Värdefullast av allt, tiden?

För att få reson och struktur i resten av posten vill jag inleda med att göra ett påstående - Detta påstående är grunden till mina tankebanor och därav det som bäst angrips om man inte håller med mina övriga åsikter - rörande, vad vi människor värderar högst av allt.

Det är min tro att människor, oavsett hur högt man värderar relationer med andra människor, erfarenheter, känslor, gudstro eller frihet ändå värderar tid som det främsta. Eftersom det är med tid som vi får möjlighet att bygga och utveckla våra liv, samt att det är förutsättningen för att våra relationer ska få betydelse. Utan tid att lära känna en annan människa kommer att våra tankar och känslor för dessa aldrig gror och utvecklas.

Om vi då accepterar att tid är värdefullast utav allt, kommer följden att vi borde finna det mest naturliga i värden att försvara oss och den begränsade tid vi har. Varje sekund i livet är mer värt än allt matrellt som kan läggas framför oss.

Ville jag då humoristiskt avsluta detta ämne, skulle jag säga att i denna värld borde telemarketing som slösar på min tid vara straffbart med fängelse per minut förslösad. Alternativt; varför har vi inte större rätt i samhället att främja oss från det som slösar bort vår tid. Varför bygger en stor del utav samhället på väntan och turordning? Varför finner vi oss i detta system?

Ett exempel som motbevisar att tiden skulle vara värdefullast av allt för alla människor:
http://ngm.nationalgeographic.com/20...s/holland-text
http://www.cbsnews.com/stories/2005/...in681558.shtml
Och så lite kritik mot det exemplet:
http://socrates.berkeley.edu/~marce/...ken-on-60.html

Att tiden är värdefull för oss kan man se genom metaforanalys;
den konceptuella metaforen "tid är pengar" ger upphov till sådana idéer såsom
"slösa tid" och "utnyttja tiden väl". Det genomsyrar hela vårt tänkande, som en mental modell.
Mer om metaforanalys och "tid är pengar":
http://www.mv.helsinki.fi/home/waden...for/lakoff.htm
Tanken är då att, kulturer där sådana här metaforer inte existerar har inte samma värdering av tid.
Egentligen finns det inget som säger att man behöver ha någon värdering alls kring tid.

Historiskt sett började vi (Sverige, allmoge) värdera tid i och med vällingklockans införande.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Vällingklocka
Ett sätt för borgarna att kontrollera proletärerna.
På samma sätt är vissa firanden av tid borgerliga påhitt, såsom födelsedagar.
Innan vällingklockan infördes fanns det ingen anledning att fira ens egen födelsedag,
man behövde inte ens veta hur gammal man var.
Men i och med kapitalismens behov av att kategorisera arbetarna och effektivisera byråkratin,
kom vi att alltmer värdera tid högre och högre.
Sverige är nog det bästa exemplet på denna övergång,
i vissa andra länder har man inte sugit åt sig denna borgerliga ideologi på samma sätt,
Kuba och Latinamerika kommer till åtanke (exemplet med bussar är klassiskt).

Livet är standarden för värde.

Samtidigt, även om våra värderingar skiftar beroende på vilket samhälle vi lever i, måste jag ändå vidhålla att tid, oavsett om människan är medveten om det eller inte är det som kommer att värderas högst om valet vore absolut.

I exemplet med sjö-tattarna är deras beslut att inte dö, lika beroende av att de värdesätter sin tid på jorden lika mycket som någon annan levande varelse.

Min oförståelse är varför vi slösar med tiden, när vi verkar värdera den mer än någonting annat. Är vi helt enkelt inkonsistenta och "glömmer" bort att vi värderar tid högre än allt annat, och bara "minns" det i situationer där det blir uppenbart att tiden är begränsad, som exempelvis inför en deadline.

Det låter som att du tror att man kan hålla i tid, som en kopp kaffe eller nåt. Tid är ingen resurs som kan köpas och säljas, tid kan inte kvantifieras, det finns bara en tid och det är nu. Nuet har inget slut och ingen början. Man kan inte slösa tid, man kan inte slösa nuet. Du kan inte bli utan nuet, det har du alltid där.

Det är en väldans övertolkning att säga att någon värderar tiden av sitt liv på jorden bara för att den inte vill dö. Bara för att jag tycker illa om tomater betyder det inte att jag älskar avocados. Att falsifiera en negation betyder inte att dess motsats är bevisad. Det kan vara andra aspekter hos livet som man tycker är viktigare än att dö (varför skulle någon tycka att det är viktigt att dö?), till exempel att ta vardagen som den kommer, leva i nuet, lycklig om att allt är impermanent. Finns många vanliga arbetare som lever så, och det går jättebra för dom.

Känns som att du åtrår mer och mer hela tiden, att du har ambition som motivation. Det blir man inte speciellt lycklig utav. Värdet på saker och ting, lyckan, sitter inte i objektet i sig självt, det sitter i sinnet. Är du positiv så upplever du världen positivt.

Utan tid finns vi inte så ja enligt mig. På så vis att vi definierar platser och händelser med tid, utan tid finns bara rum, rum är bara en plats som i sin tur defineras av tid.

Sen får du ju tänka på hur mycket tid vi som personer slösar, vi arbetar med saker vi ofta inte uppskattar, spelar spel, ligger och slöar, jag tror inte någon kan greppa kring hur mycket tid vi slösar på allt små skit i vår vardag.

Vad hände med "tiden är en lögn"? Tiden är en lögn, istället har vi skeden (blir enklast så).

Men vi lurar oss att skeden är det vi älskar allra mest. Det vi lever för. Jag lever för stunden är knappast passande då det syftar på ett icke-existerande nu. Man har alltså lurat oss att vi är beroende av tiden ,att vi behöver den, att den behöver och äger och styr oss som schackpjäser.