Tältmordet på en 10-åring i Orrefors 2000

Ingen fara.
Journalister har hört av sig några gånger genom åren och velat att jag ska delta i dokumentärer kring händelsen. En dam från Sveriges radio vill göra en dokumentär om det 10 år efter händelsen men jag ville inte vara med.. min storasyster som också var med den natten ställde däremot upp och några andra. Karolinas storebror (som var allas fina vän) ställde också upp. Ligger väl ute nånstans att lyssna på.

Men jag vet inte riktigt varför jag inte har velat prata om det i radio osv. Det var en hemskt upplevelse naturligtvis som inget barn ska behöva gå igenom. Jag hade nog turen i oturen att inte vara äldre än 11 år så jag inte riktigt förstod det ENORMA allvaret i situationen. Värre var det nog däremot för min storasyster som var 13. 2 andra var också 13.
Men hur eller hur så var vi ändå bara barn.

Det jag har reagerat ordentligt på är att Leo nu har egna barn och jag är väldigt osäker på om det är lämpligt.

Leo - du måste väl seriöst förstå att du är tvungen att flytta långt ifrån Småland för att kunna ge dina barn den uppväxt som dom förtjänar? Och om du inte redan har gjort det så är du naturligtvis tvungen att byta namn också. Både för och efternamn.
Det spelar ingen roll hur frisk, snäll och bra du är eller inte är eftersom det du har gjort, mordet förstås men man ska inte glömma allt annat djupt sjukt som du har gjort när du var tonåring. Folk kommer ALDRIG att acceptera dig eller dina barn. Det bottnar förstås i rädsla först och främst men också ett enormt förakt.

Och jag tycker det är oerhört synd för dina barn. Men helt ärligt, för dig med.
Som du har skrivit i tråden så var du ett barn när du gjorde vad du gjorde.
Så som jag har fått till mig så var du gravt sjuk.
Såklart är du ansvarig för dina handlingar men ingen människa förtjänar att leva fullständigt utstött från samhället och så även du.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att du fick den hjälp som du behövde under ditt straff.
Jag har ingen aning om hur din barndom var. Om den var svår och tuff eller glädjefylld och bra. Det får du gärna skriva här och berätta. Kanske får människor en bättre förståelse för dig och dina handlingar då.

Jag förstår att du har varit med om riktigt jobbiga grejer under ditt straff och man kan inte straffa en person för resten av deras liv även att ditt brott var oerhört vedervärdigt.

Och det spelar ingen roll hur jävla dålig ekonomi du har för du behöver hur eller hur ändå börja om ditt liv långt härifrån.
Du måste ju kunna få hjälp med det utav myndigheterna.

Det är sinnessjukt att mördaren är i denna tråden och kommenterar och beter sig lika omoget och infantilt som man kan tänka sig om en person som honom.

Man jämför inte ett mord på ett 10-årigt barn med lite "stök" från tonåren. Det är fel och respektlöst mot alla som läser här, mot Karolinas familj och kompisar och mot Karolina själv.

Lämna ifrån dig dina barn så att de slipper dig och din last så att de kan få en normal uppväxt där de kan leka med andra barn. Efter det kan du göra något som du borde gjort för längesedan.

Din usling!

Din psykopat!

Din barnmördare!

Jag tänker på Karolina och hennes familj i detta nu. Stackars Karolina ❤️

Jag lyssnade på Podme dokumentären om Flickmordet i äppelträdgården i 3 delar. I del tre så läser Karolinas mamma upp dikter hon skrivit till Karolina efter hennes bortgång. Jag började storböla. Jag rekommenderar alla att lyssna på den.

Tack för att du delar. Fy sjutton vad hemskt det måste ha varit. Tror du att det har påverkat dig i livet?