Citat:
Ursprungligen postat av
Kumabjorn
Kontrafaktisk historieskrivning är per definition alltid spekulativ. Inget märkligt med det. Historiker gör det inte för att vara sensationella utan för att plocka fram tänkta utvecklingsscenarier ifall beslutsfattare agerat annorlunda. Det är mer sällan de publiceras offentligt eftersom man lärt sig att de allt för lätt uppfattas som faktiska. Däremot förekommer de exempelvis flitigt i krigsspel och andra övningar just för att själva syftet med historieforskningen är att man förhoppningsvis skall undvika tidigare begångna misstag.
När det gäller MacArthur kom han i konflikt med Truman, och det var Trumans ord som gällde. Det fick delvis konsekvensen att en del dokument ”rensades ut”, alltså arkiverades med särskild hemligstämpling. Dessa dokument börjar nu tillställas historieforskare för att man skall få en bättre bild av utvecklingen på den koreanska halvön. Det lilla jag beskådat och haft nöjet att diskutera med kolleger, visar på hu usel kunskapen var om Koreas nationella historia och dess kopplingar till Khitan och Jurchen folk i nedre Manchuriet. Just sådana styrkor som Kina nyttjade i sitt stöd för Kim Il-sung. Istället för atombombningar är det inte osannolikt att MacArthur, ifall han haft tillgång till den informationen, kunde nått betydligt större framgångar genom informationskampanjer/PsyOps.
I princip verkar det som om Mao ansåg sig ha en win-win på sina händer. Antingen lyckades han i uppsåtet med att etablera en allierad längs sin nordöstra gräns. Eller så blev han av med potentiella upprorsmakare som sedan T’ang dynastins dagar orsakat problem för kinesiska ledare.
Det äger sin riktighet, att kunskapen om Koreas nationella historia var under all kritik, generellt sett. Relativt detta, får man nog trots allt, ändock ge Mac Arthur ett visst erkännande, för sin något större kunskap och förståelse kring Asien och Oceaniens historia och befolkning.
Specifikt, vad gäller de Koreanska historiska kopplingarna till Jurchen - Khitan folken, kan jag inte uttala mig om Mac Arthurs detaljkunskaper, men han verkar inte helt blank, om man studerat hans nedteckningar - böcker och intervjuer gjorda med honom.
Mac Arthurs stoiska och envisa hållning, att inte släppa in ”en enda djävel”, för att bedriva underrättelseverksamhet, förutom sitt eget kontor G2 i Tokyo, och dess ansvarige man Charles Willoughby, vilken Mac Arthur enfaldigt nog hade alldeles för stor tillit till.
Willoughby skötte helt enkelt inte sitt jobb, då han ignorerade de mycket välunderrättade Indierna, som visste exakt vad Mao planerade med styrkor vid gränsen till Nordkorea (Yalu).
Hade Mac Arthur tillåtit det nybildade CIA tidigare OSS, att etablera sig i Korea, hade han fått den kunskapen, för den fanns där, men det misstaget stod Mac Arthur dyrt, katastrofen vid Yalu blev senare ett faktum.
En av få dundertabbar Mac Arthur har i sitt CV.
Samtidigt, cyniskt nog, blev denna katastrof, bevis och underlag för Mac Arthurs krav på att få göra processen kort med Kina. Mac Artur var övertygad om att han kunde avsluta Koreakriget på 10 dygn om han fick igenom sina planer.
Det fick han inte, Truman fegade ur och sparkade Mac Arthur.
Böckerna om den 5 stjärniga Generalen Douglas Mac Arthur är många, jag rekommenderar en, för de som vill börja studera honom:
”General Douglas Mac Arthur”
Fawcett Publications - Gold Medal Books
År 1964