2008-11-10, 22:37
#1
Hej.
Jag har upptäckt en ganska skum grej hos mig själv.
Jag mådde väldigt dåligt för typ två år sedan. Men nu mår jag mycket bättre och det är väldigt skönt (hade inte en djup psykisk sjukdom utan var bara allmänt förvirrad och ung med lätta ångestattacker)
Nu mår jag ganska bra och det är väldigt skönt. Men så helt plöttsligt så drabbar min mörk/smärt fobi mig.
Jag har en extrem mörkrädsla. Men jag hanterar den ganska bra.
När jag kollar på skräckfilmer (framför allt) så blir jag riktigt rädd på riktigt. Jag tror på allvar, när filmen väl är slut, att någon vill döda mig.
Och så har de vart enda sen jag var liten. Det som har tillkommit nu är att jag dessutom tror att mina kompisar och nära vill döda mig.
Som här om dagen när jag och en killpolare kollade på en blodig skräckis, och jag skulle sova hos honom efteråt. Jag sov på en egen säng med huvudet framför hans säng så att jag lixom inte såg åt hans håll om ni förstår. Rummet var mörkt. Och det enda jag kunde tänka på och de enda bilderna jag såg inom mig var blod och olika mordscener (som jag själv hittar på) Och jag vågar inte göra annat än att ligga prickstilla. Vågar inte gå på toaletten ingenting.
När min kompis ligger i sängen bakom mig och jag itne kan se honom då ligger jag helt knallvaken och väntar på att han ska mörda mig. Jag tror verkligen på allvar att han ska mörda mig. Det är verkligen Skitläskigt. Och jag blir verkligen Jätte rädd. Men ligger bara där och vågar inte göra något.
Och så nu på senare tid har de blivit så att jag Alltid får Världens jobbigaste mardrömmar när jag kollar på skräckfilm ett par timmar innan jag ska sova. Förut fick jag mardrömmar nån gång ibland.. Men nu får jag det till 100% varje gång jag ser en skräckis innan jag ska sova. De e jätte jobbigt. För de e inte så att jag bara drömmer om något läskigt kanske vaknar och sen somnar om igen. Utan jag drömmer något hemskt läskigt där alltid någon jag känner inkluderar och försöker mörda mig. Och så vaknar jag mitt i natten och är jätte rädd och vågar inte göra nånting annat än att bara ligga där.
Problemet är väl att när jag väl har sett en skräckfilm eller vaknat upp ur en mardröm då känns det som att jag inte är tillbaka i den tillvaron jag var i innan. dvs. verkligheten. Utan jag lever kvar i min mardröm eller så befinner jag mig i skräckfilmen. OCh jag tror verkligen på riktigt att det är så när jag väl är där.
Det låter ganska löjligt jag vet. JAg tycker själv nu att det är löjligt. Men jag vet att varje gång jag kollar på en skräckfilm så hamnar jag i den här situationen. De känns nästan som att jag får en liten lätt panikångest attack för att jag blir så fruktansvärt rädd...
Nått måste ha hänt när jag var liten... JAg kan inte förstå min rädsla.
Verkar det bara löjligt och jag kan leva med det eller är det något skummt?
Jag har upptäckt en ganska skum grej hos mig själv.
Jag mådde väldigt dåligt för typ två år sedan. Men nu mår jag mycket bättre och det är väldigt skönt (hade inte en djup psykisk sjukdom utan var bara allmänt förvirrad och ung med lätta ångestattacker)
Nu mår jag ganska bra och det är väldigt skönt. Men så helt plöttsligt så drabbar min mörk/smärt fobi mig.
Jag har en extrem mörkrädsla. Men jag hanterar den ganska bra.
När jag kollar på skräckfilmer (framför allt) så blir jag riktigt rädd på riktigt. Jag tror på allvar, när filmen väl är slut, att någon vill döda mig.
Och så har de vart enda sen jag var liten. Det som har tillkommit nu är att jag dessutom tror att mina kompisar och nära vill döda mig.
Som här om dagen när jag och en killpolare kollade på en blodig skräckis, och jag skulle sova hos honom efteråt. Jag sov på en egen säng med huvudet framför hans säng så att jag lixom inte såg åt hans håll om ni förstår. Rummet var mörkt. Och det enda jag kunde tänka på och de enda bilderna jag såg inom mig var blod och olika mordscener (som jag själv hittar på) Och jag vågar inte göra annat än att ligga prickstilla. Vågar inte gå på toaletten ingenting.
När min kompis ligger i sängen bakom mig och jag itne kan se honom då ligger jag helt knallvaken och väntar på att han ska mörda mig. Jag tror verkligen på allvar att han ska mörda mig. Det är verkligen Skitläskigt. Och jag blir verkligen Jätte rädd. Men ligger bara där och vågar inte göra något.
Och så nu på senare tid har de blivit så att jag Alltid får Världens jobbigaste mardrömmar när jag kollar på skräckfilm ett par timmar innan jag ska sova. Förut fick jag mardrömmar nån gång ibland.. Men nu får jag det till 100% varje gång jag ser en skräckis innan jag ska sova. De e jätte jobbigt. För de e inte så att jag bara drömmer om något läskigt kanske vaknar och sen somnar om igen. Utan jag drömmer något hemskt läskigt där alltid någon jag känner inkluderar och försöker mörda mig. Och så vaknar jag mitt i natten och är jätte rädd och vågar inte göra nånting annat än att bara ligga där.
Problemet är väl att när jag väl har sett en skräckfilm eller vaknat upp ur en mardröm då känns det som att jag inte är tillbaka i den tillvaron jag var i innan. dvs. verkligheten. Utan jag lever kvar i min mardröm eller så befinner jag mig i skräckfilmen. OCh jag tror verkligen på riktigt att det är så när jag väl är där.
Det låter ganska löjligt jag vet. JAg tycker själv nu att det är löjligt. Men jag vet att varje gång jag kollar på en skräckfilm så hamnar jag i den här situationen. De känns nästan som att jag får en liten lätt panikångest attack för att jag blir så fruktansvärt rädd...
Nått måste ha hänt när jag var liten... JAg kan inte förstå min rädsla.
Verkar det bara löjligt och jag kan leva med det eller är det något skummt?