2009-01-07, 19:14
#1
http://www.axess.se/web/main.nsf/0/2...257537004F4F9F
Upprättad efter politisk utrensning
MAGASIN | SAMHÄLLESverige är ett land där dålig karaktär är förlåtlig, men inte felaktiga åsikter. Detta blev tydligt när Migrationsverkets Lennart Eriksson fick sparken för sina Israelsympatier.
av Nathan Shachar
Mellanöstern är numera en del av svensk inrikespolitik, har det sagts. Ställd inför en mikrofon kommer få svenska politiker och tyckare att ursäkta sig: "Jag kan för litet för att yttra mig om Mellanöstern".
Vill du privatisera skolorna? Förstatliga näringslivet? Inget av detta kan anföras mot dig så länge du sköter ditt jobb i staten. Men ve den ämbetsman som har fel åsikt om Mellanöstern!
När migrationsverkets verksamhetschef Eugène Palmér beslutade peta Lennart Eriksson från jobbet som enhetschef hänvisade han till Erikssons sympatier för Israel, vilka redovisats på Internet. Palmér såg också ett stort aber i Erikssons politiska hemvist - han ansågs stödja moderaterna, landets näst största parti. Eriksson stämde sin arbetsgivare, staten. Saken har väckt förvånandsvärt liten uppmärksamhet, de som velat följa turerna i detalj har varit hänvisade till Merit Wagers förträffliga blogg - http://meritwager.wordpress.com/
Domen föll vid Mölndals tingsrätt den 10 november och blev ett svidande bakslag för åsiktskommissarierna. Uppsägningen är ogiltig, slog rätten fast, och Migrationsverket får punga ut med ett skadestånd på 100.000 kronor, ovanpå Erikssons rättegångskostnader på 149.000 - pengar skattebetalarna gärna använt till något roligare än att trakassera folk i ogjort väder.
Under affären har Migrationsverkets chefsjurist Staffan Opitz betecknat Hamas som en befrielserörelse. Att detta svär mot Sveriges officiella ståndpunkt är allvarligt nog, dessutom rör det sig ju om ännu en intern Mellanöstern-åsikt. Är den åsikten, alltså Opitz' åsikt om Hamas, mer tillåten än Erikssons åsikt om Israel? Ja, svarar Opitz, blind för komiken, hans egen åsikt "saknar relevans".
En ljuspunkt i detta mörker har varit Birgitta Elfström, jurist och före detta kollega till de nämnda herrarna vid Migrationsverket. Elfström är en känd Palestina-aktivist som säkert har reservationer mot Erikssons Mellanöstern-syn. Men hon har under rättegången vittnat om att Erikssons Israel-vurm inte påverkat hans yrkesmässiga bedömningar. Elfström har därmed inte bara visat ett sällsynt prov på integritet, hon har därtill visat att hon - till skillnad från Palmér och Opitz - förstått vår förvaltnings grundprincip.
Denna skandal är toppen på ett isberg. Sverige är ett land där kravet på korrekta åsikter kastar en skugga över allt fler verksamheter. Dålig karaktär förlåter vi galant; fel åsikter leder till mobbing, utfrysning och sparken.
Denna kultur har drabbat Migrationsverket med speciell kraft. Visst har verket, som denna affär visat, sin andel narraktiga pedanter. Men de allra flesta i dess stab sliter heroiskt med infernaliskt svåra uppgifter. Hyckleriet, hjärtlösheten, motsägelserna och den mänskliga resursförstöring som präglar svensk invandrings- och flyktingpolitik är deras arbetsmiljö.
Vi skall akta oss för att låta Migrationsverket bära hundhuvudet - det är just det politikerna vill. Politikerna vägrar ta itu med invandrings- och flyktingfrågorna därför att de är livrädda för åsiktskommissarierna, rädda för att kallas "rasister". Men när våra yrkespolitiker envisas med att sopa de frågorna under mattan banar de väg för en ny sorts politiker; politiker som helst av allt vill förvandla invandringen till en stridsfråga.
Efter upprättelsen förklarade Lennart Eriksson att "saken gällde egentligen inte mig, den gällde demokrati och frihet och Israels rätt att existera." Som jag ser det är Israel irrellevant. Det handlade om svenskarnas rätt att tjäna sitt bröd utan godtyckliga husförhör i samvetsfrågor. Låt oss hoppas att domen i Mölndal blir prejudicerande, så att makthavare tänker sig för innan de trampar åsiktsfriden under fötterna.
NATHAN SHACHAR
Upprättad efter politisk utrensning
MAGASIN | SAMHÄLLESverige är ett land där dålig karaktär är förlåtlig, men inte felaktiga åsikter. Detta blev tydligt när Migrationsverkets Lennart Eriksson fick sparken för sina Israelsympatier.
av Nathan Shachar
Mellanöstern är numera en del av svensk inrikespolitik, har det sagts. Ställd inför en mikrofon kommer få svenska politiker och tyckare att ursäkta sig: "Jag kan för litet för att yttra mig om Mellanöstern".
Vill du privatisera skolorna? Förstatliga näringslivet? Inget av detta kan anföras mot dig så länge du sköter ditt jobb i staten. Men ve den ämbetsman som har fel åsikt om Mellanöstern!
När migrationsverkets verksamhetschef Eugène Palmér beslutade peta Lennart Eriksson från jobbet som enhetschef hänvisade han till Erikssons sympatier för Israel, vilka redovisats på Internet. Palmér såg också ett stort aber i Erikssons politiska hemvist - han ansågs stödja moderaterna, landets näst största parti. Eriksson stämde sin arbetsgivare, staten. Saken har väckt förvånandsvärt liten uppmärksamhet, de som velat följa turerna i detalj har varit hänvisade till Merit Wagers förträffliga blogg - http://meritwager.wordpress.com/
Domen föll vid Mölndals tingsrätt den 10 november och blev ett svidande bakslag för åsiktskommissarierna. Uppsägningen är ogiltig, slog rätten fast, och Migrationsverket får punga ut med ett skadestånd på 100.000 kronor, ovanpå Erikssons rättegångskostnader på 149.000 - pengar skattebetalarna gärna använt till något roligare än att trakassera folk i ogjort väder.
Under affären har Migrationsverkets chefsjurist Staffan Opitz betecknat Hamas som en befrielserörelse. Att detta svär mot Sveriges officiella ståndpunkt är allvarligt nog, dessutom rör det sig ju om ännu en intern Mellanöstern-åsikt. Är den åsikten, alltså Opitz' åsikt om Hamas, mer tillåten än Erikssons åsikt om Israel? Ja, svarar Opitz, blind för komiken, hans egen åsikt "saknar relevans".
En ljuspunkt i detta mörker har varit Birgitta Elfström, jurist och före detta kollega till de nämnda herrarna vid Migrationsverket. Elfström är en känd Palestina-aktivist som säkert har reservationer mot Erikssons Mellanöstern-syn. Men hon har under rättegången vittnat om att Erikssons Israel-vurm inte påverkat hans yrkesmässiga bedömningar. Elfström har därmed inte bara visat ett sällsynt prov på integritet, hon har därtill visat att hon - till skillnad från Palmér och Opitz - förstått vår förvaltnings grundprincip.
Denna skandal är toppen på ett isberg. Sverige är ett land där kravet på korrekta åsikter kastar en skugga över allt fler verksamheter. Dålig karaktär förlåter vi galant; fel åsikter leder till mobbing, utfrysning och sparken.
Denna kultur har drabbat Migrationsverket med speciell kraft. Visst har verket, som denna affär visat, sin andel narraktiga pedanter. Men de allra flesta i dess stab sliter heroiskt med infernaliskt svåra uppgifter. Hyckleriet, hjärtlösheten, motsägelserna och den mänskliga resursförstöring som präglar svensk invandrings- och flyktingpolitik är deras arbetsmiljö.
Vi skall akta oss för att låta Migrationsverket bära hundhuvudet - det är just det politikerna vill. Politikerna vägrar ta itu med invandrings- och flyktingfrågorna därför att de är livrädda för åsiktskommissarierna, rädda för att kallas "rasister". Men när våra yrkespolitiker envisas med att sopa de frågorna under mattan banar de väg för en ny sorts politiker; politiker som helst av allt vill förvandla invandringen till en stridsfråga.
Efter upprättelsen förklarade Lennart Eriksson att "saken gällde egentligen inte mig, den gällde demokrati och frihet och Israels rätt att existera." Som jag ser det är Israel irrellevant. Det handlade om svenskarnas rätt att tjäna sitt bröd utan godtyckliga husförhör i samvetsfrågor. Låt oss hoppas att domen i Mölndal blir prejudicerande, så att makthavare tänker sig för innan de trampar åsiktsfriden under fötterna.
NATHAN SHACHAR
