Risken finns att detta kan bli lite långt.
Jag är från början rädd för sjukhus, läkare osv.
Minsta lilla blodprov kräver ett stort jobb från mig själv för att inte få panik.
Men iaf, snåla & stressade jävla läkare är det värsta ja vet!
Hade problem med cystor i underlivet och läkaren kom på idén och punktera dom under lokalbedövning!
Jag sa att JAG SKA HA lugnande innan då jag är rädd.
Det fick jag oxå, men efter 5 minuter efter en Stesolid skulle jag in
Tabletten hinner verkligen verka på 5 min.. INTE!
Men iaf, undersökningen gjorde ont, jag skrek och var millimeter från att sparka läkarhelvetet i huvudet från gynstolen!
Han avbröt sitt "jobb" och mina cystor försvann under narkos!
Del2:
Problem med cystor igen!
Blev under narkos direkt denna gång, men sjukhusrädd som jag är kräver jag lugnande innan OP och även Emla-kräm mot sticket i armen.
Resultat -> Emlan hann inte verka, stesoliden hann inte verka innan jag låg på operationsbordet.
Där skulle dom sticka mig i armen, jo tjena..
4 stick och alla misslyckades. Jag livrädd, grinar och ska fly därifrån!
Slutar med att jag får en narkosmask tryckt i ansiktet och jag kämpar in i det sista! Tror jag till och med hann slå en sköterska!
Stressade, snåla och griniga jävla läkare.
Men nu står det faktiskt i min journal att jag är sjukhusrädd och lugnande och smärtstillande måste användas och man får ej stressa mig i onödan.
Efter det så blir ja faktiskt bra behandlad på sjukhuset.
Men så fick dom 2 stycken allvarliga duster med mig, min rädsla och mitt temprament!