka sig mer utförligt.
__________________
Senast redigerad av user_21 2009-01-28 kl. 23:30.
Citera
2009-01-29, 00:02
  #5
Medlem
CurryCurres avatar
Men du TS, vi vet ju alla att statistiken ljuger.

Det är ändå lite att trolla med siffror när man säger att det är OÄNDLIGT osannolikt att vi skulle existera. Någon matematiker kan säkert rätta mig, men i praktiken menar jag att "oändligt osannolikt"=omöjligt. Vi finns till, således -> inte omöjligt.

Visst är det konstigt, men jag tror att det verkar konstigt främst för att vi inte kan föreställa oss alla andra världar som hade kunnat finnas till, men som inte gör det. Vi kan bara relatera till vår värld. Den känns liten och osannolik - och visst är den det. Men i jämförelse med den fullständigt ofattbara mängd sannolikheter som hade kunnat inträffa, inte så dålig ändå.

En sista tanke. Om det hade varit otänkbart att vi hade funnits till, för att det var så osannolikt, hur osannolikt hade det då inte varit med en värld där vi kunde välja att finnas till - innan vi fanns till?? Låter som att ersätta en omöjlighet med en annan, fast ännu omöjligare.
Citera
2009-01-29, 00:44
  #6
Medlem
Roseniuss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Andrewgo
Faktorerna som vi räknar med är oändliga, det finns för många saker som kunde hänt för att förhindra vår födelse. Så enligt statistiken existerar vi inte
Njae, enligt statistiken så blev sannolikheten inte mindre än 100%. Vår existens är ett faktiskt utfall.

Vad gäller spermierna - visst var chansen ruskigt liten att det skulle bli just vi som avlades, men det var ganska säkert att det skulle bli någon. Hade det blivit några andra så hade de säkert suttit här och diskuterat exakt samma sak...
Citera
2009-01-29, 09:42
  #7
Medlem
seilons avatar
Som jag ser det måste vi ha valt vår existens, men det är för enkelt att bara säga så, och en paradox i sig. Den person vi har blivit är ändå bara information samlat ifrån två föräldrar och hela ens externa liv. Vi sparar all information i våra hjärnor och denna formar oss.

Vi är inte bara influerade utav den närmsta fysiska världen, utan även planeter har sin effekt på oss. Det var dock inget jag trodde förrän jag lärde mig förstå numerologi och se hur exakt den var i verkligheten.

För att ta det steget längre så ser jag ingen skillnad på en skapad virtuell verklighet och verkligheten. Så även om det inte är det som om det är det så måste allting följa vissa regler, och regler går att bryta. Den enda regel jag funnit som inte går att bryta, eller bättre sagt, man inte vill bryta, är Fri Vilja. Så det vi är består av information, och det som är allt är öändlig information/intelligens. Det som skapade Big Bang. En reaktion är nog alla överens om att det var, och vad är effekten? Vi är effekten.

Allting är reaktion och effekt. Så inget är av fri vilja, det är så att säga oundvikligt att vi har skapats.

Samtidigt är vi alla del av alla på ett djupt plan och vårt mål med livet måste vara att lära oss och ha jävligt roligt.

Vi är därmed skapare på heltid om vi nu påverkar vår verklighet och därmed borde mänskligheten just nu bara vara barnet påväg att bli vuxen?

- seilon
Citera
2009-01-29, 10:29
  #8
Medlem
Kaplas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av seilon
Vi är därmed skapare på heltid om vi nu påverkar vår verklighet och därmed borde mänskligheten just nu bara vara barnet påväg att bli vuxen?

- seilon

Haha, jag tror jag håller med både dig och Grant Morrison. Så jag säger att ingen som lever på denna jord är vuxen ur ett spirituellt perspektiv, vi är alla barn. Och det är därför vi sköter oss och planeten så dåligt. But we're getting there...

Hurvida vi har valt att födas eller inte, eller hur stor sannolikheten var att just du/jag skulle födas, ser jag som mindre relevant. Det har hänt och ligger i det förflutna, det som redan har hänt kan man inte gå tillbaka och ändra på, så: Om det redan har hänt -> 100% sannolikhet att det hände. Som Rosenius säger, vår existens är ett utfall. Hur sannolikheten såg ut innan det hände ser jag som irrelevant, det är så att säga bortom händelsehorisonten vid "singulariteten".
__________________
Senast redigerad av Kapla 2009-01-29 kl. 10:45.
Citera
2009-01-29, 12:22
  #9
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Rosenius
Njae, enligt statistiken så blev sannolikheten inte mindre än 100%. Vår existens är ett faktiskt utfall.

Vad gäller spermierna - visst var chansen ruskigt liten att det skulle bli just vi som avlades, men det var ganska säkert att det skulle bli någon. Hade det blivit några andra så hade de säkert suttit här och diskuterat exakt samma sak...

Det var en flummig tanke, om en annan spermie träffat ägget före "vår" så hade personligheten ändå kvarstått?

Ontopic: så tror jag inte vi valt vår existens, för jag hade jag fått välja så skulle jag avstått. Men som Kapra sa så har jag senare (när mitt medvetande utvecklats) ändå valt att fortsätta min existens...
Citera
2009-01-29, 13:01
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av TrollKungen
Det var en flummig tanke, om en annan spermie träffat ägget före "vår" så hade personligheten ändå kvarstått?

Ontopic: så tror jag inte vi valt vår existens, för jag hade jag fått välja så skulle jag avstått. Men som Kapra sa så har jag senare (när mitt medvetande utvecklats) ändå valt att fortsätta min existens...
Ja, det där med personligheten tror jag på. Till en viss gräns. Föräldrarna och omgivningen skulle påverka den personen annorlunda om det var en tjej istället för en kille, lång istället för kort, tjock istället för smal, och så vidare. Men personen skulle ändå ha samma omgivning och samma miljö, så den skulle nog ha väldigt liknande preferenser som mig.


Sannolikhet tar jag inte mycket för. Det är magiskt tänkande att tro att det skulle vara mer "fantastiskt" eller "bra" bara för att det är en liten sannolikhet. Då skulle man kunna gå runt och be till lotteri-guden också... Dessutom, som andra redan sagt, så är en liten sannolikhet inte en omöjlighet. Ingenting(!) är omöjligt. Vad som helst kan hända, och en massa saker händer hela tiden. Men det säger väl inget om val? Han som vann jackpot på V75 förra gången, kan man säga att han valde det bara för att det var en sån liten chans att han skulle vinna?

Jag kommer inte ihåg om jag valt min existens, som biologisk varelse. Om valet fanns där så valde jag uppenbarligen att existera. Och som social varelse väljer jag att existera varje gång jag talar med någon. Som subjekt väljer jag det varje gång jag tänker på något. Så, med stor sannolikhet "ja" på den frågan, fastän den är helt orelaterad till alltings vara eller icke-vara
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in