Citat:
Ursprungligen postat av Eztrella
Det känns som att ju äldre man blir spelar åldersskillnaden mindre roll.
20 år är väldigt mycket, han skulle ju faktist kunna vara min farsa. Men vi trivs och har roligt ihop, även fast det emellanåt kan kännas lite skumt när han har barn och så.
Jag vet inte vad det är med väldigt unga tjejer och äldre män, om du söker någon fadersgestalt. Du har en rädsla för livet som kommer nu i din ålder, så han blir en fin trygghet kanske? Men tänk efter lite, 20 är jäkligt mycket och särskilt för dig i din ålder, hur mycket kan ni ha att prata om, gemensamt osv? Sen dessutom barn, vill du inte ha egna barn, uppleva det med någon från starten liksom?
Jag säger inte det är helt fel, men chansen att du lämnar honom om nåt år är 90% ungefär. Av alla jag sett som träffat så mycket äldre män så är det typ 10% som stannar i det.
Men det är väl lite prestige i att träffa en äldre, gör det inte till en sån grej, stanna av kärlek, men förstå vad det innebär. Antingen vill han leka med dig, eller så vill han ha något seriöst, kanske så seriöst så du inte ens vet vad det är än pga din unga ålder. Själv visste man inte ett skit i 21 års åldern, man trodde det, men det var först efter 23 som jag tyckte man börja bli mer den människan man är idag. Det var som att ömsa skinn på nåt sätt, man bytte ut sitt medvetande mot ett nytt. Hade jag träffat en äldre när jag var 21 hade det blivit skit.
Jag träffa en 13 år äldre kvinna när jag var 27 och det kändes inte konstigt först, men efterhand som det blev mer allvar börja man tänka. Det kändes lite stressigt med tanke på om man ville ha barn och visst fanns tanken där om hon går in i klimakteriet när jag är ganska ung. Många frågor och tankar dök upp om det, kunde inte låta bli att tänka hur hon skulle se ut om 5-10 år, skulle hon orka hänga med mig i det fysiska jag ville göra osv. Då var det ändå bara 13 år, du snackar 20 år, det är väldigt mycket skillnad.
Men vill ni ha det som ett äventyr, kk eller vad som så kör på det, men förvänta dig inte för mycket. Sen tycker jag det är lite sliskigt, alltså inte åldern i sig, men att du förmodligen är splittrad och hela scenariot uppstår för att han vill känna sig ung och för att du kanske behöver en fadersgestalt eller någon annan trygghet. Det känns som du kanske sviker dig själv, går med på saker som du egentligen inte vill, men jag vet ju inte. Men om han vore den stora kärleken hade du inte ifrågasatt om det var rätt eller fel i denna tråden.
Upp till dig, jag vet ju inte vad du känner, men jag är inte emot stora åldersskillnader om dom inte är extrema, men dom är mer oseriösa ju yngre tjejen/killen är.
Du får följa ditt hjärta helt enkelt och lycka till vad du än gör.