Citat:
Ursprungligen postat av
Malmoepag
Fast poängen är att vi faktiskt har egenskaper som ger oss fri vilja.
Dennett förklarar också med stor tydlighet varför det inte är något problem att våra val styrs av skäl, tvärt om. Determinism är en förutsättning för fri vilja. Slumpen skulle råda annars.
Även inom determinismen så görs det i praktiken skillnad på ansvar hos barn och vuxna, man utdömer straff då det är effektivt, man uppfostrar barn som om de har fri vilja. Det finns massor med forskning om vikten för människor att få leva i frihet och hur vi växer när vi får ansvar osv.
Länken nedan beskriver hur vi kan lära oss om hur våra belöningssystem fungerar och genom att ändra våra vanor kan göra saker som träning och hårt arbete med mindre motstånd.
https://youtu.be/jrIS_RQJmCU
Precis denna förmåga att ta till oss information och ändra vårt beteende ger oss ansvar och är gör oss till rationella agenter.
Oenigheten gäller inte om människan besitter de egenskaper eller inte du återkommer till och som påstås konstituera fri vilja. Det som bör kunna visas är hur fri vilja och därmed ansvar i en annan än praktisk mening och att kunna förtjäna straff osv byggs ovanpå dessa. Kan reprisera de obesvarade frågeställningarna:
Dennetts idé att funktion och organisation blir normativ på en högre nivå reser frågan hur skuttet från beskrivning av faktiska processer till att dessa får normativ verkan går till. Det tycks ske ett
är --> bör här?
Om normativiteten inte är blott instrumentell och inte heller baseras på konsekvensöverväganden, vad, närmare bestämt, är det då som skaver om de beskrivna processerna inte får sina utlopp?
Citat:
man utdömer straff då det är effektivt
Nej, det innebär instrumentellt konsekvenstänkande och är ekvivalent med exempelvis min inkompatibilistiska syn. Frågan är fortsatt hur kompatibilismen bygger att straff kan rättfärdigas på något vis annat än som ett i relation till mänskliga funktioner effektivt verktyg.
Angående självhjälpspsykologi och att kunna förändra sig, så hjälper det inte saken att sinnet inte är statiskt. Benägenhet att söka sig till, ta till sig och ha användning för sådan självhjälp är avhängigt av kognitiva kapaciteters uppbyggnad och konfigurationer som någon råkar ha och en annan inte. Var finns viljefriheten i detta? Var finns det personliga ansvaret och det förtjänta berömmet för egna förmågors utformning? Hur förtjänar det klander att ha dragit nitlotten?
Och, jo, du uttrycker dig upprepat som att det vore orimligt om fri vilja inte kan finnas någonstans. Och att Dennett menar att frihet tarvar determinism behöver du, som sagt, inte lägga in i varje inlägg.