Citat:
Ursprungligen postat av
SecundusSilent
Nu skall man istället ställa den relevanta frågan: Varför rapporteras folk som döda som inte är döda och varför väljer västmedia att rapportera detta med stora rubriker?
Här finns förstås flera orsaker, t ex:
1. Propaganda (DFRK är en till USA fientlig stat, så all negativ press är bra press).
2. Sensationalism säljer och media i väst är i huvudsak kapitalistiska företag som kräver att det som produceras säljs.
3. Man kan säga vad som helst om DFRK, därför att DFRK är opakt - alltså svårt att kontrollera påståendets sanningshalt.
En alldeles utomordentlig fråga. Den kräver ett svar som kanske går lite längre än frågeställarens ideologiskt färgade egenhändiga svar förmår. Tveklöst är det så att rapporteringen om händelser i Nordkorea inte alltid stämmer överens med verkligheten. Felaktig information ger en felaktig bild som leder till felaktiga slutsatser. Ingen är betjänt av det, vare sig de som är
pro-joseon eller
anti-joseon. Diskussioner baserade på fakta leder längre än renodlade spekulationer. Så låt oss börja med att gå till källan. Nyheter om Nordkorea som inte emanerar direkt från KCNA kommer nästan undantagslöst ursprungligen från Yonhap, Sydkoreas TT.
Precis som TT (eller AP, AFP, Reuters, Bloombergs osv.) så är det en fristående nyhetsinformatör finansierad av media, TV, radio, tidningar etc. Yonhap är således rent organisatoriskt inget propagandaorgan. Men när det gäller nyheter från Nordkorea blir bilden genast en smula suddigare. Yonhap bildades 1980 av att två av varandra oberoende nyhetsbyråer slogs samman, inte utan protester. Men det intressanta i det här sammanhanget är att 1999 köpte de upp
Naewoe, en statlig nyhetsbyrå helt fokuserad på information från Nordkorea. Många av journalisterna där var avdankade underrättelsefolk, operatörer och analytiker. Någonstans att tjäna ett uppehälle när den statliga pensionen inte räckte till. Naewoe hade således utmärkta ingångar i Sydkoreas underrättelsetjänster, som i princip inriktade sig på två områden, Nordkorea och Kina.
Till skillnad från Yonhaps allmänna material så gjordes materialet om Nordkorea, huvudsakligen sammanställt av gamla Naewoe journalister, tillgängligt gratis. Uppenbarligen var de mer intresserade av att sprida informationen än att tjäna pengar på den. Sedan sammanslagningen med Yonhap har Naewoe materialet blivit både mer återhållsamt och objektivt, men det innebär inte att misstag begås bara för att tonen blivit försiktigare. Källor inom underrättelsetjänster är per definition alltid anonyma, det hade varit önskvärt att det kunde vara annorlunda, men i den värld vi lever i är det nog tills vidare oundvikligt. När Yonhap presenterar dessa nyheter på koreanska uppges det alltid att deras källa är underrättelsetjänsten, men när nyheterna sedan kablas vidare, och fram för allt, när de tas upp av utländsk press (som ju är den ni förlitar er på) så framstår gärna Yonhap som källan, "Enligt den sydkoreanska nyhetsbyrån Yonhap har Nordkorea idag....", så ungefär.
Därmed faller olyckligt nog ett källkritiskt moment bort. En underrättelsetjänst tar till vara sin uppdragsgivares intressen, och det är staten (inte nationen, förväxla dem ej). I dessa intressen kan ingå sådant som desinformation, propaganda, smutskastning, påverkanoperationer och liknande. Här kommer vi nu in på en intressant dikotomi. Nordkorea kan enkelt lösa problemet med de felaktigheter som uppstår i västmedia om landet genom att låta internationell press arbeta lika fritt i Pyongyang som de tillåts verka i Tokyo, Toronto, Paris eller Prag. Visserligen har AP öppnat kontor där och de anstränger sig säkert. Hur hela den processen gick till
berättar Jane Lee, APs förste byråchef om i denna video. Men det är besvärligt och kulturen är sluten. Här bör vi också påminna oss själva om att Korea sedan gamla tider var ett slutet lydrike till Kina. Den nordkoreanska musslan är inget nytt och även utlänningar i Sydkorea anser att de stöts bort mer än tas emot.
Den andra möjligheten är att när felaktigheter om Nordkorea dyker upp i västmedia så kan de offentligt dementera det,
med konkreta bevis. Påstås det att Xxx Yyyy-zz har avrättats så skulle vederbörande kunna presenteras för exempelvis APs Pyongyangbyrå. Att det inte sker beror självfallet på att de föredrar att utnyttja den felaktiga informationen som ett exemplifierande på hur de är omgivna av fiender i alla riktningar som bara vill dem ont. Därmed hamnar vi i en ond cirkel av desinformation, vare sig den är oavsiktlig eller avsiktlig, på bägge sidor DMZ. Och det har en annan, inte helt oviktig konsekvens, när väl Nordkorea har vidtagit "direkta åtgärder" som exempelvis avrättningen av Kim Jong-nam i Kuala Lumpur, så kan de visa på andra fall av felaktig information, och därmed också sprida fröet att det hela är en sydkoreansk eller amerikansk komplott för att framställa dem som onda och opålitliga. Vissa är mer villiga än andra att okritiskt sluka sådana påståenden. De kan visa upp kongruens, många tolkar det som kausalitet. Därmed blir diskussionerna gyttjiga och slammiga istället för transparanta och tydliga. Den som har något att dölja är också den som är mest betjänt av en sådan situation.
