Citat:
Ursprungligen postat av Betterthanyou
Okej, för att klargöra lite så bör väl "intresserad" per definition menas något som man engagerar sig själv i. Inte nödvändigtvis att lära sig allt om. Ponera att du skrev in dina "intressen" på facebook, det är sådant jag menar. Varför är vissa intresserad av att laga mat medan andra ger blanka fan i det? Varför är vissa intresserad av politisk historia medan andra är intresserad av musikhistoria?
Jag tror att det finns två större anledningar till det. Det ena är att det handlar om social och kulturell identitet. Precis som jag kan nämna min favoritfärg, favoritlåt, favoritmaträtt, kan jag också nämna mina hobbies och intressen. Identitet kan beskrivas som unikhet, som Seilon talar om, men det kan också ses som motsatsen till "sameness" (finns inget bra ord för det på svenska). Och där kommer jag osökt in på den andra anledningen till intressen. Existentialistiskt och fenomenologiskt handlar det om att skapa sig en ontologisk känsla av kontroll över sin livsvärld. Man kan inte veta varför andra gör som dom gör, men man vet varför man själv gör som man gör. Om man förlorar alla sina pengar och hela ens släkt dör, så har man ändå sig själv som fast punkt i tillvaron. Världen är kaotisk, så den känslan av kontroll är inte mer än en känsla. Men den är viktig, den håller ångesten borta. Ångesten kommer från att det okända, Den Andre, tar över för mycket i tillvaron. Gränsen mellan Själv och Andre kollapsar. Man kan inte organisera sina intryck, man kan inte relatera till omvärlden. Men om man har sig själv som fast punkt i tillvaron, genom att man vet vem man är, vet vad man tycker om, som ens intressen, då håller man en balans mellan Själv och Andre. Martin Heidegger skrev om "Identity and Difference"
http://books.google.se/books?id=_pJl...result#PPA7,M1 där expanderar det bortom subjektet. Det är inte bara subjekt som upplever sig ha en identitet, subjekt upplever andra objekt och subjekt som mer eller mindre lika och olika. Det är en basal kategorisering av aspekter hos upplevelser. Blåhet och Lilahet kan upplevas som mer lika varandra än Blåhet och Rödhet. Desto mer man kan definiera något, desto fler aspekter av något som är känt för en, desto mer kan man uppleva en känsla av kontroll i sin livsvärld. Att veta vem man är, genom att definiera sina intressen, ger denna känsla av kontroll. Samtidigt som skillnaden mellan mina intressen och dina intressen är en del av personliga och kulturella identitetsprocesser. Personligen kan jag vara intresserad av något som ingen i min umgängeskrets är intresserad av, kanske shamaners klädnad i sydamerika. Kulturellt kan jag vara intresserad av något som ger mig en gruppidentitet, till exempel vilken sorts hårsprej som är bäst för att göra en riktigt bra tuppkam till punkaroutfiten. Det blir en slags kunskap, som är antingen exklusiv och inklusiv beroende på om den är personlig eller kulturell. Och kunskap är ett hävdande av auktoritet, "jag vet det här, lita på mig" säger man genom att inneha kunskap. Viss kunskap är mer legitim än annan, och genom att inneha mer legitim kunskap desto mer symboliskt kapital har man att röra sig med inom gruppen för vilka den kunskapen anses vara viktig. Till exempel om jag är intresserad av att bygga båtar, säger jag mig kunna något om att bygga båtar. Inom båtbyggar-fältet kan jag då hävda auktoritet, beroende på hur mycket jag kan om detta. Desto mer auktoritet jag har inom ett fält, desto mer kan jag också påverka vilken kunskap som ska ses som legitim. Om jag kan mer än vanligt om att bygga båtar, kan jag säga att det är viktigt att kunna mycket om olika sorters korkar, och då måste andra inom samma fält också kunna mycket om båtar. Det handlar om maktrelationer, att sträva efter att vara en auktoritet. Den som har mycket symboliskt kapital är i en maktposition över dom som har mindre symboliskt kapital, i samma fält. Om man inte är intresserad av att bygga båtar spelar det mindre roll ifall någon båtbyggare säger att korkar är viktiga. Pierre Bourdieu talar om detta i sin analys över människors smak.
http://en.wikipedia.org/wiki/La_Distinction Titeln på hans verk, Distinction, är också ett ord som anspelar på unikhet/identitet. Vem är man som person? Vilken grupp tillhör man i samhället? Raggare är intresserad av amerikanska bilar, cigaretter och motorsport generellt. Damfrisörer är intresserade av hår, schlagerfestivaler och gay pride festivaler. Ens intressen visar vem man är, inte bara för andra utan för en själv också. Det är en del av ens Själv. En stabil punkt i en kaotisk värld. Och i och med den globala ekonomins nedgång just nu, med banker som går under och arbeten som förflyttas, är intressen av större vikt idag än det var förr. Det är viktigare med starkare intressen nu än vad det var förr. Vissa intressen är dessutom mer i modet just nu, som släktforskning och allting annat som har med det förflutna att göra. Om man kan hitta en koppling bakåt i tiden, som berör en själv, så skapar man sig en bild över sig själv som mer autentisk. Det handlar om att ha rötter. Har man rötter, är man autentisk, så befäster man sin identitet ytterligare. Människors identiteter är nuförtiden mer fragmenterade än vad dom var förr. Förr kunde man kalla sig för skogshuggare, man, eller någon annan kategori som kan identifiera sig med. Men i och med postmodernismen så ifrågasätts dessa kategorier, dom dekonstrueras i försök att minimera deras inflytande. Man får inte vara gentleman för då är man manschauvinist. Man kan inte identifiera sig med sitt arbete för fabriken kan gå i konkurs eller flytta utomlands. Istället för man förlita sig på vem man själv är. Detta med intressen tar alltså inte slut enbart vid subkulturer eller vem man är som person. Det går in på hela ens identitet, med allt vad det innebär. Män har andra intressen än kvinnor, barn har andra intressen än vuxna, och så vidare. Det finns genusperspektiv, generationsperspektiv, och allt möjligt. Generationsperspektivet är extra intressant tycker jag. När är man vuxen? När kan man sägas ha utvecklat en personlighet? Har man fler intressen så har man en mer utvecklad personlighet, då är man mer vuxen. Eller, inte bara "fler" intressen, utan även mer djupgående intressen. Man ska gärna ha ett intresse som man har spetskunskap om. En vuxen person är en nörd, jämfört med ett barn. Att nämna sina intressen för någon, är en form av kommunikation. Att utveckla intressen är att utveckla sin förmåga att kommunicera. Barn kommunicerar sämre än vuxna, vuxna använder intressen som en del av abstrakt retorik. När man läser i tidningens singelannonser att någon har som intresse att gå månskenspromenader, så kan det betyda att personen är redo att skaffa familj och hus. När någon säger att dom har som intresse att mata fåglarna i parken, så kan det betyda att det är en person med mycket fritid. Det går alltså åt båda hållen, ens identitet påverkar ens intressen, och ens intressen visar på vem man är. I grunden dock, när det handlar om att utveckla intressen, så handlar det om socialisationsprocesser.
http://en.wikipedia.org/wiki/Socialization När man lär sig normer och värderingar, så odlar man intressen. Man ser en viktig person (en socialisationsagent) göra något som ger en inverkan på en som barn, då tar man in det (man internaliserar det). Det kan vara något så enkelt som att man får en femma för att kratta löv, vilket gör att man får ett begynnande intresse för pengar eller löv eller något sånt. Det är aldrig så enkelt dock. Socialisationsprocesser överlappar, och skapar interna konflikter. Morsan säger en sak, farsan säger en annan. Läraren säger "rök inte", men går sen ut på en rökpaus. Fotbollsmatchen som gick så bra avslutas med att en hund biter en i armen. Man kan aldrig riktigt veta vad som kommer att internaliseras, och man kan aldrig riktigt veta vilka associationer man kommer att göra till det som i slutändan blir ens intresse. Kanske associerar man sin mor med fångenskap då man såg hur hon aldrig fick chansen att utbilda sig och förverkliga sina drömmar, kanske blir det då en grogrund för ett intresse av militant feminism eller socialism.
http://en.wikipedia.org/wiki/Cultural_schema_theory Man kan aldrig riktigt veta på förhand hur en sak kommer att tolkas. Man kan aldrig försöka ge någon annan ett intresse. Det klassiska exemplet på det är när en far försöker få sin son att bli ishockeyproffs, leva ut sina drömmar genom sitt barn. Det kan få raka motsatsen, barnet kan rebellera. Oftast är det det som händer. Varannan generation rebellerar, så man har oftast en mer kompislik relation med sina mor och farföräldrar än vad man har med sina egna föräldrar.
Jag kan nog prata hur mycket som helst om det här, men nu har jag tagit upp lite mikro, lite meso, lite makro, lite filosofi, lite psykologi, lite sociologi, lite antropologi. Så jag hoppas att det ger något iaf