2009-01-26, 00:01
#1
Introduktion
Jag är 20 år. Röker på oregelbundet med långa mellanrum på månader. Föredrar att baka och gillar cev's samt de sällsynta oev's.
David är 18 år. Min första och ända kontakt som kan fixa marijuana. Har det senaste året rökt på mer eller mindre dagligen med ett par avbrott och uppehåll.
Ismo är 19 år. Rökt på och sneat länge sedan, inte varit hög sedan dess.
Demir är 18 år. Rökt på nån gång utan att känna någon egentlig effekt.
Gazi är 18 år. Röker på lite då tillfälle ges.
Varning: Jag hoppas denna rapport hamnat rätt, då den handlar mer om tullen är om drogens effekter. Men vi röker också på i rapporten.
Alla namn är fiktiva. Historien ni ska få ta del av skedde för 3 dagar sen. Ni kan hoppa fram till rubriken '' Past the point of no return'' om ni endast vill ta del av händelserna vid tullen. Enjoy!
Prolog - Onsdag
Jag, David och Ismo chillar lite hemma hos mig. Vi pratar lite om en resa till Amsterdam och blir alla väldigt ressugna. Men jag har fullt upp med skolan så planerna kommer inte kunna förvärkligas förrän under sommaren. Vi resonerar ett det måste finnas något vi ju kunna hitta på i helgen och bestämmer oss snart för att åka ner till Köpenhamn, mest för skojs skull men också för att passa på att köpa sprit. David börjar tala varmt om Christiania som han hört talas om, inget jag funderar så mycket mer på dock. David säger att han tänker smuggla med sig lite riktigt bra röka som han tänkt ha i munnen i tullen för att sedan kunna svälja det ifall det uppstår några problem.
Resan - Fredag
Vår något impulsiva plan blev verklighet. Vi tog med två andra killar också, kompisar till Ismo: Demir och Gazi. Demir äger bilen vi åker med och kör också mesta delen av resan, även om Ismo ibland byter av med honom. De visade sig va sköna killar. Kl 11 lämnar vi vår hemstad med färdigväxlade danska pengar och allt vi kan tänkas behöva (Bilen typ samt massa musik). Resan blir lång men en väldigt trevlig upplevelse. Vi anländer i Danmark ungefär kl. 3.
Hitta Rätt
David vill att vi först drar till Christiania, därefter äter något och sen köper sprit. Jag hade helst sett att vi gjort det omvänt, men så hade jag inte en aning vad som väntade oss heller. Vi hittade inte Christiania i vår GPS. David och Gazi frågade efter en vägbeskrivning på ett bageri i Köpenhamn. Försäljaren frågade med ett leende på läpparna ifall de skulle röka hasch samtidigt som han skrev ner en adress vi skulle söka efter i vår GPS för att hitta. Efter flera felsvängningar och ett och annat adrenalinhöjande brott mot trafikreglerna hittade vi snart dit.
Christiania
Runt klockan kvart i 4 parkerade vi utanför en park och gick in i den. Jag slogs direkt av lukten i parken. Det luktade ungefär som haschbrownies. Det strömmade människor i alla riktningar ungefär som på en marknad, vilket inte var långt ifrån vad vi skulle komma att hitta. Det fanns en massa små stånd med parasoll där försäljare sålde olika sorters hasch, marijuana och färdigrullade joppar. Stora tunnor med öppen eld stod i parken samt till synes halvt övergivna byggnader fullklottrade med marijuana och antidrog bilder. Allt detta på ett mysigt och harmoniskt sätt dock. Demir nojjade och ville dra så snabbt som möjligt, köpa sprit och dra hem. Vi gick lite långsamt fram till ett stång med flertalet haschplattor framme. Jag var bara fascinerad och kunde inte tro mina ögon, snart insåg jag att alla dessa stånd hade samma varor att erbjuda, fast i olika varianter. Inget smusslande under disken här inte. David köpte 3 gram av det dyraste haschet och 1,5 gram av den dyraste marijuanan som hette Hog om jag minns rätt. Planen var att David, som är en van rökare, skulle röka det gröna i Danmark och att jag och Gazi skulle ta ett par bloss av det också. Det bruna skulle David dela i två bitar som han skulle packa in i plastfolie och gömma under tungan i tullen. Ismo och Demir har båda också tidigare provat att röka men har inga planer på att göra om det inom en snar framtid och var alltså rätt likgiltiga inför vad de såg.
Köpenhamn - Den normala delen av stan
Runt klockan kvart i 5 äter vi på McDonald's medan David passar på att utnyttja Ronalds gästvänlighet och rullar en ren joppe grönt på toaletten. Han får ändå en bit grönt över som han tänker smuggla med sig över gränsen i munnen tillsammans med de andra två bitarna. Efter kvällsmaten går vi och köper sprit och plastfolie i någon random butik. På vägen från butiken till bilen, mitt i Köpenhamn, försöker David röka sin joppe. Den vägrar dock hålla sig tänd. Vi andra tyckte att det var lika bra att han gav upp efter ett tag och la ner joppen i ciggpaketet igen. Men de blossen David fick i sig räckte för att han skulle bli lagom bäng. Vi sätter oss i bilen och bestämmer oss att åka hem, det hade trotts allt varit en utmattande dag.
Past the point of no return
Klockan har hunnit bli ungefär 6 när vi sitter i bilen på väg genom tunneln som i sin tur leder till bron och gränsen utan möjlighet till återvändo eller stopp.
David - Jag skiter fan i att ha knarket i munnen, tullen har ändå aldrig stoppat mig och familjen tidigare.
Jag - Seriöst David, ha det i munnen, det är säkrare så.
Jag tar fram plastfolien och ber David att dela upp haschbiten. Detta är inga problem då haschet är riktigt mjukt. Jag lindar in haschbitarna i flera lager plastfolie. David ger mig också den bit av gräset som var kvar och jag lägger märke till hur härligt klibbig den är. Jag packar in även den i plastfolien. David räcker mig också spliffen som han tidigare inte fick eld på och ber mig slänga ut den. Jag packar istället ner spliffen i plastfolie och frågar om ingen annan vill ha den i munnen, och att vi annars slänger ut den. Då tar Demir spliffen och säger att vi alla nojjar helt i onödan och att han tar den i kallingarna. ''Inget kommer hända, mannen!''.
Tullen
Utan att vi ens hinner lägga märke till det så är vi framme vid tullen och betalar avgiften för bron. Därefter kommer vi fram till tullen där en medelålders dam frågar oss om vi har något att anmäla.
Demir - Näää, eller vad menar du?
Damen - Ja, har ni något att anmäla?
Demir och Ismo - Näääää.
Jag - Alltså, vi har sprit i bagaget som tillhör mig.
Damen - Så ni har alltså inget att anmäla?
Demir - Nej, vi har bara alkohol med oss.
Damen - Okej killar, om ni skulle kunna vara så trevliga och åka till höger så ska vi ta en närmare titt på vad ni har i bilen.
Vi åker mot höger och alla är som förstenade. Jag frågar David om han svalt det och han svarar nej, jag säger till han att svälja det ''snabbt som fan''. Vi parkerar på en liten parkeringsplats som ligger ungefär 30 meter bort och stiger ut. Då springer två tullvakter mot oss och säger åt oss att vi ska åka ''in i garaget'' som ligger ungefär 20 meter längre bort och ser ut som en stor hangar. Vi stiger in och åker mot garaget.
David - Jag har svalt grejerna nu iallafall.
Demir - David, om polisen hittar spliffen så är det din, fattar du?
Ismo - Nej fan mannen, han ville slänga den och du ville ta med den, du får gömma den. Blir du tagen så är den din och ingen annans. Ingen av oss visste om något.
David - Om någon av oss åker dit så är det bara den personens problem, vi drar inte ner varandra!
Jag - Ingen vet något!
Gazi - Fan!
Garageporten öppnar sig och vi möts av en ogästvänlig syn. I garaget söker en handfull vakter grundligt igenom en annan bil med hjälp av en hund. Det finns flera mindre rum fördragna med vita skynken. Vi välkomnas av tre stycken tullvakter och två till som var vid tullkontrollen kommer in i garaget genom porten vi åkte in genom. Vi stiger alla ut ur bilen och förstår vilken allvarlig situation vi befinner oss i. Det är bara vi fem och massa tullvakter i garaget. Samma dam som tidigare börjar fråga ut oss:
Damen - Vad gjorde ni i Köpenhamn?
Jag - Vi hade typ en roadtripp, åt och jag passade på att köpa sprit också.
Ismo - Vi åkte egentligen mest ner för skojs skull.
Gazi - Ja, det var trevligt där.
Damen - Okej, vad har ni i bilen då?
Jag - I princip bara sprit som jag passade på att köpa när vi ända åkte till Köpenhamn.
(En annan tullvakt börjar ta ut alla våra jackor som lår i bagaget över spriten.)
Jag - Ah, alltså ölen köpte jag till mig själv och spriten är till min farsa.
Damen - Har ni några droger i bilen?
Jag - Nej
Den andra tullvakten som rotar bland vår sprit - Ni har inte varit i Christiania va?
Jag - Nej
Damen - Vart kommer ni ifrån då?
Ismo - (Staden vi kommer ifrån)
Damen - Jaha, hur gamla är ni då?
Jag - Jag är 20 år, Ismo fyller 20 senare i år och de andra är alla 18.
Damen - Okej pojkar, följ med in hit.
Hon går mot en dörr som leder till en korridor med metallbord i mitten. På ena sidan av korridoren finns tre dörrar med små rum och en toalett i. På andra sidan korridoren hänger en stor karta över Köpenhamn. Vi blir i princip tilldelade en tullvakt var som ber oss tömma fickorna. Jag drar fram min plånbok och mobilen och tullvakten kollar igenom allt. Samma sak får alla andra göra, förutom David som ingen av oss vet vart han tagit vägen.
Jag är 20 år. Röker på oregelbundet med långa mellanrum på månader. Föredrar att baka och gillar cev's samt de sällsynta oev's.
David är 18 år. Min första och ända kontakt som kan fixa marijuana. Har det senaste året rökt på mer eller mindre dagligen med ett par avbrott och uppehåll.
Ismo är 19 år. Rökt på och sneat länge sedan, inte varit hög sedan dess.
Demir är 18 år. Rökt på nån gång utan att känna någon egentlig effekt.
Gazi är 18 år. Röker på lite då tillfälle ges.
Varning: Jag hoppas denna rapport hamnat rätt, då den handlar mer om tullen är om drogens effekter. Men vi röker också på i rapporten.
Alla namn är fiktiva. Historien ni ska få ta del av skedde för 3 dagar sen. Ni kan hoppa fram till rubriken '' Past the point of no return'' om ni endast vill ta del av händelserna vid tullen. Enjoy!
Prolog - Onsdag
Jag, David och Ismo chillar lite hemma hos mig. Vi pratar lite om en resa till Amsterdam och blir alla väldigt ressugna. Men jag har fullt upp med skolan så planerna kommer inte kunna förvärkligas förrän under sommaren. Vi resonerar ett det måste finnas något vi ju kunna hitta på i helgen och bestämmer oss snart för att åka ner till Köpenhamn, mest för skojs skull men också för att passa på att köpa sprit. David börjar tala varmt om Christiania som han hört talas om, inget jag funderar så mycket mer på dock. David säger att han tänker smuggla med sig lite riktigt bra röka som han tänkt ha i munnen i tullen för att sedan kunna svälja det ifall det uppstår några problem.
Resan - Fredag
Vår något impulsiva plan blev verklighet. Vi tog med två andra killar också, kompisar till Ismo: Demir och Gazi. Demir äger bilen vi åker med och kör också mesta delen av resan, även om Ismo ibland byter av med honom. De visade sig va sköna killar. Kl 11 lämnar vi vår hemstad med färdigväxlade danska pengar och allt vi kan tänkas behöva (Bilen typ samt massa musik). Resan blir lång men en väldigt trevlig upplevelse. Vi anländer i Danmark ungefär kl. 3.
Hitta Rätt
David vill att vi först drar till Christiania, därefter äter något och sen köper sprit. Jag hade helst sett att vi gjort det omvänt, men så hade jag inte en aning vad som väntade oss heller. Vi hittade inte Christiania i vår GPS. David och Gazi frågade efter en vägbeskrivning på ett bageri i Köpenhamn. Försäljaren frågade med ett leende på läpparna ifall de skulle röka hasch samtidigt som han skrev ner en adress vi skulle söka efter i vår GPS för att hitta. Efter flera felsvängningar och ett och annat adrenalinhöjande brott mot trafikreglerna hittade vi snart dit.
Christiania
Runt klockan kvart i 4 parkerade vi utanför en park och gick in i den. Jag slogs direkt av lukten i parken. Det luktade ungefär som haschbrownies. Det strömmade människor i alla riktningar ungefär som på en marknad, vilket inte var långt ifrån vad vi skulle komma att hitta. Det fanns en massa små stånd med parasoll där försäljare sålde olika sorters hasch, marijuana och färdigrullade joppar. Stora tunnor med öppen eld stod i parken samt till synes halvt övergivna byggnader fullklottrade med marijuana och antidrog bilder. Allt detta på ett mysigt och harmoniskt sätt dock. Demir nojjade och ville dra så snabbt som möjligt, köpa sprit och dra hem. Vi gick lite långsamt fram till ett stång med flertalet haschplattor framme. Jag var bara fascinerad och kunde inte tro mina ögon, snart insåg jag att alla dessa stånd hade samma varor att erbjuda, fast i olika varianter. Inget smusslande under disken här inte. David köpte 3 gram av det dyraste haschet och 1,5 gram av den dyraste marijuanan som hette Hog om jag minns rätt. Planen var att David, som är en van rökare, skulle röka det gröna i Danmark och att jag och Gazi skulle ta ett par bloss av det också. Det bruna skulle David dela i två bitar som han skulle packa in i plastfolie och gömma under tungan i tullen. Ismo och Demir har båda också tidigare provat att röka men har inga planer på att göra om det inom en snar framtid och var alltså rätt likgiltiga inför vad de såg.
Köpenhamn - Den normala delen av stan
Runt klockan kvart i 5 äter vi på McDonald's medan David passar på att utnyttja Ronalds gästvänlighet och rullar en ren joppe grönt på toaletten. Han får ändå en bit grönt över som han tänker smuggla med sig över gränsen i munnen tillsammans med de andra två bitarna. Efter kvällsmaten går vi och köper sprit och plastfolie i någon random butik. På vägen från butiken till bilen, mitt i Köpenhamn, försöker David röka sin joppe. Den vägrar dock hålla sig tänd. Vi andra tyckte att det var lika bra att han gav upp efter ett tag och la ner joppen i ciggpaketet igen. Men de blossen David fick i sig räckte för att han skulle bli lagom bäng. Vi sätter oss i bilen och bestämmer oss att åka hem, det hade trotts allt varit en utmattande dag.
Past the point of no return
Klockan har hunnit bli ungefär 6 när vi sitter i bilen på väg genom tunneln som i sin tur leder till bron och gränsen utan möjlighet till återvändo eller stopp.
David - Jag skiter fan i att ha knarket i munnen, tullen har ändå aldrig stoppat mig och familjen tidigare.
Jag - Seriöst David, ha det i munnen, det är säkrare så.
Jag tar fram plastfolien och ber David att dela upp haschbiten. Detta är inga problem då haschet är riktigt mjukt. Jag lindar in haschbitarna i flera lager plastfolie. David ger mig också den bit av gräset som var kvar och jag lägger märke till hur härligt klibbig den är. Jag packar in även den i plastfolien. David räcker mig också spliffen som han tidigare inte fick eld på och ber mig slänga ut den. Jag packar istället ner spliffen i plastfolie och frågar om ingen annan vill ha den i munnen, och att vi annars slänger ut den. Då tar Demir spliffen och säger att vi alla nojjar helt i onödan och att han tar den i kallingarna. ''Inget kommer hända, mannen!''.
Tullen
Utan att vi ens hinner lägga märke till det så är vi framme vid tullen och betalar avgiften för bron. Därefter kommer vi fram till tullen där en medelålders dam frågar oss om vi har något att anmäla.
Demir - Näää, eller vad menar du?
Damen - Ja, har ni något att anmäla?
Demir och Ismo - Näääää.
Jag - Alltså, vi har sprit i bagaget som tillhör mig.
Damen - Så ni har alltså inget att anmäla?
Demir - Nej, vi har bara alkohol med oss.
Damen - Okej killar, om ni skulle kunna vara så trevliga och åka till höger så ska vi ta en närmare titt på vad ni har i bilen.
Vi åker mot höger och alla är som förstenade. Jag frågar David om han svalt det och han svarar nej, jag säger till han att svälja det ''snabbt som fan''. Vi parkerar på en liten parkeringsplats som ligger ungefär 30 meter bort och stiger ut. Då springer två tullvakter mot oss och säger åt oss att vi ska åka ''in i garaget'' som ligger ungefär 20 meter längre bort och ser ut som en stor hangar. Vi stiger in och åker mot garaget.
David - Jag har svalt grejerna nu iallafall.
Demir - David, om polisen hittar spliffen så är det din, fattar du?
Ismo - Nej fan mannen, han ville slänga den och du ville ta med den, du får gömma den. Blir du tagen så är den din och ingen annans. Ingen av oss visste om något.
David - Om någon av oss åker dit så är det bara den personens problem, vi drar inte ner varandra!
Jag - Ingen vet något!
Gazi - Fan!
Garageporten öppnar sig och vi möts av en ogästvänlig syn. I garaget söker en handfull vakter grundligt igenom en annan bil med hjälp av en hund. Det finns flera mindre rum fördragna med vita skynken. Vi välkomnas av tre stycken tullvakter och två till som var vid tullkontrollen kommer in i garaget genom porten vi åkte in genom. Vi stiger alla ut ur bilen och förstår vilken allvarlig situation vi befinner oss i. Det är bara vi fem och massa tullvakter i garaget. Samma dam som tidigare börjar fråga ut oss:
Damen - Vad gjorde ni i Köpenhamn?
Jag - Vi hade typ en roadtripp, åt och jag passade på att köpa sprit också.
Ismo - Vi åkte egentligen mest ner för skojs skull.
Gazi - Ja, det var trevligt där.
Damen - Okej, vad har ni i bilen då?
Jag - I princip bara sprit som jag passade på att köpa när vi ända åkte till Köpenhamn.
(En annan tullvakt börjar ta ut alla våra jackor som lår i bagaget över spriten.)
Jag - Ah, alltså ölen köpte jag till mig själv och spriten är till min farsa.
Damen - Har ni några droger i bilen?
Jag - Nej
Den andra tullvakten som rotar bland vår sprit - Ni har inte varit i Christiania va?
Jag - Nej
Damen - Vart kommer ni ifrån då?
Ismo - (Staden vi kommer ifrån)
Damen - Jaha, hur gamla är ni då?
Jag - Jag är 20 år, Ismo fyller 20 senare i år och de andra är alla 18.
Damen - Okej pojkar, följ med in hit.
Hon går mot en dörr som leder till en korridor med metallbord i mitten. På ena sidan av korridoren finns tre dörrar med små rum och en toalett i. På andra sidan korridoren hänger en stor karta över Köpenhamn. Vi blir i princip tilldelade en tullvakt var som ber oss tömma fickorna. Jag drar fram min plånbok och mobilen och tullvakten kollar igenom allt. Samma sak får alla andra göra, förutom David som ingen av oss vet vart han tagit vägen.
__________________
Senast redigerad av SnowFlow 2009-01-26 kl. 00:06.
Senast redigerad av SnowFlow 2009-01-26 kl. 00:06.
, orkade dock inte spy upp brajet så jag var stukad i ett par dygn typ 
4/5
