Citat:
Ursprungligen postat av Hzj
När man införde gränsvärden 18,5 så var plötsligt de höga peakvärdena borta men snittet ökade fortfarande. (Fler började dopa sig, Österrike dök plötsligt upp exempelvis.) När gränsen sänktes ytterligare så sänktes blodvärdena plötsligt under 17,5 och först när EPO-testet kom och gränsen blev 17 samt införandet av blodpass så blev fuskarna tvungna att göra såsom Armstrong 09 för att kunna fortsätta fuska på ett mycket mindre effektivt sätt. Men trenden är tydlig, åkarna (läkarna) hade full kontroll över sina blodvärden och lade sig precis på gränsen. Tydligt tecken på utbredd manipulation.
Precis så, och det är ju i ljuset av detta som medaljlistorna från VM 95 och 99 känns så prekära när det framgår att alla medaljörer legat på Armstrongnivåer och uppåt, inkluderat följande norrmän: Dählie, Alsgaard, Jevne, Sivertsen, Hjelmeset och Bjervig.
Vi ska vara medvetna att den norska dominansen i Vintermästerskap sedan uppsvinget inför Lillehammar 1994 (i Albertville 1992 började framgångarna) främst rört konditionsidrotter eller idrotter där man har en klar fördel av god uthållighet: Längdskidåkning, Skridskor, Nordisk kombination, Skidskytte, Super G och störtlopp. Allt detta tog sin fart under det decennium då det var fritt fram att bruka EPO.
Under de senaste dagarna har norsk media och idrottselit haft en massiv moteld mot det kommande Uppdrag Granskningsprogrammet. När Dählie stod på sin topp skröts det om hans formidabla vo2max-värden som skall ha legat på 96. Högt vo2max är intimt sammanhängande med höga HB-värden. När det började komma fram mer kunskap om EPO och införda gränsvärden, sades det att det var något fel på maskinen som mätt upp Dählies vo2max och att han egentligen bara låg runt 90.
Nu får vi höra att den blodscanner som mätte upp värdena under VM 95 och 99 nog egentligen visade för höga värden.
När Magnar Dalen slutade som svensk förbundskapten 2002 sa han så här i en intervju: –Om FIS skulle köra med öppna kort skulle man se att väldigt många ligger precis i närheten av den gränsen. Många fler än vad som skulle vara normalt, säger Magnar Dalen och exemplifierar med Per Elofsson:
–Per har 145-150 i hb-värde. Om man skulle manipulera med hans värden och se till att han ligger nära 175 så skulle han åka bra mycket fortare. Jag vågar påstå att jag har väldigt bra underlag för att bedöma hur fort världseliten kan åka. Man vet vad de kan åstadkomma på naturlig väg.
Dalen menar att de elitaktivas naturliga hb-nivåer måste fastställas. Då skulle ”anpassad” bloddopning alldeles under de tillåtna värdena kunna stoppas. http://www.kristianstadsbladet.se/sport/article800981/Magnar-Dalen-slutar-som-foumlrbundskapten.html
Sammantaget tyder det mesta att man inom Norges satsning mot hemma OS 1994 gjorde ett val att använda sig av ett preparat som inte gick spåra och som förbjöds så sent som 1990.