Kan man älska en kompis?

Undrar bara om någon annan har känt samma eller kan förstå? Jag är kille och inte bög.

Jag har haft många kompisar i mitt liv. Har för det mesta alltid haft någon/några att ha kul med/umgås med. Men under min studietid träffade jag en ny vän. jag kan säga så att han betyder väldigt mycket för mig. Känner nästan så att mitt liv inte är mycket värt utan honom ibland. Han är min bästa vän... Vi har gjort det mesta tillsammans och jag kan prata med honom om allt... Om jag eller han har några problem pratar vi alltid med varandra, (men detta jag skriver nu kan jag inte säga till honom).

Nu är det så att jag har flyttat och känner en riktig tomhet... Känns som att han betyder så mycket att jag inte borde flyttat...

Vad skulle ni på fb ha gjort? Han är ju ändå bara en vän... på något sätt... Det känns ju knäppt att flytta tillbaks... Jag kan ju inte bygga mi8tt liv på honom. Han kan ju flytta rätt som det är.

Jo precis. Har en kompis, som är min absolut bästa kompis. Han är även min granne, så kan gå över till honom när jag vill, har exempel en hemmanyckel till honom. Kan snacka med honom om vad som hellst. Utan honom så vet jag inte vad jag skulle göra. Jag och han har planer på att åka till norge och jobba efter vi gått ut skolan (vilket är snart). Så ja, man kan säga att jag älskar honom. kännt honom hela livet också

Trevligt... Då har vi en till

Givetvis kan man älska en kompis! Oavsett kön.

Precis. Givetvis kan man älska en kompis!

Sen beror det visserligen på hur man definierar älska.

Jag har en vän. Ja en vän. Iallafall en enda riktig sann vän. Honom älskar jag. Skulle åka till månen och tillbaka för hans skull vilken dag som hellst.
Sen älskar jag min fd sambo också. På båda sätten. Fast nu får jag vänja mig vid att bara älska henne som vän

Självfallet. man älskar ju (oftast iaf) sina syskon och sina föräldrar, så varför skulle man inte älska en polare som man ser som sin bror. Självklart finns det inget bögigt med det. Finns till och med en term för den typen av kärlek, Platonisk kärlek. det är kärlek utan åtrå.

Jag kan känna att när jag börjar känna att när jag älskar en vän blir den personen som en bror eller syster-symbol på något sätt. Inte konstigt alls. Jag reser omkring en del och mina nära vänner också så vi är sällan på samma ställe. Jag försöker tänka att det antagligen kommer en tid i framtiden då vi kan träffas oftare. Kanske inte blir så, men jag kan hantera det.

Jag är tjej och min bästa vän är kille och ja jag älskar honom något alldeles oerhört mycket som VÄN. endast. och det är ömsesidigt och alldeles utmärkt så det är klart som fan att man kan älska en vän. skulle kännas mycket konstigt om vi inte bodde i samma stad och jag förstår den där tomhetskänslan precis. Den brukar dyka upp när han är bortrest av vetskapen att om något händer så kan jag kanske inte nå honom. så jag är nog värre

Klart man kan älska sin vän. Jag har några nära vänner som jag älskar väldigt mycket.

Kan du inte fortsätta att ha kontakt med din vän trots att du flyttat? msn, telefon och så kan ni hälsa på varandra.

Ja, man kan älska en kompis

Absolut! Jag älskar flera av mina vänner, liksom jag älskar mina syskon och mina ex (en del av dem i alla fall). Visst är det trist med avstånd, min absolut bästa vän bor på usa:s västkust, så man kan ju knappast ses varje vecka, dessutom så är jag inte välkommen i usa (sökt men aldrig fått visum), så senast träffades vi på kuba, vilket i och för sig troligen var bättre än usa, på alla sätt och vis. Sen finns som sagt MSN, Facebook, telefon, you name it!