Skvaller om vinjournalister och deras besatthet av vissa viner

Jag skummade igenom ett forum för vinintresserade och stötte på någonting intressant som jag kände är värt att gräva lite djupare i. Även om det nu av kända anledningar blivit betydligt svårare att muta Systembolagschefer lär ju mutpengarna finnas kvar, och min teori är att de nu används för att smörja vinjournalister istället. Jag gissar att sådana pengar också når betydligt längre per krona.

Att journalister har en hemlig agenda och missbrukar sin ställning är väl kanske ingen nyhet, och det är alltid svårt att bevisa.
Det verkar dock väldigt uppenbart i fallet nedan, även om jag måste poängtera att det inte är bevisat och ingen är skyldigt tills dess.
Men jag hoppas denna tråd kan bringa mer klarhet i detta specifika fall och även andra fall.

Citerar nedan från mitt fynd. Då informationen finns lättillgänglig på DN tror jag inte det är något problem med namn?

Hur kan en person bli så besatt av ett lågprisvin, som dessutom har hård konkurrens av andra bättre viner i samma prisklass?

Är det verkligen givande för läsarna att vinjournalister under flera år har samma mantra och rekommenderar samma produkt åter och åter?
Det är ju inte precis så att Systembolagets sortiment är litet eller dåligt i den priskategorin.

Hur kan betyget gå upp och upp på bara några veckors mellanrum?

Hoppas kunna återkomma med fler exempel framöver, men jag hoppas på en intressant diskussion för jag tror vi är något på spåren.

På grund av längden var jag tvungen att lägga in citaten nedan:

Citaten från DN

"Lite kort Claude Val-historik...

Kronstam nämner Claude Val första gången redan 19 mars 2006 då vinet ligger i beställningssortimentet: "På den röda sidan är 2004 Claude Val Rouge (nr 88138, 55 kr) ett franskt lågprisvin med både karaktär och struktur. Doften är varm och mustig, smaken mycket lätt med en varmkryddig, sydfransk saftighet."

Claude Val Rouge
Prisvärdhet: * * * (=bästa köp)
Kvalitet: 0,5 (5 är absolut toppkvalitet, 0 betyder att vinet är utan vare sig positiva eller negativa egenskaper och -2 betyder att vinet är av dålig kvalitet.)

Därefter dröjer det till 13 augusti samma år innan vinet omnämns igen:
“På budgetsidan blir det fyndmarkering för 2005 Claude Val Blanc (nr 84537, 54 kr) och 2005 Claude Val Rouge (nr 88138, 54 kr), vitt respektive rött. Båda vinerna är lättdruckna, välgörande och snyggt förpackade. Det borde inte dröja länge förrän också dessa avancerar in i den ordinarie listan.”

Betyget har nu ändrats till:
Claude Val Rouge
Prisvärdhet: * * * * (=fynd)
Kvalitet: 1

Claude Val Blanc
Prisvärdhet: * * * *
Kvalitet: 1

Nu har vinet alltså gått från ”franskt lågprisvin” till ”fyndmarkering”.

Efter ett kvartal återkom vinerna. 10 december skriver Kronstam:
”Ett riktigt radarpar är 2005 Claude Val Blanc (nr 84537, 55 kr) och dess röda namne 2005 Claude Val Rouge (nr 88138, 55 kr). Godare än så kan det inte bli för denna ringa slant - två behagfullt bakåtlutade viner som både ser ut och smakar som om de kostade betydligt mer.”

Omdömen av kvalitet och prisvärdhet är desamma som i augusti.

Den 8 april 2007 är det dags igen:
”Två suveräna budgetviner som både ser ut och smakar mycket mer än de kostar är 2005 Claude Val Blanc (nr 84537, 55 kr) och det röda 2005 Claude Val Rouge (nr 88138, 55 kr). Skrattretande billigt, snyggt förpackat, både lättgillat och lättdrucket som tusan.”

Betyget höjs ett snäpp för det vita:
Claude Val Rouge
Prisvärdhet: * * * *
Kvalitet: 1

Claude Val Blanc
Prisvärdhet: * * * *
Kvalitet: 1,5

19 augusti samma år:
”I beställningssortimentet hittar vi emellertid en fransman som kan göra Miquel rangen stridig om Systemets mest prisvärda viner. 2005 Claude Val Blanc (nr 84537, 55 kr) och 2006 Claude Val Rouge (nr 88138, 55 kr) både smakar och ser ut som om de kostar en tjuga mer. Särskilt det röda är närmast sensationellt för denna ringa slant.”

Oj, ett 55 kronorsvin som smakar som ett 75 kronors. Det går man ju igång på...

Betygen har nu också ändrats. Nu, fyra månader senare, är det röda vinet bättre än det vita, istället för som tidigare det omvända.

Claude Val Rough
Prisvärdhet: * * * *
Kvalitet: 1,5

Claude Val Blanc
Prisvärdhet: * * * *
Kvalitet: 1

Den 2 september 2007 rekommenderar Dagens Nyheter vinet till kyckling; ”Prova 2006 Claude Val Rouge (nr 88138, 55 kr) i beställningssortimentet.” Den 16 december är Claude Val Rouge det bästa vinet till kalkon: ”Andra i samma stil är 2006 Claude Val Rouge (nr 88138, 55 kr (…)”.

Redan 20 januari 2008 omnämns vinet igen:

”Ännu mer imponerande är det vin som jag satte på sjätteplats bland årets röda vin(n)are. Att sälja 2006 Claude Val Rouge (nr 88138) för 55 kronor i beställningssortimentet är helt klart en förlustaffär.

Du undrar förstås varför någon säljer detta vin med förlust. Ja, målet är att det ska kvala in på den vanliga listan. Fast även där drar Systemet åt tumskruvarna genom att man höjt kvalgränserna undan för undan.

Claude Val Rouge är ett strålande vin för sitt pris, i en snygg flaska som inte skäms ens på den finaste fest. Jag har rekommenderat det flera gånger för större evenemang och det har varit succé varje gång. Det finns dessutom en vit variant som är precis lika bra. Köp och visa Systembolaget att vi kunder vill ha ett finger med i spelet!”

På listan över ”Årets bästa viner 2007” kommer Claude Val Rouge på plats nr 6 under rubriken ”Årets röda vin(n)are” och totalt på plats nr 40.

Ett par veckor senare, den 3 februari, skriver Kronstam: ”Om du beställer en flaska av den utmärkta 2006 Claude Val Blanc (nr 84537, 55 kr) (…)”.

Kronstam överger den fyrgradiga *-modellen för en tregradig +-modell för prisvärdhet. + + + betyder att vinet är ett ”fynd”. Kvalitén och priset är oförändrat.

Claude Val Blanc
Prisvärdhet: + + +
Kvalitet: 1

forts...

Nåja, redan nästa månad, den 9 mars kommer Claude Val Rouge tillbaka:

”Goda nyheter är alltid efterlängtade. 2006 Claude Val Rouge (nr 88138, 55 kronor) lyftes fram i årets första vintabell. Reaktionen var omedelbar och häromveckan meddelades att detta vin nu med bred marginal nått kvoten för att kvala in i det ordinarie sortimentet. Nu väntar vi bara på varunumret. Förhoppningsvis hittar vi där snart också det vita syskonvinet 2006 Claude Val Blanc (nr 84537, 55 kr) som jag skrev om för en månad sedan.”

Var reaktionen omedelbar? Knappast, han fick ju nöta ett par år innan den kom in.

Kronstam drar inte ner på tempot, för femte månaden i rad nämner han vinet den 20 april:
”Listans billigaste vin har du i 2007 Claude Val Blanc (nr 84537, 56 kr), en alldeles färsk årgång av ett vin som jag hyllat redan tidigare. Nollsjuan visar sig vara ännu bättre, kanske främst därför att vinet är friskt som en nyutsprungen ros. Detta är ett kalasvin i bokstavlig mening och det gäller även dess röda syskon som nu kvalat in i den vanliga listan (nr 32153, 55 kr).”

Årgången är en annan och nu har kvaliteten ökat, prisvärdheten densamma:

Claude Val Blanc
Prisvärdhet: + + +
Kvalitet: 1,5

Veckan efter, den 27 april;
”Desto mer glädjande är 2007 Claude Val Rouge (nr 32153, 55 kr) som kvalat in på listan efter omfattande försäljning genom beställningssortimentet. Inte så konstigt, detta är nämligen Systembolagets mest smakfulla budgetvin på den röda sidan. Detta räcker emellertid inte för att det ska garanteras någon butikstäckning. För att detta vin verkligen ska kunna etablera sig på hyllorna krävs i stället fortsatta beställningar, så håll ut!”

Samma lovord:

Claude Val Rouge
Prisvärdhet: + + +
Kvalitet: 1

Det hinner inte ens gå en månad innan Kronstam, den 18 maj, skriver:
”Systemets mest prisvärda festviner just nu är ett radarpar som består av det vita 2007 Claude Val Blanc (nr 84537, 56 kr) och det röda 2007 Claude Val Rouge (nr 32153, 55 kr). Detta är flaskor som pryder även den finaste festdukningen, inte helt oviktigt, men som framför allt bjuder en smak som många kommer att uppskatta. Ett aber är dock att det första måste beställas minst en vecka i förväg. Har du inte den tiden, så finns det flera goda alternativ i tabellen. Det röda ska däremot levereras inom ett till högst två dygn, enligt Systembolagets utfästelser, och detsamma gäller alla andra viner i det ordinarie sortimentet.”

På tre veckor har Claude Val Rouge ökat 0,5 i kvalitet:

Claude Val Rouge
Prisvärdhet: + + +
Kvalitet: 1,5

Claude Val Blanc
Prisvärdhet: + + +
Kvalitet: 1,5

Efter denna intensiva period då Kronstam skriver om antingen det röda eller vita Claude Val minst en gång i månaden väntar han ända till 23 november, nu presenterad som ett alternativ till den gäst som inte är sugen på glögg. En vecka senare, 30 november, skriver han de ord som inleder denna tråd:

”Årets julklapp sägs vara en upplevelse och en smaklig sådan har du här. Äntligen har 2007 Claude Val Blanc (nr 5552, 56 kr) kvalat in i den ordinarie listan från beställningssortimentet. Tillsammans med sitt röda syskonvin (nr 32153, 55 kr) är detta den stora festens givna radarpar, snyggt förpackade med praktisk skruvkapsyl som gör att öppnandet går som en dans och det samtidigt som du inte riskerar trista korkdefekter. Kan det vara bättre?”

Samma dag rekommenderar DN vinet till fläskfilé med bakade morötter, rödvinkokta lökar och pepparrotsyoghurt.

Betyget är detsamma som senast:

Claude Val Blanc
Prisvärdhet: + + +
Kvalitet: 1,5

Det här är alltså i stora drag vad Kronstam skrivit om Claude Val. Inget annat vin har fått denna uppmärksamhet. Kan det vara så att vinet är så fantastiskt att det förtjänar att omnämnas gång på gång? Knappast.

En sökning på Claude Val på Google ger många träffar, självklart på DN men även på många olika vinsidor. En recension som inte DN publicerade hittade jag, då Karsten Thurfjell beskrev vinet i positiva ordalag.

Frågan återstår: Varför uppmanar Kronstam kunder att beställa och köpa vinet gång på gång? Varför var det så viktigt att Claude Val tog steget från beställningssortimentet till ordinarie? Och när väl både det vita och röda hamnat där, varför är det så viktigt att det klättrar högre i modulerna?

Betyget 1,5 på skalan -2 till +5 är inte högt. Varför är det viktigt för Kronstam att befolkningen köper vin som har betyget snäppet högre än 0 som betyder ”korrekt vin”?

Källa: sökmotorn på DN.se.

Importören är Bornicon & Salming." http://www.bornicon-salming.se/

Här rekommenderades "radarparet" än en gång.
http://www.dn.se/content/1/c6/86/00/49/klapparsomkluckar.pdf

Intressant! Bra "grävt".

Men för att inte tråden ska försvinna bland alla skvallertrådar så kanske den borde flyttas till Mat & Dryck, eller kanske ännu bättre: Medier & Journalistik?

Jag tar inte credit för grävningen, ville bara få upp det ett steg för jag tycker det är väldigt intressant.

Funderade länge vilken plats som passar bäst, även kanske skvaller om företag men tyckte det var fel då det är journalister i det här fallet.

Det finns många fler stories, och jag själv som köper och dricker mycket öl, vin och skumpa vill kunna lite på det jag läser.

Mkt intressant. Har en del journalistvänner, ska se vad de har att säga om denna teori.

"Här ligger en gravad hund"

Det finns säkert en förklaring till detta.
Han är säkert polare med Vinimportören och hjälper honom att få in vinet i det ordinarie sortimentet på bolaget = skapligt ökad försäljning

Bolaget gör statisitik vid kvartalssluten och de från beställningssortimentet som lyckats bäst kan då ta steget upp i ordinarie sortiment.

Alla vinimportörer försöker pusha sina viner för att få in dem i det ordinarie sortimentet. Men om man som kritiker pushar ett vin så skamlöst, kanske redaktören på tidningen skall fråga sig om det verkligen är konsumentupplysning som man sysslar med, eller om det borde vara betald reklamplats?
Och vad borde vi konsumenter göra?

Lustigt nog har inte Kronstam skrivit en rad om Claude Val sedan "ärendet" upp märksammades på olika vinforum samt här.

En slump?

Det borde ju finnas mer intressant information i ärendet, eller liknande ärenden?

Men kan ni inte läsa? Det handlar ju om olika årgångar. Alltså inte samma vin. Att man sedan tycker om ett visst sorts vin är ju inte så konstigt. Smaklökarna fungerar olika hos olika personer, och den här skribenten gillar uppenbarligen just den här typen. Sen är det prisklassen också, att hitta ett riktigt bra vin i den prisklassen är inte alltid lätt, men här har dom uppenbarligen lyckats. Jag kommer givetvis själv att prova det till helgen. TS, tack för tipset!

Sen är det inte alls omöjligt att skribenten har ett finger med i importen. Men jag har svårt att bli upprörd över en "kanskekonspiration".

En klassiker.. Alla sitter i knät på importörer och systembolaget....

Jag vet inte om man måste sitta i knät på importörerna för att förorda ett vin?
Tänker mig att det ger en hel del cred i branschen att hitta ett riktigt fyndvin.
Det är ju f.ö. inte det enda vinet Kronstam fastnat för, och pushar för.
Om det handlar om en rundnätt summa under bordet eller personligt tycke och smak har jag ingen aning om. Däremot kan jag säga att den vinskribent som träffar mina smaklökar bäst i sina rekommendationer är Kronstam.
(Jag tycker att han var spot on med ovan nämda vin också, och jag har mig veterligen inte fått betalt för att tycka så )

Tycker mig se att många vinskribenter har hittat favoriter som de rekommenderar år efter år. Tycker att några omhuldar Langhe Nebbiolo och Casal di Serra varje år exempelvis.

Stötte på BGKs senaste "provning" av destillat http://www.dn.se/polopoly_fs/1.967270.1254731695!vin1004.pdf

Vad betryggande att det inte finns ett enda bottennapp bland alla dessa nyheter.

Jag vet inte om man börjar bli osunt nojjig och ser konspirationer överallt efter Claude Val spåret, men de visar sig att samtliga provade malts kommer från en och samma importör.

Jag såg också att Kronstam nu hittat ett nytt rödvin för 49 kr som han gav mycket höga poäng. Skulle gissa att det är det låga priset som drar upp poängen, inte smaken.