Vintersport och dopingrykten! Samlingstråd /mod

Tack för svar, misstänkte att det var något sådant. Blir också logiskt att de med lägst naturligt värde får störst effekt eftersom ökningen blir större procentuellt sett. (Müleggh kanske hade ett lågt naturligt värde med tanke på hans sinnessjuka nivå som dopad.)

Hade även Finland och deras "hemohes" i bakhuvudet, men förstår inte riktigt hur det fungerar då heller. De tog alltså först EPO för att höja Hb-värdet och öka kapaciteten och sedan plasmaexpandern för att sänka Hb-värdet? Det sistnämnda gjordes för att hålla Hb-värdena på en nivå där de inte fick startförbud, men också för att dölja bruket av EPO? Vilket borde vara den enda logiska förklaringen. Leder fram till två frågor/påståenden.

Intaget av plasmaexpandern minskar alltså Hb-värdet, och därmed också prestationen? EPO-bruk går inte att dosera och balansera så att man uppnår "rätt" värden från början och därmed "slipper" använda plasmaexpanders?

För övrigt, finns det statistik över Hb-värdena på de bevisat dopade finska åkarna från 2001?

Tyvärr är det värre än så, du får dubbeleffekt av Hemohes.

Hemohes kan användas som doping i två avseenden. Dels genom att enbart injicera Hemohes eller efter att EPO injicerats.
Genom att enbart injicera Hemohes tunnas blodet ut d v s hematokriten sänks och kroppen börjar producera EPO som i sin tur normaliserar hematokriten så att balansen av blodkroppar och blodplasma jämnas ut. Efter 7-10 dagar försvinner Hemoheset i form av blodplasma ur kroppen och därmed blir hematokriten högre än vad det var innan Hemoheset tagits och fler blodkroppar som kan transportera syre har bildats.

Genom att först ta EPO som ger ett högt hematokritvärde, vilket lätt kan detekteras av blodprov i dopingkontroller, har det blivit allt vanligare att elitidrottare i uthållighets-grenar tar Hemohes för att späda ut den höga halten av röda blodkroppar. Detta gör att EPOs effekter blir svårdetekterade eftersom hematokriten inte förändras trots antalet röda blodkroppar i blodet ökar kraftigt. En annan fördel med ökad blodvolym är att man kan träna mer och hårdare utan att bli dehydrerad.
Hemohes strukturen bryts ner av blodet och nya mindre kedjor bildas och transporteras till andra organ, utsöndras i urinen eller gallan. Spår av Hemohes kan detekteras i urinen med gas kromatrografi ö mass spektrometri (GC-MS) som är en mycket effektiv metod men p g a att det är en omfattande och tidskrävande metod används den inte vid dopingtester.
Källa: http://xray.bmc.uu.se/Courses/Bke1/2001/Projects/Dooping/index.html

Tror du Norge hade en större talangpool än Östeuropa, Centraleuropa- och Sydeuropa sammanlagt? Lägg sedan till det mycket potenta dopningspreparatet EPO till denna talangpool så inser du kanske varför en kritiskt hållning gentemot de norska framgångarna under 90-talet kan vara sund innan man fått all fakta på bordet.

Angående Alsgaard så förstår jag inte riktigt vad det har med saken att göra. Brink kör också långloppscupen (och piskade Alsgaard rätt rejält under Vasaloppet 2010) och gör bra ifrån sig där men inte dominerade han på samma sätt som Alsgaard under sin tid i världscupen. Trea på norska mästerskapen säger egentligen inte så mycket det heller eftersom vi inte vet hur hårt konkurrenterna gick in i det loppet med ett annalkande VM på hemmaplan några veckor senare. Dock var det självklart bra gjort.

Där ser man. Men om jag fattar det rätt så är den slutgiltiga effekten av Hemohes-bruk också ökat hematokritvärde (det fetmarkerade). Vid själva intagandet, spädningseffekten, så borde själva Hemoheset inte öka kapaciteten omedelbart eftersom det inledningsvis minskar värdet. Eller kan det vara så att även mängden röda blodkroppar i viss mån påverkar kapaciteten oaktat mängdförhållandet mellan dem och plasman?

Edit:
Borde vara ett svar på min egen fråga.

Vad menar du? DSe flesta i tråden är rätt överens om att Sverige inte använde dopning under 90-talet. Publicerade blodvärden och kanske ännu mer, svenskarnas resultat under denna period bekräftar detta.


Om vi bortser från Sverige, tror du Norge hade större bredd än övriga skidvärlden (den del som höll på med dopning)? Tänk något i stil med Norge vs Italien, Österrike, Finland, Ryssland, Estland och Kazakstan.



Född och uppvuxen i Norge antar jag? (Hur skulle du annars veta det? Såvida du inte bott där såklart)



Vad menar du? Förstår uppriktigt sagt inte.


Vad menar du? Om vi bortser från det rent samvetsliga (vilket Sverige hade uppenbara problem med under denna tid, och skönt var väl de) så skulle jag nog säga att alla förbund i världen skulle ha föredragit Norges mästerskapsfacit över Sveriges. Således skulle man tjäna på att dopa sig eftersom det ökar dina chanser att vinna medaljer (och det är, hör och häpna, något som man eftersträvar inom längdåkningen).

Brinken har ju aldrig lagt av, det är skillnaden mellan honom o Alsgaard tycker jag.
Eftersom det stod platser till VM på spel så lär dom ju mosat på rätt bra, har för mig Alsgaard blev erbjuden plats i Holmen som han ackade nej till om jag inte fummlar helt.

Jag menar för eftervärlden - alla måste inse att deras prover kan bli avslöjade senare, med ny teknologi.

När det gäller antalet aktiva skidåkare så är det nog få länder som har samma bas som Norge och i viss mån Sverige. På internationell toppnivå kan ju tex Norge ha både första-, andra- och tredjelag som alla platsar bland de hundra bästa i toppen. Det finns vad jag vet inget annat land som har den bredden. Det var det jag menade.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/skidor/article14221661.ab

SJUKT STOOORA ARMAR!!!

Kalla måste va dopad, som konditionsidrottare kan man inte ha sådana armar. Etc.
Eller hur lät det när man fick se Björgen för några veckor sedan?

Banan på NM påminde ju mer om Vasaloppet än en VC-bana. Alsgaard har väll aldrig riktigt lagt av heller. Utan han började köra långlopp direkt efter skidkarriären även om det tog några år innan han nådde dagens seriositet kring det.

Nej, för det intressanta är egentligen inte Hb-koncentrationen utan den totala Hb-mängden. Hemohes manipulerar Hb-koncentrationen genom att öka plasmavolymen. Hb-mängden förblir oförändrad. Jag skulle gissa att finnarna använde hemohes för att ta sig under Hb-gränsvärdet. Sen är ju Hb naturligtvis bara en av flera viktiga faktorer för prestationsförmågan...

Hemohes är såvitt jag förstår lätt att upptäcka i dopingtester nuförtiden.

Det har också funnits konstgjorda syrebärare som är både dyra, svårtillgängliga och fullständigt livsfarliga, men som inte höjer Hb eftersom dom inte är Hb. Ett test utvecklades 2004. Armstrong ryktas ha använt en sådan produkt.


http://sportsillustrated.cnn.com/2011/more/01/18/lance.armstrong/index.html#ixzz1jf38MXTz

Men dopingexperter säger att dom är ineffektiva.



http://www.cyclingnews.com/news/experts-call-armstrong-hemassist-connection-unlikely

Mühlegg ska tydligen ha fått "träningsråd" från fd ONCE-läkaren Nicolas Terrados inför Salt Lake.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Internettroll

Sorry, kunde inte hålla mig

Ingen som undrar i denna tråden hur det stod till med Björn Lind under Os i Turin?