Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Minns busiga Lars som brukade sysselsätta sig med att trycka in ballonger i rumpan...

Denna tråd ger mig verkligen många skratt och därför är det inte mer än rätt att jag drar mitt strå till stacken av cp posterboys. Vi kan kalla honom Backman detta lilla avskum växte upp långt före uppkomsten av nutidens bokstavskombinationer precis som jag själv så är han född 63 vi gick inte i samma klass men bodde i samma bostadsområde och umgicks en del. Enkelt förklarat så var denne backman komplett galen ifrån första dagen som möjlighet gavs till detta killen hade en så grov adhd att det är svårt att beskriva i textform men jag skall göra ett försök att förklara vad jag menar. Backman hade efter att bland annat ha misshandlat en kvinnlig lärare genom att dra en ica kasse över
hennes huvud och dragit åt tills dess att hon nästan tappade medvetandet blivit omplacerad till en annan skola som är belägen ca 1 mil ifrån skolan där han gick förut. Detta hindrade honom dock inte ifrån att då och då ta sig en nöjestripp på sin puch dakota och besöka oss . Backman brukade inleda visiterna med att varva upp sin moppe och sätta högsta fart och sträcka ut sitt ena ben och svepa ner så många cycklar och mopeder han bara kunde det kan nämnas att killen hade ett ruskigt balanssinne han kunde cyckla i princip hur långt som helst på bakhjulet på vilken cyckel som helst även nerför i hög fart nåväl tillbaka till skolbesöken. Efter att ha vält ikull allt han kunde så fullkomligt kastade han sig av moppen och rusade in i skolbyggnaden i jakt på något offer att spöa när han hittat ett lämpligt objekt så brukade han tex ge vederbörande en rejäl pjäxa i skrevet och vika sig dubbel av skratt när offret låg och vred sig i plågor detta hände massor av gånger eller också tryckte han upp någon mesig lärare emot väggen och tvingade denne att be om nåd inför oss åskådare kan tilläggas att även jag var mycket störd men inte i närheten av backman jag kan berätta mer om det är någon som vill höra men just nu så får det vara nog

När jag gick i femte till åttonde klass så var jag klasskamrat med ett gäng rätt skruvade tjejer.
I deras lilla klick så var det populärt att strypa varandra tills dess att dom svimmade. Tydligen så skulle känslan dom fick när dom tuppade av vara otroligt skön. När klassföreståndaren av en slump kom på dessa amatörasphyxiofiler mitt under en strypsession så blev det tvärt slut på den leken och en radda möten med föräldrar och kuratorer inleddes.

Ledaren för gänget, hon kallades för Gummi pga hennes efternamn, var dessutom en rätt sexuellt provokativ person för att vara en tolvåring. Hon spillde glatt vatten över sina vita toppar och t-skjortor för att hennes bröstprototyper skulle lysa igenom, varefter hon gick runt med putande bröstkorg för att riktigt visa upp sig. När hon sedan med ålderns rätt blev befordrad till högstadiet så blev smeknamnet "Gummi" raskt utbytt till "Knullgummit" av uppenbara skäl.

När jag sisådär en 15 år senare fick reda på att Gummi blivit sexuellt utnyttjad av sin pappa sedan fyraårsåldern så föll en del bitar på plats. Stackars tjej!

De två första riktiga blattarna jag träffade brukade suga av varandra i en avskiljd buske (mellanstadiet).

Är för trött för att komma på fler än sånt jag själv gjort. Jag brukade smita ner i omklädningsrummet för att gå på toa, men istället gick jag ner och bytte innehåll på folks fickor/väskor. Det hände ofta att människor inte kom hem pga borttappad bussremsa eller att busspengarna magiskt bytt fickor. Det tog sin tid men dom catchade mig tillslut på bar gärning. Även detta var på mellanstadiet.

I tvåan i lågstadiet började det en ny pojke i vår klass, låt oss kalla honom Gunnar.
Gunnar hade fram tills då bott på en avskärmad liten ö med sin alkoholistpappa och väldigt snälla stackars mamma.
Till en början verkade han bara vara lite skojig, men sedan upptäckte vi att det var något fel med Gunnar.
En dag på matten satt han förvånansvärt tyst och nerböjd över sin bänk, så jag frågade honom vad han gjorde. Han tittade snabbt upp i mina ögon med ett helvetiskt flin och högg mig i handen med en penna han tydligen suttit och vässat hela lektionen. (udden sitter fortfarande kvar synlig i min handlflata! )

Gunnar var pytteliten men väldigt arg om han inte fick som han ville. Retade man honom blev man jagad resten av rasten. Han kunde smyga upp på folk bakifrån och slå dem, helt oprovocerat.

Han sprang även in i tjejernas omklädningsrum och skrek "tuttar!" och försökte ta på tjejerna.

I fyran bytte jag klass och trodde att jag skulle slippa fanskapet, vilket jag gjorde fram tills en sommarlovsdag mellan åttonde och nionde klass när jag satt och pratade med en kompis (av manligt kön) på en skolgård. Jag fick syn på Gunnar, som kan ha växt max två centimeter sedan tredje klass. Han stirrar på mig med det där äckliga flinet.
Några timmar senare hade han tydligen ringt min mamma och sagt "Jag såg mwlak med en kille!"
Riktigt underlig pojke, den där Gunnar.

Idag har han återvänt till den lilla ön där han dagligen skriver facebookstatusar om hur dumma alla är, sedan gillar han statusen, kommenterar den, och gillar sin egen kommentar. Ibland kan även hans plastpappa gilla Gunnars statusar, om Gunnar har tur!

Kommer för tillfället inte på några bra ankedoter om galna CP barn just nu, det enda skulle väll vara den ungen som gick runt och joddlade/skrek och sprang runt som en galning...

Mörka tider

Grym tråd! Har tyvärr inget specifikt minne av denna cp-unge men så fort han kände sig hotad eller när han blev arg lyfte han upp båda sina armar som en T-Rex och gjorde även ett vrål och ibland väsande ljud. Självklart sprang han dessutom runt och jagade folk såhär. Han kallades förövrigt Dinosaurierickard och var en rejäl idiot!

Detta var i åldrarna 6-10 ungefär.

Jag har tre historier ifrån ett ordentligt psykfall som jag spenderade 5 månader med i samma klass i 4 elr 5 (kommer ej ihåg vilken) . historierna e sanna.
Den försra e mild. Cpet hade antagligen hört farsan snacka om socialdemokraterna som sossar i negativ klang. En dag i skolan blev han stressad av miniräknarna för han ansåg de vara fusk så han samlade in allas miniräknare och kastade sönder dem i väggarna och på oss elever samtidigt som han skrek SOSSEJÄVLAR.

nr2 . På musiken klankade alla på gitarrerna och sjöng Titaniclåten (60% säker på att de var den. kan vart we are the world med). Han tyckte denna låt var dålig och att vi sög så han kastade sönder gitarren och släckte lampan för att sedan dra sönder hela lampknappen......

nr3 Denna gjorde så att han fick flyttas till individuellt program för att han helt enkelt saknade vissa skruvar. Han hade adhd blandat med något annat och diabetes sade hans far efter att besökt klassen och förklarat.
Hursomhelst de sista han gjorde som fick pojken utslängd var att han ansåg att målvakt är fusk på bandy. Målvakten var även kvinna i ett lag och man i det andra. Detta var oxå riktigt orättvist. Han slog då den kvinnliga målvakten i huvudet så hon fick en bruten näsa med klubban. Alla var rädda för honom fär allt var orättvist, kommunistiskt och allt annat i världen...

Var 2 stycken lite efterblivna killar i mellanstadiet som tömde hela klassrummet på bänkar och stolar rakt ut genom fönstret på andra våningen för att slippa nått "prov" tror det var glos förhöret på engelskan, vad som inte var så bright av dem var att vårt klassrum låg på andra våningen och det var 5-6 meter ner till asfalt nedanför fönstret, var inte många bänkar eller stolar som överlevde, självklart blev dem ersättningsskyldiga

Lokala bymongon får mig att vilja resa tillbaka i tiden.

Mongo #1

Jag gick i 4an eller 5an i en relativt liten stad (~10k) med två skolor. Vad man har hört så skulle vår skola vara snäppet råare - det enda jag kommer ihåg som skulle få skolan att klassas som hårdare är att den är byggt i tegel med långa korridorer med sammanlänkade klassrum.

Allt var frid & fröjd. Vi spelade kula, slogs, gungade och spelade fotboll. En morgon vid uppropet fick vi en ny rekryt till klassen - Cecilia hette hon. Lång som fan för sin ålder och med härligt fula ellipsformade glasögon som dessa. Några dagar innan hade vi fått veta att hon var speciell, men det var inget vi tänkte på eftersom speciell i våra ögon betydde att man gick i CP-klassen på den andra skolan.

Hon börjar. Med en assistent. Första intrycket blev väl sådär när hon skulle arbeta i klassen för första gången. Hennes plats var på en bänk längst bak i klassrummet med såna där flyttbara väggar som finns på kontor. Problemet var att hon inte alls kunde tackla motgångar. Tänk någon som spelat spel med fusk i hela sitt liv och nu ska spela Operation Flashpoint på hard. Pennor flög. CP-vrål ekade genom hela klassrummet. Tro fan att vi inte ville vara i närheten. Stackars assistent. Ofta resulterade dampattackerna i att assistenten satte henne i rummen som fanns mellan varje klassrum (klassrum-rum-rm-klassrum) och skällde ut henne. Guldet var att det fanns fönster in till varje rum så man kunde kolla och känna sig lyckligt lottad över att man inte var CP.

En av mina kompisar (som jag hoppas läser detta) hade oturen att bli granne med henne. De bodde någon kilometer utanför stan på en gård där gångavståndet mellan husen var några hundra meter. Varje gång vi hängde med varandra diskuterade vi vad som försiggicks på granngården. Fick hon stryk? Vad var det för folk? Vi ville inte veta. Det räckte att observera på avstånd, vilket vi gärna gjorde eftersom det kändes spännande att leka militär spaningspatrull.

Dagarna gick, och av någon sjuk anledning fattade CP't tycke för min vän. Notera att de aldrig hade pratat mer än att de åkte samma buss in till skolan. Förhoppningsvis hade han någon som kunde sätta sig på sätet bredvid. Hon hade ett brinnande intresse för Pokemon vilket han motvilligt fick ta del av. Varje jävla dag ville hon byta kort med oss (trots att det var "ute" sedan säkert 2-3 år) utan resultat. Vad gjorde vi åt det?

Anordnade en "Reta CP-tävling" såklart! Enkelt och mycket nöje. Det gick ut på att man helt enkelt gick fram till henne och frågade följande:

Cicci, är du CP?

Sen skulle man springa fort som fa-an tills assistenten kom och sedan spela oförstående. Inte nog med detta, utan man kunde även sammansvärja race-assistenter som blockerade dörrar vid utvalda chokepoints, som kastade ut skit, la krokben och stängde branddörrar. Varför gjorde vi detta? Antagligen på grund av att vi var trötta på att inte kunna ha en enda lektion utan CP-vrål, kast och grov skaderisk. Vi orkade inte med henne helt enkelt. En (inte så) tyst protest mot skolledningens försök att integrera CP'n i den normala skolgången.

Vi åkte aldrig fast - hon lugnade aldrig ner sig. Till slut började vi på högstadiet vars lokaler var fullt utrustade för CP-hantering, vilket betydde att de aldrig fick lämna sitt karantänområde långt bort från oss vanliga dödliga skitungar. Så vitt jag vet är hon fortfarande livsfarlig.

Mongo #2

Ett klassiskt glädjemongo som inte gjorde en fluga förnär utan endast förgyllde allas tillvare med sin aura av kromosoner. Hans största glädjeämne var att ragga brudar. Vi stötte på honom för första gången under slutet av högstadietiden, när vi gick förbi honom några gånger. Hans andra nöje i livet var att påpeka hur fint väder vi hade (oavsett väderlek)

OggeOJ: Tjenare Nicke!
Nicke: Fint väder i-dagg!

Det gick verkligen inte att vara nedstämd i hans närvaro. Inte en chans. Speciellt inte när det fanns brudar i närheten. Raggningarna skedde på så vis att han antingen gick fram och påpekade hur fint vädret var eller att han ritade en teckning av personen med texten "du är den finaste". Idag är han säkert vaktmästare på Samhall och gift med en annan moggis.

Övriga mongon som inte förtjänar en egen spalt

Lasbilsmannen: Gillade lastbilar. Självutnämnd vaktmästare och ihågkommen för citatet "ÄR DU HELT CPSKADAD ELLER".
Modellen: En brud som fått för sig att hon var modell. Problemet var att det såg ut såhär när hon gick.

Hahahah många bra historier här

Hade själv en hel del mongon i min klass under låg och mellanstadiet.

Mongo 1: Minns en tjej som var jävligt konstig. Ingen tyckte om henne men eftersom att min skola var väldigt engagerade i anti-mobbnings skit så var man iblan tvungen att va med henne på typ rasten. Hon pratade bara om jätte konstiga och jätte tråkiga saker, exempelvis vad hennes hamster brukade äta.
Värst var det dock på lektionerna. Ingen ville sitta med henne så hon satt alltid själv vid ett bord. Där satt hon och pratade med sig själv och gjorde alltid dessa väldigt märkliga handrörelser. Tänk er att ni ska låtsas prata tekenspråk. Hon brukade även göra en telefon eller en dator av papper som hon satt och låtsat spelade på. Så här satt hon under hela lektionerna eftersom att hon aldrig behövde arbeta. När vi gick i trean kunde hon inte stava sitt namn och hon hade extremt svårt att lära sig vad 1•1 blev. Det här tyckte så klart vi andra barn var väldigt roligt och standard frasen när man nån gång pratade med henne var "Madde vad blir ett gånger ett?" Då fick hon alltid ett dampanfall och började skrika och viffta omkring sig. Men eftersom att hon var en 9årig tjej och dessutom väldigt liten till växten så var det knappast något avskräckande utan triggade de som retades ännu mer. När vi skulle blrja 6an så bytade hon till rn särklass på en annan skola. Blev vänn med henne på facebook för något år sen. Konstaterde att hon var ännu mer irriterande nu och tog bort henne.

Mongo2: Den här snubben var läskig på riktigt. Gick i samma klass som honom i 4-5an. Han var väldigt storväxt för sin ålder och hade antagligen ett antal diagnoser. Han hotade en tjej i min klass med kniv och stal även våran idrottslärares mobil och plånbok. Han slogs alltid helt oprovocerat och han tvingade några yngre elever att va med honom på rasterna annars skulle han slå dem. En dag kom hanns pappa och mamma till skolan. De skulle typ förklara varför han var som han var inför klassen. Deras ursäkt var att han hade epelepsi och att hans medeciner gjorde så att han blev som han blev. Sists jag kollade leder inte epelepsi-medecin till plötslig lust att stjäla Vetefan vad som hände med den snubben sen alltså....

Fyfan vad fittigt, haha..