Svenska benämningar på länder, män, kvinnor och språk

I vilken bibel?

Nu är inte jag någon bibelexpert, men ordet förekommer i alla fall i den bibel som jag växte upp med (1917 års översättning). I Bibel 2000 vill jag minnas att det är bortredigerat.

Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen. Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna [min fetstil], ty av man är hon tagen.» Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött. Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.

Ja, du hade jävlarimä rätt. Synd att jävla Bibel 2000-skiten är så pass förnyat, dessa retroformer är lite ballare. Nej, gack iväg med skiten.

1 Mos 2:21 ff

Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött.

Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen.

Då sade mannen: "Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen."

Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.

Egentligen var det väl en enda stamcell från revbenet som behövdes,
men dom som skrev Moseböckerna var nog emot stamceller. Däremot har
Det Högsta Medvetandet (Gud) nyttjat stamceller de senaste 500000000 åren.

Inte betoning utan ordaccent, ordmelodi. Dvs. det som är skillnaden mellan ord som pålen och Polen.

japànskà (japansk kvinna) har samma ordmelodi som frans`yskà
japánska (japanska språket) har samma ordmelodi som banáner

Att använda "maninna" är väl knasigt, bättre att använda kvinna.
Men ändelsen -ska är väl samma som i t.ex. kokerska som är feminin form för kokare.
Att språket sen heter samma sak är ju den femina formen av adjektivet då det implicit syftar på ordet språk. Dvs. det engelska språket.

Skillnaden i uttal mellan "pålen" och "Polen" är ju solklar, men jag har aldrig hört någon betona "japanska" och "japanska" olika, utom folk med talfel. Finns det någon etymologisk riktlinje eller regel här, eller har du själv hittat på det?

Jag uttalar japanska (språket) och japanska (kvinna från japan) precis så som Noriega beskriver. Det är ganska vanligt.

Jag kan skriva under på det jag med, även om det är ganska mycket mindre skillnad i betoningen än det är mellan pålen och Polen.

/feldgrau