jobba på gym vs läkare?

1500 kr är trots allt en struntsumma i sammanhanget. Jobbar ni på något sunkigt förortsgym? Vad jag vet ligger snittlönen som Personlig Tränare på minst 230 000 kr i månaden, och då är det inte många timmar man jobbar per veckan.

För jäkla synd att det ska vara så hög intagning på den linjen, hade annars lätt hoppat på den.

Sedan är det så att Personlig Tränare är ett mycket statusfyllt yrke. Direkt stenhårt, detta är att satsa på om man i framtiden inte vill bli utskrattad på klassåterträffen.

Passar på att kapa tråden lite här.

Läser tredje året på gymlinjen och funderar på att försöka ta mig över till USA efter examen. Vet att jag kommer att få lägga månader på att plugga inför deras prov, att arbetstiderna är helt sjuka där borta och att det är praktiskt taget omöjligt att som utlänning komma in på någon av de mest statusfyllda specialiteterna, såsom marklyfts- eller bänkpressinstruktör. Men jag är trots detta villig att satsa.

Min fråga är: Hur tror ni att lönen för amerikanska gyminstruktörer kommer att påverkas nu när Obama ska att införa fri gymträning för alla under 18 år?

Det är ju inte månadslönen som lockar, utan alla förmåner. Bilar, längeheter, semestrar men framför allt alla feta fester man får gå på.

Vad har hänt med TS?

Alla bara snackar om pengarna och statusen på gymlinjen och visst,jag ska inte sticka under stolen med att många av mina klasskamrater var enormt statusinriktade men vi var också ett gäng "världsförbättare" som lovade varandra att så fort vi fick vår examen skulle vi ut och jobba för "gyminstruktörer utan gränser".

Det var det absolut mest givande jag gjort i hela mitt liv,vi åkte ut till byar som inte ens hade ett vettigt chinsräcke eller bänkpress och gjorde vårt absolut bästa för att åtminstone lämna invånarna i byn med åtminstone några cm:s större bicepsomkrets...
Tyvärr förstördes mycket av vårt arbete av klåparna inom "läkare utan gränser"(så sjukt fjantigt namn ) som tog mycket av våra näringsdrycker och proteindrinkar och gav bort till helt hopplösa fall som små pinnsmala treåringar som hade smalare ben än flugorna som surrade runt dem!!
Det skar verkligen i hjärtat när man fick se de klena stackarna dricka upp nästan hela våra förråd av drycker och käka våra bars utan att på något sätt visa sig förtjäna dem genom att ge järnet på det gym som vi faktiskt ändå lyckades bygga!

Tänk på att gymlinjen i USA har ett helt annat upplägg, mycket kretsar runt de överviktsproblem som landet har, förvisso finns det "tjockisar" i Sverige också, men de är knappast samma procent av klientelen på ett vanligt gym. Det är självklart bättre pengar, som i alla yrken som är något att ha, när man jobbar i USA. Men du bör även räkna med risken att bli stämd för felbehandling, vilket är ett vanligt problem för gyminstruktörer/PT där. Många överviktiga människor sätter orealistiska krav på sina PTs och när de inte når dem tvekar de inte över att dra in advokater i bilden.

Men jag tycker absolut du ska försöka att ta dig in ifall det är din dröm, jag antar att du definitivt har kapaciteten när du har klarat tre år på den svenska gymlinjen som knappast är någon dans på rosor enligt allt jag hört.

Alltså, undrar bara hur i helvete TS kan ens komma på tanken att jämföra gyminstruktör med "läkare".

Jag pluggar själv på gymlinjen, det är en dröm jag haft sen barnsben och sen jag såg "pumping iron" som jag sökte linjen. Måste säga att det var inte lätt, men nu efter 5 års hårt pluggande och 2 års praktik så är jag på gång med ett gymjobb.
Ingångslönen är tyvärr kass, bara 33000/mån och tjänstebil (svårt att välja vilken) och jag får börja med att ta de lägsta jobben.

Efter allt slit, plugg och inget socialt liv alls så gör det mig förbannad att TS jämför mitt drömyrke med nått så simpelt som läkare, dom vem som helst kan läsa på distans. (vart är spysmileyn när jag behöver den).

Som tur är fick vi lära oss att inte se ner på lägre ståend yrken och att inte skratta år folk som tex är "läkare", så även om jag vill spy galla över dig TS så vet jag bättre.

Nä nu är jag så irriterad att jag måste göra 1000 chin-ups.

Hur tänkte du nu? En av mina vänner är chef på ett gym och sitter på ett tiotal miljoner i budget, han har gått helgkurser och jobbat sig upp inom företaget, utan att träna gym mer än 3 ggr i veckan.

Summan av kardemumman: antal träningsdagar är oviktigt för jobbet.

Bra trollförsök, de jag vet som har tagit sig in på gymlinjen bodde praktiskt taget på gymmet innan och sökte in via intervju (vilket faktiskt inte nämnts tidigare här, man kan vid bristande betyg söka via intervju där det ställs stora krav på ens personlighet, intervju med bland annat en PT, en dietist och en solarieföreståndare med hårda tester står på schemat), ifall man under levnadsbeskrivningsfasen av intervjuerna säger att man tränar tre gånger på vecka så pekar de i princip på dörren omedelbart. Det vore ett slöseri med skattepengar att ta in folk som så uppenbart aldrig skulle klara utbildning.

TS: Du kan väl skriva vad du tror att en PT gör om dagarna så kan nån säkert hjälpa dig från rätt nivå.
Kan låta lite harsh men vet du inte vad yrket innebär är du förmodligen inte gyminstruktörs-material...
Många tror att dom är "the one" som ska klara av det men faktum är tier-1 gymmen på manhattan är bland de mest selektiva arbetsgivarna i världen... och även om du skulle få in en fot har du inte statistiken på din sida

Vad du än gör tycker jag inte du borde ha läkare som alternativ, riktigt skitjobb. Hade ett sommarjobb som kirurg för ett par år sedan, aldrig mer säger jag. Visst det finns många inriktningar men jag tror knappast det blir så mycket bättre. En klasskompis hade oturen att lottas till att sommarjobba som gynekolog. Han var tvungen att undersöka alla gymnasietjejers fittor på vår skola. Usch...

Nä, kan du inte bli GI satsa absolut inte på läkare.

Jobbade extra som överläkare ett par månader förra året medans jag läste tekniskt basår på chalmers.
Fick erbjudande om ett lagerkneg nere vid hamnen och kan ju säga att det är fan så mkt bättre betalt och utvecklande gentemot läkarjobbet.