Dyslektiker på FB? Meddela detta i signatur?

Jag var 23 sist jag kollade.

Jag klarade mig nästan genom gymnasiet utan att berätta det för mina lärare. Dom fick en smärre chock när jag berättade det.

Men en som inte råkat ut för mobbningen kan heller inte föreställa sig det. Dock har jag min mor att tacka. För det är hennes hjälp jag kom igenom mina lärare, skolgång.

Det borde också finnas en ruta som man kan bocka för om man inte kan skilja på kolon och semikolon.

1990 blev dyslexi godkänd som handikapp i Sverige..

Fick reda på det av en lärarinna som jobbar med dyslektiker som är vuxna..
Fick även reda på av henne att i USA så hade de godkänt dyslexi som handikapp redan på 70-talet och varit uppmärksammad om det problem redan innan i några decennier.. (Inte alltid är skit med USA)
Till skillnad från Sverige där barn kunde höra att de var svaga,dumm, "du får faktiskt lägga manken till" och "nu skärper du till dig"osv långt in på 80-talet av b.la lärare.

Förbi 80-talet och in på 90-talet med

Ja det stämmer nu när du säger det.. Jag hade glömt att det fortsatte även efter godkännandet...


Edit: Såg nu efter åt med när man googlade runt att de forfarande är ett helvete för dyslektiker med att få adekvat hjälp.. Gå från verbal "mobbing" till att neka rätt hjälp..

Du har absolut en poäng i det du skriver. Jag har också svårt att ta en person på allvar och lyssna på dennes argument om inlägget är fullpackat med stav- och meningsbyggnadsfel. Om det är en dyslektiker det är frågan om så vet jag dock att han/hon kan vara intelligent hursomhelst - och därför kan det finnas intressanta åsikter och vettiga argument att ta del av. Så visst vore det bra om alla dyslektiker meddelade det i sin signatur. Men förstås ska det inte vara en bestämmelse eller så.

Det är inte den som har dyslexi som lider av den, det är den som måste läsa resultatet. Så sluta säg att du lider av dyslexi (om du inte är den som läser).

Själv har jag svårartad dyskalkyli och blandar ihop tider och datum kors och tvärs. Som tur är har det inte påverkat mitt arbete som programmerare nämnvärt förutom ett och annat missat möte.

Jag har alltså svårt att förstå 13.30 när jag ska minnas tiden, för mig blir det "halv ett" eller "halv två" beroende på tur/otur i tänkandet, hjärnan vet att det är 13 (=ett) sen är det en halvtimme (=halv ett, eller halv två).

Har svårt för tidsuppfattning, tidsuppskattning (men det har alla programmerare), datum, födelsedagar, osv. Bara tidsenheter verkar drabba mig. Matematik och andra områden där man använder siffror är inga problem. Eller. Jo, jag har svårt att lära mig nya telefonnummer.

Nej, det håller jag inte med om. Visst lider även den som har dyslexi.

Jag har en anhörig med dyslexi. Om han någon gång måste skriva något på egen hand så sitter han länge och svettas. Funderar och sliter sitt hår över hur alla ord ska stavas. Han lider definitivt av detta.

Det finns olika sorters dyslektiker, de som svettas och de som verkar skita fullständigt i det, typ har "accepterat" faktum och sprutar ur sig hur mycket text som helst, skriver offerter, håller i protokollförandet på mötena och skriver noveller de skickar till sina kompisar osv. Jag har två kompisar som kan helt klart har dyslexi, de är av sistnämnda typen. Jag bönar till dem att alltid skicka text till mig för korrläsning innan de skickar vidare, typ arbetsansökningar, slavkontrakt osv.. För de skiter själva i resultatet av vad de skriver de anser att det räcker att säga "jag är dyslektiker" så är allt klart.

Jaha, du menar den typen! Min anhöriga är inte sådan. Han vill inte visa upp någon skrift förrän någon annan har korrekturläst den, eller allra helst skrivit den åt honom. Jag har läst ett antal texter av honom, eftersom jag är den som oftast korrekturläser eller skriver åt honom. Om jag säger så här; alla som får någon text från honom ska vara glada att någon har hjälpt honom. Det är svårt att tyda ibland.

Han lider av detta, när han gick i skolan för läääänge sedan klassades man som dum i huvudet när man i själva verket hade dyslexi.

Det var även vanligt att de som var halvdöva eller hade väldigt dålig hörsel vart idiotstämplade då. Hoppas det bättrat sig nu. Har inte själv varit med om det men tjejens morsa råkade ut för det som barn.

Well. I det stora hela så har jag stor tolerans för felskrivningar, även när det är till gränsen otydbart vad som menas då jag som sagt har kompisar som jag får hjälpa ibland och även i yrkeslivet pysslat mycket med korrläsning.

Men jag gillar inte alla som "troligen" inte lider av dyslexi utan bara är lata och okunniga, vilket jag anser är större delen av de som påstår att de lider av dyslexi på forumen man besöker. Man har inte dyslexi bara för att man inte har full förståelse för när ord ska särskrivas eller skrivas ihop, man har dyslexi när man VET det men ändå inte grejar det.

Ja, jag har svårt för slarv med stor bokstav och punkt. När man inte har luft i inläggen utan en vägg av text istället.

Är det svårläst så kanske man inte läser det ordentligt, och det är ju synd eftersom själva innehållet kanske är väldigt tänkvärt.
Ej etablerade förkortningar (SMS-språk) ser jag rött av. Jag vet inte...jag kanske är för gammal för att hänga på diskussionsforum som hakar upp mig på sådant.

Däremot tycker jag det är lite komiskt med typiska "tangentbordsfelskrivningar", om nu det ordet finns. Att man missar en bokstav, eller att två bokstäver byter plats. Man har ofta så bråttom när man skriver på tangentbordet, är några meningar före i huvudet.