Kan materialism vara sant?

Först måste det definieras vad som menas med ”materialism”. I det här inlägger tänker jag använda följande definition: Föreställningen att alla fenomen i universum ytterst sett är materiella*, och att våra mentala processer och upplevelser är ett resultat av informationsprocesserna i hjärnan som i sig själv är materiell. Abstrakta ting såsom ”sanning”, ”42” och ”Jag anser att bara konkreta materiella ting existerar” är då information som kan representeras i de informationsprocesser som finns i hjärnan eller skulle kunna representeras på annat sätt (t.ex. i en digital dator). Information har just den egenskapen, att identisk information kan representeras i olika ”substrat” (t.ex. så kan 42 representeras t.ex. i bläck på ett papper, längden av flytande kvicksilver på en termometer, pixlar på en skärm, elektrisk spänningsnivå i halvledare eller neurologa tillstånd i vår hjärna).

Vad betyder då sanning? ”Sanning” beskriver relationen mellan ett påstående och det som påståendet beskriver. Påståendet ”X har egenskaperna P” är sant om X verkligen har egenskaperna P. Om materialism enligt ovanstående definition är sant innebär det att även konceptet ”sanning” kan då representeras i informationsprocesserna i hjärnan.

Så jag ser inte hur begreppet ”sanning” i sig invaliderar materialism enligt ovanstående definition.
-----------------
*Ur ett reduktionistiskt fysikaliskt perspektiv kan alla materiella processer ytterst sett reduceras till interagerande fält i tid och rum (som i sig själva kan möjligtvis visa sig förklaras av någonting mera fundamentalt).

Kan materialism vara sant?

Ja, men materialism i modern mening i beaktande av de mest fundamentala/elementära materiella partiklarna är inte till mycket nytta för vår förståelse och bas för kunskap av vår omvärld. Botten i den moderna materialismen är avancerad matematik, strängteori, modeller, etc. och är tämligen värdelös som bas för grundläggande förståelse av alltet.

Materialism är 'sann' i så mening den beskrivs av matematik och logik genom den vetenskapliga metoden. Jag gillar att tänka såhär:

1)matte och logik är första, fundamentala, principer som är absolut sanna (oberoende av kosmos)
2)genom observationer av det vi kan se med hjälp av (1) och den vetenskapliga metoden har vi dragit slutsatsen att allt observerbart har materiell basis
3)alla slutsatser ur (2) är preliminära i den meningen att de är sanna tills motsatsen bevisats
4)vi kan inte bevisa (1) från insidan av det observerbara kosmos, men vi har goda indikationer att de åtminstone är sanna i vårt observerbara kosmos pgr av den fantastiska användbarheten

Mitt sätt att se det är att kosmos/universum/alltet innehåller sin egen användarmanual.

Ergo: Koherens.

På det sättet är jag åtminstone delvis allierad med qbit och gul-groda. (de kommer förmodligen opponera sig)

Som vi varit inne på i tråden (eller kanske nån liknande) så är logik och matematik system, kontexter där sanna utsagor finns till följd av axiom.

Vi har även pratat om "primitiva notationer" som är en egenskap som alla såna system har, där det mest grundläggande alltid är något subjektivt motiverat.

Så hur man än vänder och vrider på det så blir det väldigt svårt att separera ut från sinnet. Så det man kan göra är att säga nåt som att matematik och logik funkar i alla upplevda världar som är en delmängd av sinnen likt våra. Att dra någon slutsats om objektiva sanningar från det är ett leap of faith.

Användbarhet är inte ett speciellt bra argument heller. Givetvis är det användbart när vi utvecklat det för att kunna använda det. Att det är så generellt är snarare en egenskap som systemen delar med våra sinnen.

Korrekt. Men också att de vore sanna utan oss vilket är den djupa betydelsen.

Det känner jag inte igen. När pratade vi om det?

Okej .. suck .. det finns olika kategorier av 'objektiva' sanningar. De som är sanna ur axiom samt de som är sanna ur testbara hypoteser (kombinerade i teorier). Det finns inget annat.

Du gör ett kategoriskt fel. Om det är användbart så är det bra. Användbarheten kommer ur vår upptäckt av hur det 'mappar' mot verkligheten. Våra sinnen är en konsekvens av användbarheten (dessa system), inte fram-och-bak, sinnena är ett resultat av dessa logiska samband.

Genom det naturliga urvalet. Det funkar .. fattar du?

Utan dig och mig, specifikt, men inte utan sinnen som våra.

Det var nog i en annan tråd. Länk till wiki: https://en.wikipedia.org/wiki/Primitive_notion

In mathematics, logic, philosophy, and formal systems, a primitive notion is a concept that is not defined in terms of previously-defined concepts. It is often motivated informally, usually by an appeal to intuition and everyday experience.

Formal theories cannot dispense with primitive notions, under pain of infinite regress (per the regress problem).

Det finns en till relevant kategori som är oberoende objektivitet. Det är det som folk brukar kalla absolut, men jag tycker det är vettigare att urskilja det som oberoende- istället för beroende sanningar, som du pratar om.

Det gäller däremot att oberoende sanningar inte är nåt som ryms i sinnen, men sinnen kan komma fram till att det är så. Sinnen kan falsifiera sig själva och därmed varenda sak som går att tro på eller ens beskriva. Kort sagt så "finns" det något som är helt oberoende.

Aha, du tror på idealen som något separat existerande också?

Vet inte riktigt vad du menar med verkligheten. Jag ser inga konstigheter med att en teori som dyker upp i sinnen är lätt att mappa till en verklighet som dyker upp i sinnen.

Nej, de är sanna som de skrivs.
Herregud vad du tänker rörigt. Vad är skillnaden mellan "oberoende objektivitet" och "beroende objektivitet" .. leker du med ord .. pratar jag med den där fenomenologen igen? Och jag ska erkänna att det är en väldigt disparat samling.

Koherens via det naturliga urvalet kanske?

Obegripligt.

Jag tror på de formella systemens universella giltighet, vad tror du det gör mig till?

Är du en av de där solipsisterna?

Går Solen går upp i öster och ner i väster? <-- det här är en lurig fråga .. fundera innan du svarar.

I sin kontext.

Det betyder inget mer än beroende eller oberoende, kontextuellt eller inte. Som du sa så beror vissa sanningar på axiom. Vissa sanningar beror på tester.

Oberoende är något som gäller oavsett kontext.

Religiös.

Nä.

Det verkar så.

Om jag tolkar dig rätt, finns inga "sanningar" som är oberoende av vår fysikaliska verklighet? Det vill säga att exempelvis matematiska begrepp, hur fundamentala de än är, inte kan existera utanför ett medvetande.

Eller kanske man bör hålla isär dessa frågeställningar?



Det minsta man kan säga är väl att begreppet "materialism" förblir problematiskt så länge vi inte förstår vad materia är.