vapen som ej blev så lyckade

Stridsvagn 103 skulle även från början ha laseravståndsmätare till sin eldledning, något sam man fick avstå pga ekonomiska anledningar.
Laseravståndsmätare infördes först på 1980-talet då vagnarna uppgraderades till C-version - och då även flytbälgen avlägsnades från vagnen.

Inte nödvändigtvis! Jag har för mig att den var byggd för defensiv strid i den låglänta böljande skånska terrängen (inte norrland som Discovery C påstår).
Där passade den utmärkt i sin roll. Vi måste tänka oss motståndet från, vad vet jag(?) T55/T60 vagnarna som då väntades komma rullande. De var heller inga tekniska monster med gyrostabiliserade sikten m.m. Kom även ihåg att de svenska besättningarna var bättre än de sovietiska och att den svenska taktiken nog var mycket mer flexibel och anpassad efter uppgiften!
Problemet med StrvS var inte att den var dålig lr "omodern" när den kom. Tvärt om!! Meen..... Den blev omodern så himla fort tyvärr. bara på något årtionde

Stridsvagn 103 ingick i 3 Pansarbrigader där det huvudsakliga stridssättet skulle vara anfallsstrid.
Vagnen fanns även i 3 st fristående Stridsvagnsbataljoner i ÖN.

Archimedes stora speglar som skulle funka som strålar mot invanderande skepp var ju tämligen verkningslösa.

Japp! Vagnen bestyckade några Strv bataljoner i övre norrland (utbildade av
P5), men det var nog för att StrvS hade plog och en gasturbinmotor som startade även när det var kallt. Dessa bataljoner torde ha haft en mera defensiv roll och tjänat som pansarvärn åt I19 förbanden vid försvaret av ÖN.

I övrigt så hade pansarbrigaderna anfallstrid på agendan som du skriver, vad jag menade var att den svenska armen var defensiv och vagnen inte var konstruerad för ett massivt pansaranfall modell GW1

Pansarbataljonen i ÖN skulle bla kunna göra motanfall längst vägar mm.

103:an fanns i en Pansarbrigad i Skaraborg + 2 st i skåne, och skulle användas för anfallsstrid mot bla landstigen trupp vid kusten.