2008-12-25, 01:45
#61
Rösta fram årets bästa pepparkakshus!
Men att placera en snara runt halsen och rikta en synnerligen grovkalibrig puffra mot huvudet är inget SVT har någonting emot
För många år sedan, när jag var ung (ja, det ÄR många år sedan
) var vi ett gäng som spelade in Kalle Anka och Karl-Bertil och tittade på det på midsommarafton i stället. Vi tänkte skapa en ny tradition eller något. Hur som helst så blev det helt fel. Det gick bara inte att titta på Kalle och Karl-Bertil på midsommarafton.
Så numera följer jag reglerna...
Varsågod.
Hm, ser att även den svenska bidragsgivaren på IMDB verkar sprida föreställningen om att det var ett slags ideologiskt motstånd som gjorde att Disneys kortfilmer och andra amerikanska tecknade filmer inte "fick" visas i svensk TV annat än vid jultid. Detta tror jag är en myt som uppstått och traderats därför att den är en så förföriskt enkel symbol för ett förment renlärigt, trångsynt och kulturellt avskärmat "DDR-Sverige" - i sig ett tvivelaktigt begrepp som mest bidrar till att relativisera och bagatellisera den historiska verkligheten bakom järnridån.
Givetvis fanns det ett politiskt motstånd mot Disney och annan "kulturkommersialism" - i fallet Kalle Anka på julafton kan man erinra sig hur den nya barn-TV-chefen Helena Sandblad vid sitt tillträde på 1970-talet skall ha förklarat att det nu skulle bli ett slut på detta - tills man förargligt nog upptäckte att programmet gick på TV1 och att hon själv bara chefade över TV2. Och det är förvisso inte svårt att hitta kritik av Disney och andra förmenta uttryck för den amerikanska kulturimperialismen i debattböcker och tidningsartiklar från denna tid, inklusive de officiella skriftserierna med "rapporter" från Statens Kulturråd.
Likväl - att denna kritik förekom är ju ett tydligt tecken inte på att den svenska mediamarknaden skulle ha varit rensad på amerikansk populärkultur, utan tvärtom på att denna blomstrade här. Sverige har ju under hela efterkrigstiden varit ett av de länder som mest helhjärtat tagit till sig den amerikanska kulturen. Att svensk television inte visade Disneyfilmer annat än vid jul beror på att dessa inte fanns tillgängliga - det rörde sig ju om en begränsad mängd dyrbara cartoons som skapats för biografvisning och som Disneystudion fortfarande tjänade pengar på genom matinéföreställningar. Inte heller bolagets tecknade långfilmer såldes ju till TV utan man föredrog att själva återlansera dem på biograferna när en ny generation tittare hade vuxit fram.
Det var först under Michael Eisners chefsskap, från 1984, som Disney började producera tecknade filmer för TV och även distribuera sina klassiska biograf-cartoons till TV genom olika Disneyblock och Disneykanaler - serier som Gummi Bears 1985, Duck Tales 1987 och The New Adventures of Winnie the Pooh 1988. Men dessa serier gick ju också på svensk TV, utan dessa förmenta ideologiska hinder och förbud. På samma sätt visade ju svensk TV sådan animation som Familjen Flinta, Rosa Pantern, Looney Tunes och andra klassiska cartoons från WB och MGM även under 60- och 70-talen. Utan att förneka att det vid denna tid fanns en stundom enfaldig och enkelspårig kritisk retorik riktad mot "den amerikanska kulturimperialismen", måste man samtidigt minnas att det helt enkelt inte fanns så mycket tecknad film tillgänglig för TV vid denna tid. Det var i stort sett Hanna-Barberas produktion som gavs, och deras "bästa" serier kom ju även till Sverige medan monomana dussinproduktioner som SuperFriends sannolikt uteblev p.g.a. kvalitetskrav snarare än av ideologiska skäl. Först i och med tillkomsten av sådant som Cartoon Network Studios och Walt Disney Television Animation under slutet av 1980- och början av 1990-talet började man få igång en någotsånär kvalitativ produktion av TV-animation.
2008-12-25, 12:15
#62
2008-12-25, 14:38
#63
2008-12-25, 14:40
#64
2008-12-25, 15:57
#65
Citat:
Ursprungligen postat av 2009
Hahaha!
Nu förstår jag varför den är klippt!
Kalle Anka skjuter med kulspruta, naaah nog inget för barna.
Nu förstår jag varför den är klippt!
Kalle Anka skjuter med kulspruta, naaah nog inget för barna.
Men att placera en snara runt halsen och rikta en synnerligen grovkalibrig puffra mot huvudet är inget SVT har någonting emot
2008-12-27, 19:15
#66
2008-12-27, 22:22
#67
Citat:
Ursprungligen postat av blomvattnare
Jag har också något minne av hönsgården. Kanske var det så i något eller några år?
Det har alltid varit tabu att spela in just Kalle Anka. Om man måste göra det pga sjukdom, så måste man spela över det bandet så fort man har sett det. Man ska bara se Kalle Anka en gång om året.
Ni kan väl reglerna?
Det har alltid varit tabu att spela in just Kalle Anka. Om man måste göra det pga sjukdom, så måste man spela över det bandet så fort man har sett det. Man ska bara se Kalle Anka en gång om året.
Ni kan väl reglerna?
För många år sedan, när jag var ung (ja, det ÄR många år sedan
) var vi ett gäng som spelade in Kalle Anka och Karl-Bertil och tittade på det på midsommarafton i stället. Vi tänkte skapa en ny tradition eller något. Hur som helst så blev det helt fel. Det gick bara inte att titta på Kalle och Karl-Bertil på midsommarafton.Så numera följer jag reglerna...
2008-12-29, 07:46
#68
Citat:
http://www.imdb.com/title/tt0908282/
Ursprungligen postat av flanders
Någon som vet om man kan hitta det hela på IMDB?? Har letat men utan framgång.
Varsågod.
2008-12-29, 09:36
#69
Citat:
Ursprungligen postat av Hattpapper
Hm, ser att även den svenska bidragsgivaren på IMDB verkar sprida föreställningen om att det var ett slags ideologiskt motstånd som gjorde att Disneys kortfilmer och andra amerikanska tecknade filmer inte "fick" visas i svensk TV annat än vid jultid. Detta tror jag är en myt som uppstått och traderats därför att den är en så förföriskt enkel symbol för ett förment renlärigt, trångsynt och kulturellt avskärmat "DDR-Sverige" - i sig ett tvivelaktigt begrepp som mest bidrar till att relativisera och bagatellisera den historiska verkligheten bakom järnridån.
Givetvis fanns det ett politiskt motstånd mot Disney och annan "kulturkommersialism" - i fallet Kalle Anka på julafton kan man erinra sig hur den nya barn-TV-chefen Helena Sandblad vid sitt tillträde på 1970-talet skall ha förklarat att det nu skulle bli ett slut på detta - tills man förargligt nog upptäckte att programmet gick på TV1 och att hon själv bara chefade över TV2. Och det är förvisso inte svårt att hitta kritik av Disney och andra förmenta uttryck för den amerikanska kulturimperialismen i debattböcker och tidningsartiklar från denna tid, inklusive de officiella skriftserierna med "rapporter" från Statens Kulturråd.
Likväl - att denna kritik förekom är ju ett tydligt tecken inte på att den svenska mediamarknaden skulle ha varit rensad på amerikansk populärkultur, utan tvärtom på att denna blomstrade här. Sverige har ju under hela efterkrigstiden varit ett av de länder som mest helhjärtat tagit till sig den amerikanska kulturen. Att svensk television inte visade Disneyfilmer annat än vid jul beror på att dessa inte fanns tillgängliga - det rörde sig ju om en begränsad mängd dyrbara cartoons som skapats för biografvisning och som Disneystudion fortfarande tjänade pengar på genom matinéföreställningar. Inte heller bolagets tecknade långfilmer såldes ju till TV utan man föredrog att själva återlansera dem på biograferna när en ny generation tittare hade vuxit fram.
Det var först under Michael Eisners chefsskap, från 1984, som Disney började producera tecknade filmer för TV och även distribuera sina klassiska biograf-cartoons till TV genom olika Disneyblock och Disneykanaler - serier som Gummi Bears 1985, Duck Tales 1987 och The New Adventures of Winnie the Pooh 1988. Men dessa serier gick ju också på svensk TV, utan dessa förmenta ideologiska hinder och förbud. På samma sätt visade ju svensk TV sådan animation som Familjen Flinta, Rosa Pantern, Looney Tunes och andra klassiska cartoons från WB och MGM även under 60- och 70-talen. Utan att förneka att det vid denna tid fanns en stundom enfaldig och enkelspårig kritisk retorik riktad mot "den amerikanska kulturimperialismen", måste man samtidigt minnas att det helt enkelt inte fanns så mycket tecknad film tillgänglig för TV vid denna tid. Det var i stort sett Hanna-Barberas produktion som gavs, och deras "bästa" serier kom ju även till Sverige medan monomana dussinproduktioner som SuperFriends sannolikt uteblev p.g.a. kvalitetskrav snarare än av ideologiska skäl. Först i och med tillkomsten av sådant som Cartoon Network Studios och Walt Disney Television Animation under slutet av 1980- och början av 1990-talet började man få igång en någotsånär kvalitativ produktion av TV-animation.
2008-12-29, 10:14
#70
Citat:
det DÄR var ett intressant och informativt inlägg.
Ursprungligen postat av Pojken med guldbyxorna
Hm, ser att även den svenska bidragsgivaren på IMDB verkar sprida föreställningen om att det var ett slags ideologiskt motstånd som gjorde att Disneys kortfilmer och andra amerikanska tecknade filmer inte "fick" visas i svensk TV annat än vid jultid. Detta tror jag är en myt som uppstått och traderats därför att den är en så förföriskt enkel symbol för ett förment renlärigt, trångsynt och kulturellt avskärmat "DDR-Sverige" - i sig ett tvivelaktigt begrepp som mest bidrar till att relativisera och bagatellisera den historiska verkligheten bakom järnridån.
Givetvis fanns det ett politiskt motstånd mot Disney och annan "kulturkommersialism" - i fallet Kalle Anka på julafton kan man erinra sig hur den nya barn-TV-chefen Helena Sandblad vid sitt tillträde på 1970-talet skall ha förklarat att det nu skulle bli ett slut på detta - tills man förargligt nog upptäckte att programmet gick på TV1 och att hon själv bara chefade över TV2. Och det är förvisso inte svårt att hitta kritik av Disney och andra förmenta uttryck för den amerikanska kulturimperialismen i debattböcker och tidningsartiklar från denna tid, inklusive de officiella skriftserierna med "rapporter" från Statens Kulturråd.
Likväl - att denna kritik förekom är ju ett tydligt tecken inte på att den svenska mediamarknaden skulle ha varit rensad på amerikansk populärkultur, utan tvärtom på att denna blomstrade här. Sverige har ju under hela efterkrigstiden varit ett av de länder som mest helhjärtat tagit till sig den amerikanska kulturen. Att svensk television inte visade Disneyfilmer annat än vid jul beror på att dessa inte fanns tillgängliga - det rörde sig ju om en begränsad mängd dyrbara cartoons som skapats för biografvisning och som Disneystudion fortfarande tjänade pengar på genom matinéföreställningar. Inte heller bolagets tecknade långfilmer såldes ju till TV utan man föredrog att själva återlansera dem på biograferna när en ny generation tittare hade vuxit fram.
Det var först under Michael Eisners chefsskap, från 1984, som Disney började producera tecknade filmer för TV och även distribuera sina klassiska biograf-cartoons till TV genom olika Disneyblock och Disneykanaler - serier som Gummi Bears 1985, Duck Tales 1987 och The New Adventures of Winnie the Pooh 1988. Men dessa serier gick ju också på svensk TV, utan dessa förmenta ideologiska hinder och förbud. På samma sätt visade ju svensk TV sådan animation som Familjen Flinta, Rosa Pantern, Looney Tunes och andra klassiska cartoons från WB och MGM även under 60- och 70-talen. Utan att förneka att det vid denna tid fanns en stundom enfaldig och enkelspårig kritisk retorik riktad mot "den amerikanska kulturimperialismen", måste man samtidigt minnas att det helt enkelt inte fanns så mycket tecknad film tillgänglig för TV vid denna tid. Det var i stort sett Hanna-Barberas produktion som gavs, och deras "bästa" serier kom ju även till Sverige medan monomana dussinproduktioner som SuperFriends sannolikt uteblev p.g.a. kvalitetskrav snarare än av ideologiska skäl. Först i och med tillkomsten av sådant som Cartoon Network Studios och Walt Disney Television Animation under slutet av 1980- och början av 1990-talet började man få igång en någotsånär kvalitativ produktion av TV-animation.
Givetvis fanns det ett politiskt motstånd mot Disney och annan "kulturkommersialism" - i fallet Kalle Anka på julafton kan man erinra sig hur den nya barn-TV-chefen Helena Sandblad vid sitt tillträde på 1970-talet skall ha förklarat att det nu skulle bli ett slut på detta - tills man förargligt nog upptäckte att programmet gick på TV1 och att hon själv bara chefade över TV2. Och det är förvisso inte svårt att hitta kritik av Disney och andra förmenta uttryck för den amerikanska kulturimperialismen i debattböcker och tidningsartiklar från denna tid, inklusive de officiella skriftserierna med "rapporter" från Statens Kulturråd.
Likväl - att denna kritik förekom är ju ett tydligt tecken inte på att den svenska mediamarknaden skulle ha varit rensad på amerikansk populärkultur, utan tvärtom på att denna blomstrade här. Sverige har ju under hela efterkrigstiden varit ett av de länder som mest helhjärtat tagit till sig den amerikanska kulturen. Att svensk television inte visade Disneyfilmer annat än vid jul beror på att dessa inte fanns tillgängliga - det rörde sig ju om en begränsad mängd dyrbara cartoons som skapats för biografvisning och som Disneystudion fortfarande tjänade pengar på genom matinéföreställningar. Inte heller bolagets tecknade långfilmer såldes ju till TV utan man föredrog att själva återlansera dem på biograferna när en ny generation tittare hade vuxit fram.
Det var först under Michael Eisners chefsskap, från 1984, som Disney började producera tecknade filmer för TV och även distribuera sina klassiska biograf-cartoons till TV genom olika Disneyblock och Disneykanaler - serier som Gummi Bears 1985, Duck Tales 1987 och The New Adventures of Winnie the Pooh 1988. Men dessa serier gick ju också på svensk TV, utan dessa förmenta ideologiska hinder och förbud. På samma sätt visade ju svensk TV sådan animation som Familjen Flinta, Rosa Pantern, Looney Tunes och andra klassiska cartoons från WB och MGM även under 60- och 70-talen. Utan att förneka att det vid denna tid fanns en stundom enfaldig och enkelspårig kritisk retorik riktad mot "den amerikanska kulturimperialismen", måste man samtidigt minnas att det helt enkelt inte fanns så mycket tecknad film tillgänglig för TV vid denna tid. Det var i stort sett Hanna-Barberas produktion som gavs, och deras "bästa" serier kom ju även till Sverige medan monomana dussinproduktioner som SuperFriends sannolikt uteblev p.g.a. kvalitetskrav snarare än av ideologiska skäl. Först i och med tillkomsten av sådant som Cartoon Network Studios och Walt Disney Television Animation under slutet av 1980- och början av 1990-talet började man få igång en någotsånär kvalitativ produktion av TV-animation.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
