2008-12-15, 19:18
#1
2008-12-15, 20:07
#5
Citat:
Ursprungligen postat av Rowo
Man tror något om man inte är säker. Man vet något om man är säker. Om man tror att man vet men detta i själva verket är felaktigt, vet man då? Eller måste sådant man vet faktiskt stämma för att man objektivt ska kunna veta? Isåfall är allt man vet sant. Men det kan ju ha förändrats sedan det kom till ens kännedom, utan ens vetskap. Hur vet man att man vet något?
Nej, man kan inte veta något som inte är sant. Däri ligger själva grundbulten i kunskapsteorin (epistemologin). Den klassiska definition av att "A vet att p" är (om jag minns rätt) är sann, motiverad övertygelse:
(1) p är sant
(2) A är övertygad att p
(3) A har goda skäl att tro att p
Däremot sätter du ju fingret på några andra intressanta frågeställningar, om vad som händer när grunden för kunskap förändras. Om vi utesluter det simpla fallet där sakläget förändras och din övertygelse inte längre är sann (i detta fall är du helt enkelt oinformerad och det är inte särskilt filosofiskt intressant), så kan man t.ex. fundera över vad som händer om grunden för din kunskap förändras.
Ex: Du är övertygad om att det står en vas på bordet i ditt vardagsrum. Det är sant och du har goda skäl att tro det (du ställde dit den själv). Under dagen har emellertid din sambo råkat slå omkull vasen, som gått i tusen bitar. Eftersom det var din favoritvas (du hade förmodligen fått den från svärmor
), så berättar hon inte, utan köper en ny, precis likadan vas. Innan du kommer hem, så tänker du på vasen. Du "vet" att den står där. Det är sant, eftersom sambon ställt dit en ny vas. Du har goda skäl att tro att den står där, eftersom du själv ställde en vas där tidigare. Men, nu har hela grunden för din rationella övertygelse förändrats. Vet du fortfarande att det står en vas på bordet?
2008-12-15, 20:41
#6
Citat:
Ursprungligen postat av zyxy
Nej, man kan inte veta något som inte är sant. Däri ligger själva grundbulten i kunskapsteorin (epistemologin). Den klassiska definition av att "A vet att p" är (om jag minns rätt) är sann, motiverad övertygelse:
(1) p är sant
(2) A är övertygad att p
(3) A har goda skäl att tro att p
Däremot sätter du ju fingret på några andra intressanta frågeställningar, om vad som händer när grunden för kunskap förändras. Om vi utesluter det simpla fallet där sakläget förändras och din övertygelse inte längre är sann (i detta fall är du helt enkelt oinformerad och det är inte särskilt filosofiskt intressant), så kan man t.ex. fundera över vad som händer om grunden för din kunskap förändras.
Ex: Du är övertygad om att det står en vas på bordet i ditt vardagsrum. Det är sant och du har goda skäl att tro det (du ställde dit den själv). Under dagen har emellertid din sambo råkat slå omkull vasen, som gått i tusen bitar. Eftersom det var din favoritvas (du hade förmodligen fått den från svärmor ), så berättar hon inte, utan köper en ny, precis likadan vas. Innan du kommer hem, så tänker du på vasen. Du "vet" att den står där. Det är sant, eftersom sambon ställt dit en ny vas. Du har goda skäl att tro att den står där, eftersom du själv ställde en vas där tidigare. Men, nu har hela grunden för din rationella övertygelse förändrats. Vet du fortfarande att det står en vas på bordet?
(1) p är sant
(2) A är övertygad att p
(3) A har goda skäl att tro att p
Däremot sätter du ju fingret på några andra intressanta frågeställningar, om vad som händer när grunden för kunskap förändras. Om vi utesluter det simpla fallet där sakläget förändras och din övertygelse inte längre är sann (i detta fall är du helt enkelt oinformerad och det är inte särskilt filosofiskt intressant), så kan man t.ex. fundera över vad som händer om grunden för din kunskap förändras.
Ex: Du är övertygad om att det står en vas på bordet i ditt vardagsrum. Det är sant och du har goda skäl att tro det (du ställde dit den själv). Under dagen har emellertid din sambo råkat slå omkull vasen, som gått i tusen bitar. Eftersom det var din favoritvas (du hade förmodligen fått den från svärmor
), så berättar hon inte, utan köper en ny, precis likadan vas. Innan du kommer hem, så tänker du på vasen. Du "vet" att den står där. Det är sant, eftersom sambon ställt dit en ny vas. Du har goda skäl att tro att den står där, eftersom du själv ställde en vas där tidigare. Men, nu har hela grunden för din rationella övertygelse förändrats. Vet du fortfarande att det står en vas på bordet?Eftersom man inte vet om vasen fortfarande står på bordet om man inte är hemma kan man säga att förutsättningen för att kunna veta är att man kan skaffa sig informationen man behöver i samma ögonblick som man vet. Med andra ord, man vet endast om vasen står på bordet om man just i detta nu ser den stå där. Så fort man går därifrån och inget av ens sinnen kan avslöja vad som hände om den av någon anledning trillar i golvet och går sönder, då övergår vetandet till tro.
Nu var vasen ett oerhört konkret exempel men man kan utvidga det till kunskap man inte inhämtat genom att själv vara på platsen. Vet vi att flygplanen flög in i World Trade Center? Ja, eftersom vi har goda skäl att tro det. Vet vi att svältkatastrofen i Niger som BBC rapporterade om existerade? Rimligtvis inte, eftersom det framkommit att det var en uppdiktad historia. Varför vet vi i det förstnämnda fallet men inte det sistnämnda? För att flera av varandra oberoende källor rapporterat det? Trots att BBC är trovärdiga räcker inte en källa. Då kan man rimligtvis inte veta någonting som ett enstaka TV-team rapporterar om. Men inte heller om det är flera källor: man kan inte utesluta konspiration. Problematiken tydliggörs om olika vittnen i en rättegång lämnar likartade berättelser som de kommit överens om i förväg, även om de inte hör varandra under rättegången.
2008-12-16, 06:36
#8
Citat:
Ursprungligen postat av zyxy
Nej, man kan inte veta något som inte är sant. Däri ligger själva grundbulten i kunskapsteorin (epistemologin). Den klassiska definition av att "A vet att p" är (om jag minns rätt) är sann, motiverad övertygelse:
(1) p är sant
(2) A är övertygad att p
(3) A har goda skäl att tro att p
Däremot sätter du ju fingret på några andra intressanta frågeställningar, om vad som händer när grunden för kunskap förändras. Om vi utesluter det simpla fallet där sakläget förändras och din övertygelse inte längre är sann (i detta fall är du helt enkelt oinformerad och det är inte särskilt filosofiskt intressant), så kan man t.ex. fundera över vad som händer om grunden för din kunskap förändras.
Ex: Du är övertygad om att det står en vas på bordet i ditt vardagsrum. Det är sant och du har goda skäl att tro det (du ställde dit den själv). Under dagen har emellertid din sambo råkat slå omkull vasen, som gått i tusen bitar. Eftersom det var din favoritvas (du hade förmodligen fått den från svärmor ), så berättar hon inte, utan köper en ny, precis likadan vas. Innan du kommer hem, så tänker du på vasen. Du "vet" att den står där. Det är sant, eftersom sambon ställt dit en ny vas. Du har goda skäl att tro att den står där, eftersom du själv ställde en vas där tidigare. Men, nu har hela grunden för din rationella övertygelse förändrats. Vet du fortfarande att det står en vas på bordet?
(1) p är sant
(2) A är övertygad att p
(3) A har goda skäl att tro att p
Däremot sätter du ju fingret på några andra intressanta frågeställningar, om vad som händer när grunden för kunskap förändras. Om vi utesluter det simpla fallet där sakläget förändras och din övertygelse inte längre är sann (i detta fall är du helt enkelt oinformerad och det är inte särskilt filosofiskt intressant), så kan man t.ex. fundera över vad som händer om grunden för din kunskap förändras.
Ex: Du är övertygad om att det står en vas på bordet i ditt vardagsrum. Det är sant och du har goda skäl att tro det (du ställde dit den själv). Under dagen har emellertid din sambo råkat slå omkull vasen, som gått i tusen bitar. Eftersom det var din favoritvas (du hade förmodligen fått den från svärmor
), så berättar hon inte, utan köper en ny, precis likadan vas. Innan du kommer hem, så tänker du på vasen. Du "vet" att den står där. Det är sant, eftersom sambon ställt dit en ny vas. Du har goda skäl att tro att den står där, eftersom du själv ställde en vas där tidigare. Men, nu har hela grunden för din rationella övertygelse förändrats. Vet du fortfarande att det står en vas på bordet?Intressant att du tar upp det här problemet. Själv anser jag att Alvin I. Goldman löser detta i sin artikel A causal theory of knowing genom att deklarera att det som är fallet måste vara kausalt förbundet till själva tron på dess existens för att man kan sägas ha kunskap om det. I detta fallet så finns det ingen kausal förbindelse mellan den nya vasen och personens tro på att det finns en vas på bordet, och eftersom där inte finns en kausal länk mellan tron och vasen så har han inte kunskap. Detta innebär en förstärkning, möjligen gör Goldman det för starkt så att han utesluter fall där vi kan sägas ha kunskap - om det finns det en stark misstanke. Oturligt nog känner jag inte till några exempel till detta, min kunskap på detta område är mig inte tillfyllest.
Goldman formulerade själv det så här:
"S knows that p if and only if the fact P is causally connected in an "appropiate" way with S´s believing p.
"Appropiate", knowledge-producing causal processes include the following:
(1) perception
(2) memory
(3) a causal chain, exemplifying either Pattern 1 or 2 (mönster på godtagbara kausala kedjor vilka han tagit upp innan), wich is correctly reconstructed by inferences, each of wich is warranted (background propositions help warrant an inference only if they are true)
(4) combinations of (1), (2) or (3)"
Goldman själv övergav denna idé till förmån för en annan men jag har svårigheter med att se problemen med den. Men det ditt inlägg ger mig en anledning att återuppta studiet av gettierproblemets tänkbara lösningar.
2008-12-16, 15:13
#11
Man kan aldrig vara 100% säker på att man verkligen vet det man vet,
och sanning i sig självt är alltid en överenskommelse mellan personer/grupper.
Sanning är inte sanning utan att man vet det,
så det ligger i definitionen att det som inte är sant är något som ingen vet.
Om man vet att solen snurrar runt jorden, då är det inte osant.
Om man inte vet att jorden är rund, då är det inte sant.
Tänk på en historisk händelse som exempel.
Uttalandet "Nazisterna vann Andra Världskriget" är inte sant
för det är ingen som vet det.
(Om någon vet det så är det sant för den personen,
sanning är subjektiv, inte objektiv)
Så, kort svar, nej man kan inte veta något som inte är sant.
och sanning i sig självt är alltid en överenskommelse mellan personer/grupper.
Sanning är inte sanning utan att man vet det,
så det ligger i definitionen att det som inte är sant är något som ingen vet.
Om man vet att solen snurrar runt jorden, då är det inte osant.
Om man inte vet att jorden är rund, då är det inte sant.
Tänk på en historisk händelse som exempel.
Uttalandet "Nazisterna vann Andra Världskriget" är inte sant
för det är ingen som vet det.
(Om någon vet det så är det sant för den personen,
sanning är subjektiv, inte objektiv)
Så, kort svar, nej man kan inte veta något som inte är sant.
2008-12-16, 18:50
#12
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
