Tråden om Jack the Ripper

Det kommer nya teorier för jämnan, den ena tokigare än den andra. Historiskt sett har ju fallet preskriberats så nu kan man egentligen säga sitt utan konsekvenser. Förtal, vad är det värt?

Forskar man sig in i fallet, och angående de herrar som vandrade på dessa mörka gator under denna tid, kan man ju kort säga att alla som hade minsta lilla agg mot prostituerade eller kvinnor rent generellt (John Pizer? ), som hade taskig erfarenhet av kvinnor, som kunde använda kniv och gaffel, som hade en avvikande kärlek för köttindustrin, som spenderade sena kvällar på puben, som hade studerat medicin, kirurgi eller till och med bara råkade vara infödd i en doktorsfamilj - mycket väl kan klassas som potentiella gärningsmän. I stort sett ingen kan idag, så här många år senare, uteslutas från gärningsmannaprofilen.

Thomas Cream, Chapman, Pizer, Mr Francis och alla dessa kända, "potential murderers" anses ju i folkmun vara av ganska sannolika skäl misstänkta för Jack The Rippers dåd, främst för vad som sades och "bekräftades" i tidningar, dåtida media och via ryktesvägen. Carl feigenbaum har ju ansetts vara en herre av distinkt seriemördarkarakär, men även bevisats vara oskyldig till flertal av de andra brott han även anklagats för. Frågan är om man blint ska förlita sig på dessa teorier om de notoriska män som för alltid finns listade som potentiella gärningsmän. Kanske bör man tänka i andra banor och för en sekund, möjligen intala sig att det finns "oändligt" många andra som kan riktas misstanke åt och inte bara dem som vi idag skriver om. Om Jack The Ripper hade levt idag hade han nog gottat sig okvädande åt hur fullständigt förvirrad, och ovetande, omvärlden egentligen är om dennes "mästerverk".

Att Jack The Ripper's mor själv varit prostituerad (och via den vägen framkallat mördartendenser och en slags hat-kärlek hos vår kära Jack) är visserligen inte en omöjlighet.Däremot tror jag som du att det är en ogenomtänkt och fiktiv "förklaring" som man slänger fram hit och dit bara för att få ett svar, en förklaring och en slags klassifikation på vederbörande gärningsman. Kan man inte förklara dennes tillvägagångssätt och gärningar, vill man titta närmare på bakgrund och personlig historia - som alltid!

Vi får heller inte glömma att prostituerade på denna tid var av nästintill obefintlig rank på den sociala skalan. Ett lätt och enligt många på denna tid "obetydligt" offer. Än idag finns ju en viss bild av prostituerade, som just smutsiga, odugliga och just sexuellt vidlyftiga. Det var förstås ännu värre på 1800-talet.

Svenska "författare" har länge intresserat sig uteslutande på just Stride, på grund av hennes svenska härkomst. Att det var under samma epok och tid som just denna mordlystna och ritualtillgivna Jack blir ju som lördagsgodis för privata forskare. Tillvägagångssättet dock, om vederbörande Jack nu inte kände sig illa störd av omgivningen, avviker från hans metodik. Jag har aldrig helt köpt att hon är ett av jacks offer. Som många andra redan påpekat så kan hon ha råkat ut för i princip vilken galning som helst, då dessa gator på denna tid knappast var överbefolkade av hederliga och laglydiga människor. Polisen utgick ju från att det var Jack just för att hon halsskurits och att detta måste peka på att han blivit påkommen, alternativt stressad, och därmed bestämde sig för att avbryta akten. Lika mycket som hon kan ha varit dennes tredje offer, kan övriga mord även kopplas till Jack om man bara försöker hitta samband. Det är också därför Jack Uppskäraren anses vara ett så hopplöst och för alltid olöst fall (även om London idag säger sig veta hur han såg ut och vilken gata han bodde på) eftersom vi vet att han mördat åtminstone fem kvinnor (om vi följer officiell statistik dvs), men att han lika gärna kan ha tiotals, om inte tjugotals, offer på sitt samvete.
Om man kan koppla Jack till Elizabeth Stride, kan man koppla mördaren till många fall.

Det är inte så att det fanns massor av olösta mord i Whitechapel eller ens London. Nästan alla mord blev praktiskt taget uppklarade, och det visade sig att det var svartsjuka,pengar, eller nån full make som mördat kärringen. Just p.g.a. att mord överhuvudtaget var så sällsynta, och framför allt anonyma mord, där ingen pekuniär orsak fanns, gör att två mord på samma kväll inom ett avstånd där mördarens väg passar in perfekt, med olika mördare,blir direkt orimlig. Även hans väg dit är logisk och trolig, och han var tvungen p.g.a sina drifter att få det ordentligt gjort. Copycatkillers fanns inte - seriemördare fanns ju knappt. Just därför väckte ju JTR ett sån't uppseende.

J-T-R påminner om fallet med Tsarens dotter Anastasia, bok efter bok försökte med logiska eller ologiska kullerbyttor bevisa att kvinnan som kallades Anna Anderson VAR tsarens dotter. i alla fall kunde hon inte vara den polska fabriksarbeterskan Franziska Schankowska, för det fanns ju massor av bevis att dessa hade olika längd, skonummer osv. Sunda förnuftet sa att det borde vara Schankowska i alla fall, men det var som sagt en omöjlighet. Jag minns att då jag läst ännu en propagandabok som hyllade Tsardotterteorin och hånfullt tillbakavisade Schankowskateorin, så sa jag "Sunda förnuftet vinner över alla teorier, men vi får aldrig veta sanningen".

Det vara bara det att några år senare kom DNA, man kunde med 100%ig visshet konstatera att kvinnan var Schankowska. Alla Tsardotterfantaster var i chock. Jag tror som Rumbelow, att det är någon idag helt okänd som var rippern. Men konspirationsteorier har sprungit iväg med vettet hos folk. Så prinsen eller Maybrick, eller en Copycat som mördade samma kväll som Eddowes kommer alltid att vara populära teorier.

Btw, William Haines och Cary Crant...?

Nu är jag visserligen inte fullt fördjupad i övriga lösta respektive olösta brott i området. Det jag däremot vet är att det på denna tid var en ansenligt svag bevisbörda gällande brottsling och eventuell koppling. Det var många som då blev oskyldigt dömda. Framförallt när det viktigaste var att "hitta brottslingen", oavsett vem det var.

Vet du för övrigt om det finns någon _Riktig_ koppling mellan Jack The Ripper, Prins Albert, monarkin och hemliga societetsklubbar? Det jag har läst har aldrig kunnat ge en realistisk och saklig bild av det, mest teorier som framkommit på senare tid. De flesta dokumentärer och filmatiseringar väljer ju att fokusera just på en mer "konspiratorisk" sida av dessa mord.

Det är Cary Grant på bilden.

Ja, jag vet, att det är Grant, men du svarade sign William Haines, en annan 20/30talsskådis.

Visst var det så med bevisbördor, men faktum kvarstår att mord 'utan orsak' var otroligt ovanliga. Att en mängd seriemördare härjade, så att den mördades äkta man fick skulden, faller på sin egen orimlighet. Det är bara teorier det också. Vi gör fel om vi tror att dåtidens människor var 'dummare' än vi. Dom var om något, intelligentare,fast dom hade förstås mindre vana av att se världen omkring sig utan Internet etc.

Men man ska akta sig för att flytta över 'oss' till deras tid. När vi ser filmer som utspelar sig 1888 så görs dessa som om de människorna liknar oss. De gjorde dom inte alls. Deras minneskapacitet var också något helt annat än den som 2010 är rådande hos folk i västvärlden. Minnet har stor betydelse för att kunna utnyttja intelligens. Vad de kunde hålla i huvudet, var så oerhört mycket mer än vad vi kan´idag. DET går däremot att bevisa.

Som alla konspirationsteorier, så är Alberttjafset enbart ett sätt att väcka sensation, teorierna har blivit tillbakavisade hur grundligt som helst, men sådan't brukar sällan hjälpa, för då dyker det upp en ny bok som tjafsar vidare och folk i gemen säger inte JAHA, JAVISST! åt förnuftsargument mer än de gör åt andra argument. Är du någorlunda intelligent så inser du det huvudlösa i Albert-teorierna. Om du skulle se det äckliga tjafset om Maybrick på Casebook, och hur även förut vettiga författare som Begg är mer upprörda över att nån inte är respektfylld nog mot lögnpacket, än över de systematiska faktaförfalskandet, så skulle du nog ruttna.

Det är lite 'amerikanskt' det där,man får inte kalla falska lögnare vid sina rätta namn, för då har man inte respekt nog. Att dessa inte har respekt för sanningen är däremot inte så upprörande. Hur dessa människor ordbajsat bort de mest skrikande logiska argument kan få en att spy.

Vad menar du med "mord utan orsak"? Om man går efter logik, så kan ju en rånare, framförallt under denna tidsepok (JTR), kniva ner vem som helst bara för att få några enstaka kronor. Under 1800-talet var ju rånmord och dylikt vardagsmat. I många anseenden kan ju detta tänkas vara ett "mord utan orsak".

Och visst stämmer det att mycket har förändrats. Och det är också därför jag fokuserar mycket på bevisbörda och profilering. Hur kompetenta var polisväsendet på denna tid egentligen?

Albert-teorin, och även andra snarlika teorier, är vidare ganska intressant, men lite väl konspirationsmässig för mig. Jag har svårt att tro att världens kändaste mordserier i realiteten var en mörklagd komplott för att "försvara något av högt värde", i form av en "Royal Conspiracy".
Redan vid folkets kännedom, om denna teori, väntas ju en bestseller. För vem vill inte läsa om en sådan omfattande teori?

Casebook behandlar ämnet även i ljud nedan:

http://www.casebook.org/podcast/listen.html?id=86

Angående just alla dessa teorier som cirkulerar. Det finns ju teorier som menar att hela storyn kring Jack inte är annat än just publicitetstrick. Andrew Cook (som ni vet nyligen skrev boken Case Closed) menar ju att det var dåtids journalister som sammanlänkade olösta mord och själva fabulerade fram "Jack", och att det i själva verket aldrig funnits en seriemördare av dessa kaliber. Även denna teori borde ju klassas som smått konspirationsmässig. Han menar ju exempelvis att det var journalisterna och tidningarna som skrev breven och att morden inte var så metodiska och brutala som det sägs. Med andra ord ett trick för att sälja fler lösnummer. Att "de fem" skulle fallit offer för samma mördare (även bortsett från Stride) anser han förstås vara en omöjlighet. Överlag känns det som om denna "forskare" använder sina egna teorier (uteslutande) och bara försöker sätta saker och ting i gungning.

Rånmord var inte vardagsmat 1888, inte i London, inte ens i East End. Så 'framför allt under denna tidsepok' stämmer inte. Jag utgick också förr från att det var så - man trodde att just p.g.a de skumma gränderna o nöden, så borde det varit det. Men bl.a. just Rumbelow har sedan visat att det var så få mord att alla som såg statistiken blev chockade. Sen har det visats att en del mord slank igenom denna statistik, och genast blir det då 'jaha, så då var det i själva verket MASSOR av mord, eftersom statistiken inte är TOTALT tillförlitlig'.

Långt innan man visste något om Ripperns seriemördarmentalitet, så började tidningarna skriva om the "Whitechapel mystery". Efter Smith och Tabram började det genast spekuleras. Så om det varit "en massa" mord, så är det verkligen otroligt att dessa kvinnor skulle fått någon alls uppmärksamhet så tidigt. Mord utan 'orsak', där menar jag: Inte svartsjuka, inte ens lite pengar (och dom där kvinnorna var ju så extremt fattiga att alla tidningar genast begrep att pekuniära orsaker var uteslutna.) Det var ju pence det var frågan om - inte ens nån skilling nånsin!

Mentaliteten var så oerhört skild från vår tid. Bara det att alla brottslingar idag ljuger, alltid, hur skyldiga de än är. Man gjorde inte så på den tiden, ett visst mått av gudsfruktan, och faktiskt hederlighet, förekom t.o.m. bland tjuvar o mördare. Visst kan man hitta brottslingar som ljög, vore ju konstigt annars! Men jämfört med idag så var det så oerhört mycket vanligare att en mördare erkände ÄVEN fast han visste att galgen skulle bli slutmålet.

Bara det att så förvånansvärt få personer blev gripna, eller arresterade när det gäller JTR, visar ju att polisen inte hade benägenhet att arrestera vem som helst för vad som helst. I Stockholm klarades alla mord upp - ALLA - mellan 1932 och 1958. Efter det börjar de olösta skocka sig. Och trots att polisen inte alls hade nån teknik att tala med jämfört med idag. 1888 hade man inte kommit lika långt som 1932 i teknik, men brottslingarna var ju heller inte lika avancerade då.


Ja,eller hur! Och just därför har man lanserat teorin. Förr fanns det skräpböcker om historiska skeenden, det är inget nytt, som t.ex. alla dessa idiotböcker om vad som hände i Ryssland efter 1917. Men det 'nya' är att sådan böcker avfärdades med förakt förr, medan man redan på 1970-talet började få in crap som detta i bokresencioner, att det överhuvudtaget togs på minsta allvar.

Just p.g.a. detta att vem som helst kan skriva en bok om vad som helst o lansera en idiotteori, OCH ATT FÖRFATTAREN VET att idag blir man inte löjliggjord, har fått smörjaböcker att explodera i antal. Maybrick är det ultimata dravlet, det är faktiskt äcklande när dess försvarare tjatar om sådant som in absurdum motbevisats in i minsta detalj, dom ger sig aldrig, utan ordbajsar oförtrutet vidare. Man får bara ge upp, och då kommer ett gäng nya JTRentusiaster, som faller i fällan "jaha, det får så stor plats här, det måste ligga mycket i det, annars skulle ju alla på Casebook indignerat tillbakavisat det." Som om dom inte har gjort det i många år, men man måste ge sig till slut...

Ja det där är gammalt 80-tals skräptänkande i nya kläder! Och där faller man återigen i fällan, när man automatiskt sätter vår egen förfalskade tid i centrum. Men inte ens i vår egen tid med alla totalt ryggradslösa journalister, skulle ett sådant påhitt ha gått att genomföra. Vilket idiotsnack! När man inte ens kan berätta en hemlighet för sin bästa vän utan att det kommer fram, hur skulle alla dessa konspirationsteorier som bygger på tystnaden hos myriader av människor som är med i konspirationen, kunna existera en dag om de vore sanna? Och 'tricket' att sälja fler lösnummer, alla journalister var med om saken då, i alla Londontidningarna, hade dom en konferens om det, kom dom överens i tysthet?

Hur skrevs breven, bara av journalister? Planlade man detta så att det skulle bli "troligt" nog? Hur kunde man 'brutalisera' morden, stod alla reportrarna i möte på mordplatserna och pratade sig samman, vad som skulle stå och inte stå...Och då var förstås häpnaden över morden - mord var då vanliga i alla fall, det var bara hyckleri av tidningarna att låtsas som något annat - rena teatern. Det vimlade av seriemördare i London, fast ingen nånsin hört talas om detta innan JTR.

HJälp, jag blir så matt...Bara det att en sån teori, inte bara föraktfullt avfärdas, utan att personen i fråga inte blir till automatiskt åtlöje i all framtid...!

Det heter ju: Mot dumheten strida själva gudarna förgäves...

Andrew Cook är en sorts kvasiskojare, vars kompetens inom sin historieforskning är betydligt begränsad. Han höjer sin belästhet i JTRfallet till det blå och är fast besluten att han sitter på svaren och att alla andra är lurade av den engelska pressen...



Då kan man ju också fråga sig vilka bevis det är som Herr Cook har att framvisa. Som vanligt är det teorier och inga som helst belägg som faktiskt bekräftar vad som i Cook's mening är "journalistikens mörka hemligheter". Beskrivningen av boken börjar också lite hånfullt "Andrew Cook reveals the truth....". Ja säger då det.

Det otrevliga är också att om så en armé av folk med bevis som inte går att motsäga, träder fram och kräver att han svarar, så får man i alla fall inga rediga svar. Utan bara ett maniskt ordpruttande, ett massa undanflykter som kläs in i skickligt komponerade 'pseudo-svar'.

Jag har sett det där så ofta, en genuin ohederlighet finns alltid i bakgrunden, eller också är personen i fråga så förljugen att han verkligen tror själv på sitt trams. Så var det med Maybrickdagboken, massor med trådar där vi hela tiden punkt för punkt vederlade bevisen, och faktiskt krävde svar. Naturligtvis fick vi aldrig några, vi tröttnade, och vips kom det en storögd 'newbie' som inte orkade läsa igenom svaren utan var ett lätt byte för bedragarna.

Melvin Harris som var en stor auktoritet, genomskådade bedrägeriet innan han ens hunnit undersöka det, han förutsa exakt vad som skulle visa sig, bl.a. att 'dagboken' skulle vara skriven i en anteckningsbok från victoriansk tid, med de första sidorna utrivna. Han visste nämligen att det i början av 90talet inte gick att få tag på dagböcker från den victorianska tiden, däremot anteckningsböcker, men bara såna som redan var skrivna i...