På gränsen mellan lycka - och ångest

Jag har ångest, ibland känner jag mig lycklig, men det går tillbaka väldigt snabbt till ångest, det hela beror på, tror jag, en mindloop.

1. Jag vet (eller tror att jag vet) att man blir lycklig då man släpper allt, dvs: inga förväntningar av livet, livet blir som det blir man tar allt som det kommer.

Denna vetskap gör att när jag väl känner att jag släpper på allting, alla förväntningar, jag börjar känna lyckan och BOOM så förstörs allting pga vetskap nr.1 dvs vetskapen om att man blir lycklig efter att man släppt allt gör att jag börjar förvänta mig lycka och förväntan förstör lyckan! Och det blir en sluten cirkel!

Hur ska jag öppna det hela? Komma ut ur den här eviga loopen?

Hört talas om mindfulness? Det är en typ av meditation som tränar förmågan att blockera tankar. Med lite träning kommer du kunna blockera negativa tankar och behålla de positiva. Googla.

Jo jag försöker med sånt hela tiden, en annan grej är att jag inte pallar med den svenska/västerländska versionen av meditation, den ger mig ångest.

"beställ den nya dvdn och lär dig att bli lycklig"

Sen massor med yogatanter som sitter med ett äckligt leende på hemsidorna, blää.


"jag o mitt mantra har kommit jättelångt i livet och nu VET jag vem jag är och vad jag står för och är stolt för det" - hatar såna texter.

Tyvärr har jag inget svar på frågan men jag kan säga att jag känner
igen mig helt. Kan lösningen vara någon form av mental träning?

http://www.sacred-texts.com/phi/epi/enchir.txt
http://www.google.com/search?hl=sv&c...ations&spell=1
http://www.epicurus.net/en/principal.html