Hjärnan, programerad dator. eller?

Jag fascineras enormt av den, och jag skulle hamna i en närmast religiös extas om det kom fram evidens för den. Då ingen dylik tycks finnas än, ställer jag mig skeptisk till den.

Hahaha, nej that's it. Jag ska döda mitt intresse för filosofi medan jag fortfarande kan.

Om jag får flika in.
Den dikotomi dokumentären utgår ifrån är inte bara en grov generalisering,
vilket han säger själv i videon,
utan det är också ett sätt att se på universum.
Men det säger inget om universum egentligen,
det säger mer om människornas syn på det.
Bara för att jag tycker att min bil ser ut som ett päron
blir inte bilen förvandlad till ett päron
Jag gillar speciellt när han tar upp det mentala och sociologi,
som om jämförelsen mellan mentala objekt och kosmiska kroppar håller.
Det är en bra modell för dokumentären, man förstår vad som menas,
men det är inte som att det är så på riktigt.


Sen förstår jag inte riktigt varför det är så populärt med sådana här dokumentärer nuförtiden. En människa som kallar sig forskare får ett personporträtt och tid att argumentera för sin sak. Det blir lite som amerikansk reklam för personval, en ploj. Och sen sitter människor och lobbar för dessa filmer i diskussionsforum. Känns precis som guerrilla marketing/stealth marketing. Fast för vad, det är inte som att någon säger åt mig att köpa dokumentären, bara tro på det som sägs. Men i grunden är det bara axiom på axiom utan diskussion/kritik. Det gör det inte mindre intressant, även en opublicerad forskare utan anslag och stöd kan ändå komma fram med nya idéer. Så det är ju perfekt för filosofi-forumet här egentligen, där det inte krävs så mycket empiri eller verklighetsförankring för att kunna diskutera. Men när det dyker upp i religion och paranormal-forumena, då känns det lite för slappt...

Peace

Det ironiska är ju att den är programmerad så att vi kan tänka fritt (med väldigt få ramar) så definierar vi ofta det med sci-fi titlar som "artificiell intelligens", men den är ju inte artificiell, alltså det är det något annat. Det som skiljer människor från djur är att vi har en tredje sak att pyssla mer utöver att överleva & reproducera - att tänka kring saker runt oss, att vilja kartlägga och förstå.

Hmm, jag vill först säga att jag inte kan något om programmering och datorer och sånt, men jag vet en del om psykologi.

Människor bombarderas med intryck hela tiden som programmerar vårat tankesätt. Man kan absolut säga att det är program. Reklam är ett bra exempel, och media. Alla dessa intrycken formar oss. Ta mode t.ex, eller att tänderna måste vara vita som.. ja ett A4-papper kanske? Det ser förvisso rent och fint ut och inger intrycket av en frisk människa. Men det har blivit mode och en del går väldigt långt för att se ut som personerna gör på MTV eller i reklamtidningar. De köper VAD SOM HELST för att tänderna ska bli vita.

Där har vi ett klassiskt exemplar av en programmerad människa! En som hela tiden följer strömmen och vill vara exakt som "programmen" de hela tiden bombarderas med.

Det finns en hel del psykologiska program på TV, alltså i filmer. Våld är lätt att använda, det påverkar folk väldigt starkt.
Men vi har också reaktioner på scenarion och detta tycker jag är väldigt intressant!

Tänk dig att du har en halvkompis (Alltså en random dude som du knappt känner men brukar byta ett par ord med då och då.) och hans morfar går och dör.
Vad gör man då kompisen berättar detta? Jo, man skådespelar och försöker se ut att bry sig om den döde trots att man skiter fullständigt i den.

En del människor sitter t.om och hulkar då kändisar dör. Detta beteendet är utan tvekan ett resultatet av för mycket TV-tittande. För det är DÄRIFRÅN dessa reaktionerna kommer.

Tittar man runt i samhället på hur folk beter sig så ser man snabbt att de ÄR robotar. De går/åker till jobbet exakt som elektricitet i ett kretskort för att göra sitt jobb. Gatorna ÄR kretskort med ström i.
De har knappt några egna tankar utan plockar bara upp programmen som de bombarderas med.
De reagerar som personerna i Glamour (Eller valfritt TV-program.) och uppfostrar sina barn som programmen.
De köper det som programmen vill att de ska köpa. T.ex hemelektronik som de egentligen inte behöver såsom eltandborste för 800:-, (Hårdvara till datorer och andra förnödenheter är ju såklart inte inräknat här.) tandkräm med extra mycket fluor i mm. Orkar inte dra upp en miljon saker men det finns ju helt otroligt mycket folk köper som de egentligen klarar sig gott utan. Listerine förresten, som är ett jäkla gift. Oj vad rent det blir! Titta inte på fakta bara, nejrå det behövs inte. Listerine är bra, det säger TV'n, då köper jag det.

Fler exemplar är att människor tror att det är KUL att arbeta. De söker frenetiskt efter jobb för de BARA MÅSTE jobba! Varför vet de inte riktigt. En stark orsak är ju för att de slipper gå till soc och gnälla. Men det finns dem som nästan gråter av lycka då de får jobb, som om det är deras högsta önskan. Drömjobbet.

En del är taggade på att dra ut i krig och få ben och armar bortsmällda. Jättekul. Lumpen är ju "kul" den med. Det vet ju alla som har blivit inkallade till mönstring. Det lovas minsann att det är RIKTIGT ROLIGT att lumpa! Som en lekstuga där allt bara ska vara roligt.

Det är hela tiden det här programmerandet, "Kolla hit - erbjudande!" "Rea rea rea!" "Ditt drömjobb!" "Köp villa Volvo vovve och sitt ner och håll käften och försök inte hitta en större mening med livet!"

Men nog om det, jag tror du fattar, speciellt när du faktiskt tänkt i dessa banorna.
I mitt tycke så är människor biologiska robotar som KONSTANT programmeras. Alla människor är programmerade, t.om de som vet att de är programmerade blir ju bombarderade av skiten. Det går att omprogrammera sig så att man slipper bli överrumplad av programmen, men det går aldrig att få bort det helt.
Omprogrammering tar enormt mycket tid och är extra svårt om man bor i stan där man hela tiden distraheras och får för lite lugna stunder.
Detta vet jag då jag har en bror som bor mer centralt, och kontrasten mellan våra livsmiljöer är väldigt stark. Så stark att jag vid besök, ofta hajar till och inser att jag börjar tappa greppet om mig själv och bli en del av det jag kallar matrix, bara efter första dagen. Jag tror inte det är ett matrix som i filmen, men jag använder ordet till att förklara den här världen som är fullproppad av psykologiska program.

Jah fan, nu har jag fått skriva av mig lite. Hoppas någon läst allt och blir mer uppmärksam på programmen runt omkring oss.