Fri vilja - samlingstråd

Kritiken brukar oftast grunda sig på att vi antas försvara libertariansk fri vilja. Och då byggs en typ av halmgubbe upp som vi förväntas skriva under på.
När vi inte gör det uppfattas vi som falska.

I själva verket finns det en tydlig definition som vi gärna argumenterar för. Dennett är ju inte den ende filosofen förespråkar min linje men jag tycker om honom då han så tydligt kopplar sin filosofi med vetenskapen.

du antar fortfarande att “instrumentellt” och “normativt” är ömsesidigt uteslutande kategorier. Men det är just det antagandet jag förnekar.

Poängen är inte att bygga något mystiskt “lager ovanpå” psykologi och mänsklig funktion. Poängen är snarare att normativa praktiker själva kan vara naturalistiska fenomen.
Ansvar, skuld och klander är inte mindre verkliga för att de uppstår ur mänskliga sociala och psykologiska kapaciteter.
Jag försöker inte rädda någon metafysisk rest av teologisk skuld; jag försöker förklara hur genuint ansvar kan existera inom en helt naturalistisk värld.

Så när du frågar: “vad finns utöver funktionell psykologi?” Är svaret i princip: inget övernaturligt alls — och inget sådant behövs heller.

Det betyder dock inte att allt reduceras till ren nyttokalkyl. För mänskliga normsystem fungerar inte bara genom extern beteendekontroll utan genom att människor internaliserar normer, identifierar sig med värderingar, känner skuld, ger skäl, rättfärdigar sig och formar sina framtida dispositioner genom social respons. Klander är därför inte bara ett tekniskt styrmedel utan en del av kommunikationen mellan moraliska agenter.

Här blir framtida AI faktiskt illustrativt. Man kan tänka sig ett avancerat AI-system som uppfyller många av de funktioner vi förknippar med fri vilja: att väga skäl, modellera framtida konsekvenser, lära av kritik, revidera mål och delta i normativa praktiker.
Ett sådant system skulle kunna vara en genuin agent i kompatibilistisk mening även om det helt saknade subjektivt lidande.
Det visar att fri vilja och ansvar inte ytterst är beroende av förmågan att lida eller av någon metafysisk själ.
Samtidigt skulle vår relation till ett sådant AI sannolikt skilja sig från relationen till människor just därför att straff i form av lidande kanske saknar mening för ett system utan upplevelseförmåga.

Ansvar och fri vilja skulle alltså kunna finnas utan att retributivt lidande gör det.

Så kompatibilismen försöker inte bygga magiskt ansvar. Den försöker visa att ansvar, normativitet och moralisk praktik själva är emergenta naturalistiska fenomen. Det är därför jag vänder på frågan och menar att inkompatibilisten ställer upp ett krav på “riktigt ansvar” som inget naturalistiskt universum någonsin skulle kunna uppfylla — och sedan drar slutsatsen att ansvar därför inte finns. Men kompatibilistens poäng är att det relevanta ansvarsbegreppet aldrig behövde vara så metafysiskt från början.

Ansvar är en konsekvens av fri vilja.
Frihet är gradvis, inte absolut.
Människor kan vara mer eller mindre fria beroende på exempelvis kunskap, självkontroll, tvång, psykisk sjukdom eller sociala omständigheter.

Ansvar följer av kapacitet.
Ju större förmåga en person har att förstå regler, väga skäl och handla efter övervägande, desto större ansvar kan tillskrivas personen.

Moralisk ansvarighet är ett socialt verktyg.
Att hålla människor ansvariga hjälper till att forma beteenden, bygga tillit och möjliggöra samarbete. Ansvar är därför kopplat till hur människor faktiskt fungerar i samhällen, inte till metafysisk “absolut frihet”.

Ett barn, en person under hot eller någon med kraftigt nedsatt omdöme har mindre ansvar än en vuxen med full kontroll och förståelse. Ansvar är alltså inte allt-eller-inget.

Men tänk om Dennett o co har rätt, vi kanske ändå har någon slags fri vilja?

Han var ju ändå ateist så helt koko kan han ju inte ha varit.

Det skulle i sådana fall inte handla om att plötsligt se sig överbevisad om något, utan om att i sådana fall bestämma sig för att gå med på en viss definition.

Och jag menar att saken är orimlig, moraliskt undermålig och icke önskvärd. Fri vilja är inget som tråkigt nog inte kan finnas, utan en föreställning att befria mänskligheten ifrån. Räddningsaktionen är djupt icke önskvärd.

Dennett är sannerligen inte koko och som den förhärdade darwinist och naturalistiskt tänkande han var så känner jag mig utan tvekan befryndad och tar stort intryck.

Trots att jag så starkt motsätter mig hans slutsatser gällande fri vilja så är det han påstår om saken inte alls ointressant. Och om det handlade om en kompatibilism i mycket svagare mening som bara avsåg fri vilja och inget byggande av ansvar och möjlighet att förtjäna klander, beröm, straff eller sin belägenhet, så hade jag kanske kunnat vara mer överens. Men en sådan kompatibilism, och som inte är en ovanlig inställning, är helt tom på meningsfullt innehåll.

Ansvar är en konsekvens av fri vilja.
Frihet är gradvis, inte absolut.
Människor kan vara mer eller mindre fria beroende på exempelvis kunskap, självkontroll, tvång, psykisk sjukdom eller sociala omständigheter.

Ansvar följer av kapacitet.
Ju större förmåga en person har att förstå regler, väga skäl och handla efter övervägande, desto större ansvar kan tillskrivas personen.

Moralisk ansvarighet är ett socialt verktyg.
Att hålla människor ansvariga hjälper till att forma beteenden, bygga tillit och möjliggöra samarbete. Ansvar är därför kopplat till hur människor faktiskt fungerar i samhällen, inte till metafysisk “absolut frihet”.

Ett barn, en person under hot eller någon med kraftigt nedsatt omdöme har mindre ansvar än en vuxen med full kontroll och förståelse. Ansvar är alltså inte allt-eller-inget.

Men du anser att barn har precis lika stort ansvar som vuxna och att vi bör uppfostra dem så att de inser att de inte har något ansvar för vad de gör och konsekvenserna av deras val.

Som jag sagt tidigare så har jag inte tillräcklig kunskap för att avgöra om vi har fri vilja. Det är det ärliga svaret.

Jag såg ett youtubeklipp när Dawkins fick frågan om fri vilja och han svarade skeptiskt men sen hänvisade han till Dennett i denna frågan.

Ja jag förstår. Hela grejen med att vi skulle ha fri vilja kom väl med religion som mycket annat galet 🙂

Och idag när vi vet att samtliga religioner är ute och cyklar så blir ju frågan då varför vi skulle ha fri vilja. Dennett, menar han att fri vilja är en överlevnadsfunktion eller varför har vi utvecklat detta enligt honom?

Det krävs ingen särskild kunskap för att avgöra detta. Du bestämmer själv vilka egenskaper du anser definierar fri vilja, och sedan slår du fast att vi antingen har eller saknar dessa egenskaper. Det är inte svårare än så.

Den enda anledningen till att Dawkins inte har något bestämt svar i frågan om den fria viljans existens är att han inte vill tänka igenom frågan. Det har ingenting med kunskapsbrist att göra, han är bara inte intresserad av att veta svaret.

Dennett menade att de funktioner som innebär vad man enligt honom kan önska sig i form av viljefrihet har utmejslats av darwinistisk selektion. Det vill säga att inneha dessa har inneburit relativ reproduktiv framgång (och därmed också överlevnad). Han menade nog inte att det som är praktisk fri vilja i sig är en funktionell egenskap.

Att det finns ett centralt inre jag som sitter och väljer vid sidan av dessa processer menar han dock är illusoriskt. Den illusionen eller missvisande representationen om val är däremot funktionell. Och det är nog härifrån den mänskliga idén om viljefrihet ytterst emanerar.

Dennetts tänkande handlade i grunden om att dra de fulla filosofiska konsekvenserna av Darwins radikalitet hela vägen. Och därmed projektet att utvinna en naturalistisk fri vilja i denna.

Yes folk ser olika på det här. Av filosoferna så är en majoritet kompatibilister men bland hjärnforskarna så säger dr AI att det är precis tvärtom. Där är det bara en minoritet som tror på fri vilja.

Jag tror att drömmen om att vara fria är stark hos oss, därför finns det en stor risk för att tron på fri vilja är gammalt hederligt önsketänkande.

Nästan alltid så svarar de på om de tror på Libertariansk fri vilja.
Sam Harris fru forskaren Annaka Harris gav för något eller några år sedan en föreläsning om fri vilja som var så nära Dennetts tankar att jag nästan trodde hon talade om hans verk.