Spådomar om Alliansens kommande reformer och vallöften

Just nu är det två frågor som dominerar. Klimatfrågan och sjukbidragsreformen.
Miljöpartier har störst förtroende i alla miljöfrågor, vilket är rätt logiskt
då de faktiskt heter miljöpartiet. I det korta perspektivet är medelsvensson
inte mer djuplodande.

Socialdemokraterna har störst förtroende i bidragsfrågor. Faktiskt den
enda stora fråga som de inte tappat till M. Varumärket S är ju dock så
intimt sammankopplat med kompetens i bidragsutdelning, så därför krävs
det inte ett namnbyte till Bidragspartiet för att medelsvensson ska hänga med.

Därmed har vi summerat opinionsförändringen för tillfället.
Viktigast är bidragsdebatten då klimatdebatten inte kommer att vara en betydelsefull del av valrörelsen.

Vi som minns vintern 2006/2007 ser ett mönstret upprepar sig. Alliansen reformerar
ett bidragssystem, oppositionen hugger direkt och skriker sig hesa om svältande barnfamiljer
och jakten på döende cancerpatienter. Opinionsläget svänger kraftigt.

Men vad hände sedan? Jo, det visade sig att reformen inte var så farlig.
Medelsvensson blir då sura på oppositionen som skrämt upp dom i ett halvår
för rena skitsaker, och tycker att dom är ett gäng förbannade gnällspikar som
tycker att allt den hårt arbetande regeringen gör är fel, trots att de själva inte har några lösningar.
Alla sakfel i reformer har stöts och blöts på rekordtid, och de ansvariga politikerna
finputsat lagen tills opinionen visade sig nöjd.

Vad tror ni händer nu, när nästa bidragssystem reformerats, och nu ska börja ge ett utfall?
Debatten kommer under vintern mättas för att sedan falla under medelsvenssons radar.
Samma allmänna känsla av att sossarna bara ropar varg kommer att sätta sig,
samtidigt som bilden av den ansvarsfulla Alliansen växer.

I April så presenteras vårproppen, och enligt oppositionens utsago även deras
gemensamma politik, valmanifest, avsiktsdeklaration eller vad man väljer att kalla det.
Nu är korten på borden, och som vi vet så vill medelsvensson inte ha sossarnas politik.
De litar heller inte på vare sig Sahlin eller Ohly, och förhoppningsvis allt mindre på Maria.
Ju närmare vi kommer september desto tydligare blir det att konjunkturen vänt,
vilket kommer att uppfattas som att Alliansens politik var sund, men framförallt
att Reinfeldt och hans lag av fackministrar, med Anders Borg i spetsen, vet vad de pysslar med.

Oppositionen står nu utan valvinnande politik, och definitivt utan valvinnande ledare.
Samtliga tidningar kommer i vanlig ordning räkna ut vinnare/förlorare inför valet,
med rubriker som "Ohly tar tusenlappen från låginkomsttagarna" etc.
Leder Alliansen i detta läge? Svårt att säga. Men nu får vi inte glömma Palmedalen,
eller för den delen sommarlovet som följer där valfläsket presenteras.

Följande kommer att genomföras om det krävs för att vinna valet.

1) Skatten på pensionärsbidragen sänks i steg till exakt samma som för inkomst av arbete.
KDs Göran Hägglund får ta hela äran för detta beslut.

2) Arbetsgivaravgiften sänks med en eller flera procentenheter, möjligen en procentenhet
årligen under mandatperioden 2010-2014. Maud får hela äran.

3) Någon form av principbeslut angående "straffbeskattningen" av utbildade
och hårt arbetande människor tas. Folkpartiet får hela äran.

Moderaterna behöver inget valfläsk då deras röster kommer enbart genom
att lova att inte göra det sossarna hotar med, samt genom att inte låta
sig utmålas som det högerspöke alla såssar håller nattlampan tänd för att kunna värja sig från.

Hur kan vi summera?

Paradoxalt nog så är oppositionen regeringens bästa valarbetare i bidragsfrågor
då de genom sitt geschäft inte bara skrämmer bort sina väljare utan framförallt
avdramatiserar borgerlig bidragspolitik i ett skeende som kan liknas vid psykologins KBT.

Jag vet inte om jag påpekat detta tidigare, men jag har under hela året
hoppats att sjukbidragsfrågan skulle explodera i tid, just för att sossarnas
sista kort skall vara spelat och förlorat innan valrörelsen drar igång.
Nu ska vi inte vara optimister i onödan, men jag vill påstå att detta mycket
väl kan vara fallet, som det nu ser ut.

Angående SAAB-affären anser jag den utspelad. Dödsögonblicket vi nu ser är snart förbi oss,
och känslorna kring detta kommer i princip att ha kallnat utanför illröda Trollhättan och
andra små skitområden där sossarna har vunnit på förhand. Många verkar förövrigt tycka att
det är hemskt att beslutet kommer nu precis innan julhelgen, men i mitt tycke kunde de inte
ha mer fel. För hur botar man bäst en stor dos nedstämdhet? Svaret är naturligtvis ledighet,
närhet, festlighet, högtidlighet och alkohol. Julen är ett ideal som rehab för lokala arbetsmarknadskriser.

Frågan är egentligen om Trollhättan blir borgerligt 2010 eller 2014.
Utan den stora fabriken likt som kyrkan i mitten av brukskommunen så
kan inte såssarnas makt bestå. Det som kvarstår är småföretagande,
och vi vet ju alla hur de röstar. Borgerligt.

Vi kan notera att Hägglund tagit ledartröjan i frågan om pensionärsskatten.
Skillnaden i beskattning ska bort, men inte genom att höja skatten på arbete,
som han själv uttryckte det på mötet igår. Därmed har KD lyft fram sin bärande
agenda och även presenterat sin konfliktpunkt med oppositionen. Göran kommer
ständigt att påminna de äldre om att det enbart är Alliansen som faktiskt har sänkt
skatten på deras pensioner, och att det enbart är Alliansen som kommer att fortsätta
sänka den med betydande summor. Oppositionen har inte råd att lägga 23 miljarder
på skatteavdrag för pension, inte när man behöver pengarna till att höja bidrag,
utvidga den offentliga sektorn samt statsstödja utdöende fackjobb.

Anders Borg kommer vara tveksam till reformen, det är liksom hans roll, men efter en livlig
diskussion inom ramen för budgetarbetet så kommer han tvingas ge med sig. Detta väl i tid
med att ytterligare positiva prognoser om ekonomin och statsfinanserna finns att tillgå,
vilket lägligt inträffar ungefär precis när vårproppen skall presenteras.

Nu väntar vi bara på att Maud och centern ska "tvinga fram" en sänkning av arbetsgivaravgiften
om 2-5%, förmodligen stegvis. Detta som en eftergift till henne då hon "besviken" tvingas acceptera
att det inte blir några (stora) förändringar av LAS. Först ska hon bara ta kommandot genom att trycka
ned åsa-nisse-brigaden som försöker fälla energiuppgörelsen. Kärnkraften är ironiskt nog en av,
om inte den viktigaste valfrågan för centerpartiet.

KD och C är ytterlighetspartierna i Alliansen, och har som uppgift att plocka upp knepiga väljare
som inte känner sig nådda av "etablissemanget" eller mainstream i största allmänhet. Dit hör inte
bara frikyrkliga och bönder, men de två är ju sinnesbilden av konceptet. Detta medför naturligtvis
problem, eftersom knepiga grupper inte bara är knepiga i sig utan står i konflikt med en eller flera
grupper ur mainstream. Detta medför naturligtvis att partier som attraherar eller rentav eftersöker
knepiga väljare delvis får bära skott får knepigheten i mainstreamgruppernas ögon.
Därför är det centralt att just ytterlighetspartierna tar både fördelarna och nackdelarna med att
värva de ytterlighetsväljare som man behöver för att få upp väljarbasen till en riksdagsmajoritet.

Ytterlighetspartiernas huvuduppgift utöver att fånga upp dessa väljare är att skydda Alliansen
från de konsekvenser som följer. Att KD har abortmotståndare och homoskeptiker i sina led är
ju allmänt känt, men Alliansregeringen är oomtvistade förespråkare av både (rätten till) abort och HBT.
Tack vare detta så skyddas inte bara Alliansen utan även KD, för de som är rädda för att rösta
fel känner ju sig trygga i det faktum att även om de röstar på KD för att få sänkt pensionsskatt så
är det på intet sätt så att deras "tokerier" om rätten till abort någonsin kommer att få gehör från högre ort.

KD och C är somsagt ytterlighetspartierna. Folkpartiet däremot, är "slaskpartiet", dvs det parti som
nästan alla svenska väljare kan tänka sig att rösta på i brist på bättre eller om Folkpartiet tar upp
en fråga de bryr sig mycket om. De har visseligen ytterlighetsväljare de också, men de avvikande
åsikterna i deras fall handlar om en marginellt mer positiv syn på saker som folk tycker är bra eller
som de facto är bra, exempelvis EU, frihandel etc. Deras roll är att fånga upp alla vanliga väljare
som är rädda för Moderaterna, samt de som tycker Moderaterna i någon fråga går för långt eller för kort.

Moderaterna, för att avsluta denna utläggning, är det statsbärande partiet. De övriga partierna är
i (marginal)väljarnas ögon bara bihang till Moderaterna och deras politik. Deras enda uppgift är att
hålla ordning på Alliansen och få Alliansen och dess företrädare att framstå som bättre än oppositionens alternativ.
Alla "tuffa" frågor lämpas över till de mindre partierna. Exempelvis LAS. Alla tunga frågor är deras,
även om ansvaret alltid delas och skuldfrågan alltid tillfaller om inte de mindre partierna så de mindre
spelarna i det egna laden, helst någon som kan avgå eller på plats tvingas byta linje under trängda former (Vellinge).

Valet kommer enbart att handla om Mona mot Fredrik. Mona och samhällsstörtarna mot Fredrik och statsbärarna.
Mona och de korkade, lata och illvilliga mot Fredrik och de kompetenta, strävsamma och omtänksamma.

Bildsättningen finns redan, och media börjar nu ställa in fokus ordentligt, så att den glasklara sanningen
når avgörande pellejönsväljare precis när de är som mest sårbara. De 14 sista dagarna kommer att genomlevas i
ett klimat där alla indikationer och alla incitament övertygar och påmanar de osäkra att rösta rätt, dvs rösta blått.

Men mycket kul återstår av detta valår som tveklöst går till historien, oavsett utgång.
För lite mer insikt i vad som kommer att täcka löpsedlarna/lokaltvnotiserna under året så kan man titta i regeringens plan.
http://regeringen.se/sb/d/12629/a/138171 Varken media eller opposition tycks göra detta, då de varken hänger med eller har
någon bra metod för att bemöta Alliansens iscensättande av politik. Det är helt klart den största humormässiga behållningen av allt detta.

"81. Nedsättning av egenavgifter 23 mars"

Vilka egenavgifter kan detta vara?

http://www.sweden.gov.se/sb/d/108/a/135612

Egenavgifter motsvarar arbetsgivaravgifter fast för egenföretagare.
En bättre version av vad sossarna hade och som Alliansen snabbt tog bort i början av mandatperioden.
Ska numera vara "mer träffsäker", dvs bara gälla riktigt små företag under snävare premisser.

Min fetning

Det är just detta som gör att oppositionen har så dåligt utgångsläge för sin egen dynamik. Rent objektivt sett står de i ett guldläge då Sverige är inne i en djup kris med mera. Men de klarar inte av att förvalta detta, de ger inga alternativ om hur själva landet ska vändas, deras erbjudande blir istället en ren muta: rösta på oss så får du bidrag.

Eller så på sossarnas egen hemsida:
http://www.socialdemokraterna.se/Var-politik/Budget/


Här kan man skönja

Institutionellt ägande och dirigism: starkare bankakut och mer kreditgivning om vi får en rödgrön regering. Här försöker man förmodligen sig på ett fakirtrick, där man skapar en ekonomisk bubbla, jobb skapas men med effekten av att räntan sänks. En rad högriskprojekt som på sikt inbygger ett lågränteberonde (likt vad sossarna hade i många år innan Persson styrde upp ekonomin). Detta i sin tur förutsätter antingen ökande penningmängder och därmed inflation; eller en starkare reglering av ekonomin d.v.s staten går in med ministerstyre och kortsluter riksbankens självständighet. Båda kommer att minska de utländska investeringarna i Sverige, med följden av att detta i bästa fall kan sluta i ett nollsummespel i värsta fall med sjunkande investeringar.

Enda möjligheten att få detta till att lyckas är att så många av investeringarna blir lyckade, att man kan höja räntan och ändå ha så hög internränta* i företagens samlade investeringar att de negativa effekterna på ekonomin uteblir. Här får man känslan av att man lägger upp hela statsbudgeten på kasinobordet, för vi talar om högriskstrategier som riskerar att gå mycket illa.

Stödet till besöksnäringen blir de rödgrönas egen version av borgarnas hushållsnära tjänster. Jobb kommer att skapas men genom att vissa branscher av ekonomin särbehandlas. ROT-avdraget till skolor och miljonhus flyttas från dagens villarabatter på renoveringar, i slutänden uppstår här ungefär ett nollsummespel.

Angående satsningen på miljöbilarna har oppositionen inget konkret att komma med - inga besked angående Volvo och SAAB har givits. Ska staten ta över ägandet direkt eller genom någon form av kreditgarantier till osäkra investerare? Miljöbilar låter både grönt för konsumtionssamhället och rött för de varslade industriarbetarna. Men vad hjälper det, när själva frågan om ägandet inte är löst? Detta är ju den centrala frågan.

Skatterna: skattehöjningar motiveras med rättviseskäl. Rätt väntat och kan ge röster hos de som upplever att de inte fick sin del av kakan. Knappast valvinnande frågor dock, hur många pensionärer kommer rösta rött bara för att andra ska få höjd skatt?

Blocköverskridande självklarheter: motverka skattefusk och korruption med mera. Ingen profilfråga eftersom frågan inte är särskilt het och dessutom tycker alliansen likadant.

Rent flum: ge ungdomar en chans - kan tolkas precis till vad som helst och innebär inget konkret överhuvudtaget.

*internränta=den högsta räntenivå där en investering inte uppvisar röda siffror (nollresultat som lägst)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Internr%C3%A4ntemetoden

Alliansen kommer >>>***INTE***<<< att göra det lättare att skaffa arbete. Visst så är det trevligt med skattesänkningar för de som arbetar. Men de som röstade en till makten skall ju inte behöva få sin nattsömn störd av ljudet från träskor som går uppåt i trappen, ja? Alltså kommer det att bli ett fortsatt duttande med nystartsjobb, beredskapsjobb, sänkta löner och arbetsgivaravgifter knutna till ålder eller andra fullständigt godtyckliga kategorier och fan och hans moster.

Det skulle kunna bli så att man aviserar en försiktig ökning av försvarsanslagen, och kanske till och med någon symbolisk förstärkning av försvarsförmågan. Frågan är om FP eller M vinner på en sådan åtgärd, med tanke på att försvarsvänner ofta har röstat M, och förtroendet för FP i dessa frågor är diffust.

På samma sätt som att KD kommer att lansera sänkta skatter för pensionärerna, med stöd i Alliansen, kanske FP kan driva kravet på ett nationellt försvar. Vi får se.

Vad skall C driva då? Förbättrad vargjakt lär ju inte vara framgångsrikt (vildsvinsjakt borde vara det) så det får väl bli något om miljö. Satsning på miljöbilsforskning skulle ju passa bra i tiden.

Kanske är det dags att Alliansen tar bladet från munnen och marknadsför tanken om en ny, miljövänlig och på ny teknik baserad kärnkraftsutbyggnad? Erfarenheterna från en kall vinter med höga elpriser borde kunna vädja till de mer ekonomiska sinnena och väljarna. Liksom ett mer robust energiförsörjningssystem och järnvägsnät vintertid. Miljövänliga, inhemska lösningar på delar av problemen med "det sårbara samhället". Miljö-, närings-, teknik- och säkerhetspolitik i ett slag. osäkert om det blir så, men Alliansen kan få tipset alldeles gratis.

Jag tror emellertid att man kommer med löften om förbättrad utbildning (FP) och skattesänkningar (M), och kanske blir man konsekvent och lovar lättnader för bilägare. (Ok, det sista var kanske inte helt realistiskt.)

Specialläger för att befria staten från nationalekonomiska belastningar så som mentalt efterblivna osv.


Mikrochip i armen för att övervaka "vårt medicinska tillstånd"

Tänkte skaka liv i den här tråden nu när eftervalstiden är över, och det politiska vakuum som härskat sedan valet 2010, inte minst under operation Juholt (invasionen av Stockholmgrad), börjar ersättas så smått.

Valet 2014 blir det första i modern tid där en högerledare framgångsrikt kommer att kunna skrämmas med vänsterspöket. Stefan Löfven är i sin hela person den gamla Socialdemokratiska rörelse som för över 30 år sedan monterades ner av högersossar för att man överhuvudtaget skulle kunna behålla makten. Alltsedan 80-talet så har Socialdemokratin, genom sin ledning, inte sina gräsrötter, desperat försökt att hålla jämna steg med folket som rört sig högerut, samtidigt som man skrämts med hur hemskt det skulle vara om högerspöken fick makten. I och med Reinfeldts machtübernahme så föll detta korthus ihop, folket, som i grund och botten numera snarare är folkpartister än Socialdemokrater, tröttnade på Socialdemokratin, och ganska snabbt stod det sedan klart att högern inte alls åt spädbarn och avlivade oproduktiva äldre. Samhällsförskjutningen är nu så genomgående att vad som tidigare var "såssesverige" nu snarare är "borgarsverige". Reinfeldt/Borg äger problemformuleringen i alla frågor med valpåverkan, och har mycket framgångsrikt etablerat sig som garanter för ordning och reda, och inte minst i Borgs fall närmast som objektiva expertförvaltare, av den Svenska statsapparaten. Alla motstridiga ambitioner är därmed särintressen som försöker ta plats, alla invändningar är märklig vänsterpopulism utan verklighetsanknytning.

Mot detta sätts alltså Stefen Löfven, i sig en mycket kompetent person, vars åsikter faktiskt inte längre är rumsrena. Han argumenterar oblygt för den korporativism som tidigare lamslog Sverige, där allting mer eller mindre styrdes via dekret från "partiet" eller företag vars egna maktbas gjort dom stora nog att få sitta vid bordet, inte bara övertas. Svensken tycker inte längre att regeringen ska rädda SAAB, och nu så har Mauds benhårda linje i frågan fått upprättelse, med konkursen snart avklarad. Det var ju liksom menlöst, SAAB gick inte att rädda, är det konstaterande som nu görs, alldeles oavsett vad en mer insatt analys skulle ge vid handen. Stefan tycker dock alltjämt att det var ett misstag att inte köpa upp SAAB. Det tycker inte det Svenska folket.

Där har vi också grundproblemet! Det finns knappt någonstans för Stefan att röra sig, och åter bygga upp den gamla Socialdemokratin, som inte också stigmatiserar partiet i storstadsregionerna, som alltmer är att betrakta som borgerliga fästen. Då det inte går att vinna valet blott med landsbygden, aldrig mer sant nu förövrigt när Sverigedemokraterna dammsuger där efter vareviga dumsvensk, så kommer valet 2014 helt enkelt inte att vinnas. Det vet Stefan, det vet partitoppen. Efter Juholt är inriktningen bara att överleva, och förhoppningen är att Reinfeldt lämnar innan 2018, eller då suttit så länge att det Svenska folket tröttnat på honom. Det paradoxala är att Stefans styrka, kompetensen och handlingskraften, också blir hans svaghet. Stefan är, till skillnad från alla Socialdemokratiska ledare i modern tid, faktiskt en del av det folk och det samhälle som Socialdemokratin anser sig ha byggt, och i vilket fall i huvudsak ensamt förvaltat. Han är en av de många rotlösa arbetarbarnen, numera medelålders, som fortsatt lever i ett samhälle, det Socialdemokratiska, som inte existerat på 30 år. En så stark ledare, med en så inaktuellt karta, och en kompass som ständigt pekar riktningen österut, riskerar att bli den som faktiskt avlivade das partei, inte tomten Juholt eller tanten Mona eller buffeln Göran.

Den som lever får se.

Lite försmak av vårbudgeten kom idag. Regeringen vill sänka fastighetsavgiften och förlänga avgiftsfriheten vid nybyggnation.
http://www.dn.se/ekonomi/alliansen-s...budgetsatsning