"God" karaktär?

Ordet kommer närmast från det franska ordet, caractère som kommer av latinets charactel, som lånat ordet från grekiskan. Karaktär betyder ursprungligen det inristade eller det inpräglade. (susning.nu)

"Watch your thoughts, for they become words.
Watch your words, for they become actions.
Watch your actions, for they become habits.
Watch your habits, for they become character.
Watch your character, for it becomes your destiny."

- Vad anser ni vara god karaktär?
- Vilka kända personer anser ni ha sådan? [Döda eller Levande]
- Vilka vanor kan en sådan människa tänkas ha?

Punkt ett och två kan vara lite motsägelsefulla. Punkt ett verkar se på karaktär som Foucault ser på Makt, som något man gör, en process, en konstruktion. Men punkt två går rakt emot det, och säger att karaktär är något man har, en essentiell kvalitet. Jag tror att det är bäst att välja mellan dessa två olika perspektiv, annars kan det bli problematiskt.

Vidare verkar punkt tre, dikten, och susnings definition, handla om Habitus snarare än karaktär. En persons internaliserade förkroppsligade kunskap, som hur en rikare person nästan reflexmässigt vet vilken gaffel att använda till skaldjur medan en fattigare person reagerar mycket bättre med en fotboll ute i gräset

Oavsett verkar karaktär också anspela på situation och kontext. Det som kan vara god karaktär i en situation kan vara sämre i en annan. Och det gör att det får mig att tro att karaktär är en samling dygder och synder, fast mer specifika än bara "ödmjukhet" och dylikt. Jag värderar just ödmjukhet väldigt högt, så skulle jag säga något om god karaktär skulle det nog anspela på ödmjukhet i olika situationer.

Jag måste säga att jag håller med.

Jag gillar att du sa "punkt 1 och 2 kan vara motsägelsefulla".
För där ger du mig utrymme att säga att jag inte känner dom är det.

Det ena behöver väl inte utesluta det andra? Lite Ying & Yang konceptet.
Karaktär borde man väll både kunna ha & utveckla.

"Hans natur var sådan att han alltid ställde upp för dig. Efter år av vänskap, blev han sakta mer bitter av sig, och hans karaktär kom att likna ensamvargens."

Jag är medveten om att jag utgår från ett antagande, men jag valde det som är populärast. Att människan är en produkt av sin omgivning. Ingen föddes väll med karaktärsdrag.

Vad handlar allt detta tjaffs om isåfall:
Är svenskar svåra att lära känna.. bla bla.

Jag vet inte hur det skulle yttra sig praktiskt att inneha en viss sorts karaktär, men det är nog inte omöjligt. Kanske som en ideologi kopplat till ens klass/genus/etnicitet. Men då är det ändå en symbol för vem man är, ens sociala position i ens kultur, och således också en del av en social process.

Nationalkaraktär brukar anses vara en konstruktion, en stereotyp som används för att stärka gränsen mellan Vi och Dom. Det är trots det en del av människors socialisationsprocesser, en del av ens identitet och mentalitet. Som hur "svarta" växer upp i ett samhälle där dom får lära sig att dom är "svarta", oavsett om dom har vit hy eller vita föräldrar. Utifrån handlar det om ens manér, ens klass. Men inifrån handlar det om vem man är, ens identitet. Så oavsett om det är en social konstruktion, är det ändå något man måste ta i beaktning som högst reellt i folks vardag.