Ja först å främst är la värt att nämna att vi varit ihop och träffats i ungefär 1.5 år.
Jag har alltid varit den som har många tjejkompisar.
Inte för att jag i smyg vill sätta på dem, utan för att dem är så himla bra å prata med och förstår verkligen så mycket mer än killar.
Känns så mycket enklare å öppna sig för en tjej dessutom.
Iallafall, min flickvän visste detta när vi blev ihop och verkade då vara OK med det.
Hon nämnde ett par gånger att hon blev bekymrad över detta, så jag tonade ner det hela med mina tjejkompisar ett tag.
Nu på senare tid har jag börjat umgås mer med både nya och gamla tjejkompisar och det har verkligen väckt min flickväns uppmärksamhet.
Nu grälar vi nästan varannan dag om att jag inte borde göra si och så och att hon känner sig så värdelös och otillräcklig
då alla mina tjejkompisar är "supersnygga och vältränade"
- Det kan väl inte jag hjälpa? Det är ju inte så att jag går ut å letar efter de snyggaste potentiella tjejkompisarna.
Och så i förrgår hade vi ett stort bråk där hon grät å var jätteledsen och helt enkelt "bad" mig att sluta träffa en av mina vänner.
Jag älskar henne, så jag gick ju då med på detta. Men jag har ju flera tjejkompisar och jag misstänker att hon inom kort kommer vilja ha bort de andra också.
Hon säger att hon ser dem som ett hot.
Såhär kan det väl inte fortsätta? Hittills har hon förbjudit mig från att träffa, öh, jag tror det är tre olika människor och jag tror att listan bara kommer att växa.
Hon kväver mig!
Det är klart att om man är i ett förhållande så har man inte 100% frihet men jag måste väl kunna träffa och umgås med nya människor?
Jag menar, jag gör ju ingenting opassande. Vi sitter mest bara å pratar, ser på någon film, tar en fika - vanliga saker helt enkelt!
Och jag har försökt i nästan ett helt år att övertyga henne om att hon är den bästa, finaste, vackraste, underbaraste flickvännen i hela vida världen och att hon inte har någonting att oroa sig för.
Men det är fruktlöst!
Det känns verkligen som att jag inte gör något fel och att det är hon som får ändra sig :S Är detta rätt?
Vad ska jag göra?
Skall jag fortsätta "lyda" henne och sluta träffa de personer hon inte vill att jag skall träffa eller skall jag helt enkelt ignorera hennes obefogade* svartsjuka?
Har ni någon erfarenhet av detta? Vad är den bästa lösningen? Är hennes svartsjuka obefogad?
Jag älskar verkligen den här tjejen och vill inte förlora henne, men det känns som om jag förlorar kontakten med mig själv..
*=jag valde ordet obefogad eftersom jag inte gör något opassande och jag tycker att människor borde kunna umgås som kompisar oavsett kön.
Jag har alltid varit den som har många tjejkompisar.
Inte för att jag i smyg vill sätta på dem, utan för att dem är så himla bra å prata med och förstår verkligen så mycket mer än killar.
Känns så mycket enklare å öppna sig för en tjej dessutom.
Iallafall, min flickvän visste detta när vi blev ihop och verkade då vara OK med det.
Hon nämnde ett par gånger att hon blev bekymrad över detta, så jag tonade ner det hela med mina tjejkompisar ett tag.
Nu på senare tid har jag börjat umgås mer med både nya och gamla tjejkompisar och det har verkligen väckt min flickväns uppmärksamhet.
Nu grälar vi nästan varannan dag om att jag inte borde göra si och så och att hon känner sig så värdelös och otillräcklig
då alla mina tjejkompisar är "supersnygga och vältränade"
- Det kan väl inte jag hjälpa? Det är ju inte så att jag går ut å letar efter de snyggaste potentiella tjejkompisarna.
Och så i förrgår hade vi ett stort bråk där hon grät å var jätteledsen och helt enkelt "bad" mig att sluta träffa en av mina vänner.
Jag älskar henne, så jag gick ju då med på detta. Men jag har ju flera tjejkompisar och jag misstänker att hon inom kort kommer vilja ha bort de andra också.
Hon säger att hon ser dem som ett hot.
Såhär kan det väl inte fortsätta? Hittills har hon förbjudit mig från att träffa, öh, jag tror det är tre olika människor och jag tror att listan bara kommer att växa.
Hon kväver mig!
Det är klart att om man är i ett förhållande så har man inte 100% frihet men jag måste väl kunna träffa och umgås med nya människor?
Jag menar, jag gör ju ingenting opassande. Vi sitter mest bara å pratar, ser på någon film, tar en fika - vanliga saker helt enkelt!
Och jag har försökt i nästan ett helt år att övertyga henne om att hon är den bästa, finaste, vackraste, underbaraste flickvännen i hela vida världen och att hon inte har någonting att oroa sig för.
Men det är fruktlöst!
Det känns verkligen som att jag inte gör något fel och att det är hon som får ändra sig :S Är detta rätt?
Vad ska jag göra?
Skall jag fortsätta "lyda" henne och sluta träffa de personer hon inte vill att jag skall träffa eller skall jag helt enkelt ignorera hennes obefogade* svartsjuka?
Har ni någon erfarenhet av detta? Vad är den bästa lösningen? Är hennes svartsjuka obefogad?
Jag älskar verkligen den här tjejen och vill inte förlora henne, men det känns som om jag förlorar kontakten med mig själv..
*=jag valde ordet obefogad eftersom jag inte gör något opassande och jag tycker att människor borde kunna umgås som kompisar oavsett kön.