Hur startar jag ett nytt liv?

Hej alla fb-are!

Håller på att bryta ihop för att mitt liv är så tråkigt. Tidigare har mitt liv byggt på att festa, vara med kompisar och träffa tjejer.

Flyttade tillbaks till min gamla hemstad (linköping) för ett halvår sen pga att jag fick jobb här. Har varit iväg och pluggat i 7 år. En stor anledning till att jag flyttade tillbaks var pga att min syster och far tjatade så mycket.

Nu är det så att inga av mina gamla kompisar (som jag har något intresse av att träffa) bor kvar i stan. Så jag har helt enkelt inga kompisar här och blir mer och mer nere för varje dag som går (fast jag inte trodde att det gick att bli mer nere). Jag festade ett par ggr i sommras då en kompis var på besök men sen ingenting. Jag är helt knäckt och apatisk varje helg. På mitt jobb är det mest folk i 40-årsåldern, så jag har inte träffat något folk där.
Samtidigt som jag flyttade, så bröt jag idiotiskt nog med min flickvän, och var helt nere pga det hela sommaren. Detta har inte direkt gjort det lättare att starta upp på nytt.

Tidigare styrketränade jag mycket och under den tiden som jag bott här har jag nästan lagt av med det. Mår jävligt dåligt av detta och känner hur kroppen bara blir sämre och sämre. Detta får mig att må ännu sämre, men det är svårt att pressa sig till träning, när livet ändå känns så kasst. Äter inte ordentligt
heller.

Vad fan ska jag göra? Har försökt att ta kontakt med folk, men vem vill va med någon som är ett vrak. Jag skulle inte vilja om jag var dom. Jag har förändrats från en person som alltid var glad (har iof. alltid varit lite nere innerst inne) till att bli nere jämt på bara några månader.

Ingen av er kan väl lösa min situation bara sådär, men ni får gärna komma med idéer och förslag på vad jag ska ta mig till.
Ska jag sticka ut på krogen själv, och stå där som ett halvfån och ha tråkigt?

Se till att va glad hela tiden och göra det bästa möjliga av allt och bara för att det blir svårt så ska man inte ge upp.
Läs boken think and grow rich av Napoleon Hill, ger svar på många av frågorna du har.
http://www.sacred-texts.com/nth/tgr/index.htm

En idé är väl kanske att söka jobb i en ny (större) stad. Vet inte hur uppbunden du är i och med det nya jobbet men det känns som att det är lättare att gå ner sig i sin gamla hemstad. Den blir aldrig lika kul som på den gamla tiden när allt var som bäst. Det känns som att de som stannar kvar i sin uppväxtstad i många fall är de som har gett upp och inte orkar ta några egna initiativ.

Även fast det är jobbigt att komma igång med träningen efter ett uppehåll så tycker jag att du ska bestämma ett datum när du börjar träna igen. Kanske några veckor framåt i tiden så att du hinner förbereda dig mentalt, men det datum du bestämmer ska gälla. Lätt att känna sig dubbelt nerdekad när man går från regelbunden träning till soffdegande och sen blir allt bara en ond spiral neråt...

Angående att dra ut på krogen själv så hade jag tyckt det var enklare att göra det på ett ställe där jag inte kände några sedan innan. Att gå ut själv i Linköping för att träffa gamla övervintrade klasskamrater som du ändå inte vill träffa låter inte som en hit...

Så mitt råd: dra från stan och börja träna!

Låter som att du först och främst behöver få någorlunda ordning på dig själv och din tillvaro och komma ur den apati/depression du beskriver, innan du kan bilda en ny bekantskapskrets.
Precis som du säger så är ett deprimerat vrak kanske inte gemene mans förstahandsval av umgänge

Kanske kan någon form av hobby/intresse du brinner för hjälpa dig ur den onda cirkel av självömkan som ovan nämnt tillstånd ofta bildar, och få dig att fokusera på annat än just hur kass din tillvaro känns.

Hur som helst tror jag det är bra om du känner dig bekväm med dig själv i sociala sammanhang, som t.ex. krog besök, då det ofta är en förutsättning för att andra ska fatta tycke för dig.

Jag tycker det vore en bra idé att ta upp träningen igen, jag finner personligen att träning stärker självförtroendet och kan dessutom fungera som ventil för frustration/ångest etc.
Om du kan hitta tillbaka till den glada person du var förut så borde det inte vara alltför svårt att lära känna folk, t.ex. genom en hobby.

Men som sagt, en förutsättning tror jag är att du först får ordning på dig själv/din självbild och sinnesstämning.

Jag har själv gjort ungefär samma sak, om än att jag flyttade till en stad där jag inte känner en käft, inte har några naturliga grunder för att träffa någon och till råga på allt blir sjukskriven för depression ganska omgående. Så vad göra? Jag började gå på AA-möten och senare NA-möten (lite yngre folk där) och helt plötsligt så har jag en full telefonbok, jag kan ringa dem dygnet runt, kaffet är alltid gratis och brudarna (speciellt i NA) är fruktansvärt villiga och bekreftelse-sökande

Inte lätt att skapa sig en vettig bekantskapskrets. Eftersom att jag eventuellt kommer att tvingas flytta till Umeå snart så har jag funderat åtminstone en smula på det.

Genom att försöka vara med om nya upplevelser samtidigt som du prioriterar de upplevelser som är gruppbaserade så får du både ett naturligt sätt att träffa andra samtidigt som du har en anledning att vara där - du vill ju prova nya saker. Gärna aktiviteter där de flesta är nya. Orienteringskurser, exempelvis. Enkla och bjuder in till grupparbete. Några sköna människor finns det ju alltid som vill ta en öl i samband med studierna. Annars går det ju att bli helt insnöad med träningen också. Tränar du tillräckligt ofta så är det ju inte svårt att bli tjenis med stammisarna.

Alternativt leta vänner på krogen varje helg. Går det åt skogen så har du alltid AA. Idiotsäkert!